Från socken till stad

1659 - 1943    (del 2 1913-1943)

En artikelserie i 43 avsnitt införd i Sandvikens Tidning med start den 3 juni 1947, sammanställd av Ingwerd Brandt.

År 1913

ödelades See Fabriker genom eld. Materiella skador uppstod för c:a 350.000 kronor. Fem familjer blev husvilla och en gosse dödades av en nedrasande mur. Ryktet berättar att många eldbränder slog ned ända bort i Västanbyn. Fabriken sysselsatte omkring 140 arbetare. Den åter- uppfördes två år senare.

Eld utbröt även i Emil Zeidlitz stora affärslokal på Yttre Sandviken. Skadorna beräknades till omkring 40.000 kronor.

100.000 kronor beviljades detta år av staten till understöd åt egnahems- rörelse i Sandviken.

Barnhemmet i Överbyn invigdes detta år och för obekant pris försåldes Högbo Bruk till disponent Tord Magnusson, Sandviken.

Biltrafiken inom samhället började komma igång detta år. Sandvikens bilstation inköpte en utomordentligt rymlig och trevlig 40-hästars auto- mobil.

Den 22 november bildades Sandvikens Segelsällskap på initiativ av doktor Gunnar Gibson.

Det nya epidemisjukhuset, beläget på en kulle i Seegatans förlängning togs i anspråk.

Den 2 december färdigställdes Sandvikens bolags stora tvättinrättning vid Barrsätragatan.

Amerika-febern tog ny fart och fram til år 1922 utvandrade cirka 50 sandvikare om året. Kulmen nåddes år 1923 med över 200 utvandrare, därefter skedde en avmattning.

I Klangberget bildades Sandvikens Ebeneserförsamling med 16 medlemmar. Det blev den första församlingen i Gästrikland.

Den 31 december erhöll kommunalnämnden genom dess ordförande upplysning om att frågan rörande samhällsbildningen blivit underställd Sandvikens bolags styrelse och bolagsstämma. Bolaget hade velat betona att bolaget för dess del icke kunde ha något som helst intresse av att brukets område inkorporerades i ett blivande municipalsamhälle. Ordföranden ansåg att såväl Yttre Sandviken som Olsbacka var för sig kunde bilda egna av bruket oberoende municipalsamhällen och över- lämnade frågan för den vidare behandling kommunalnämnden kunde finna anledning ägna densamma.

År 1914

i januari, hade kommitterade för samhällsbildningen enhällit beslutat stad under landsrätt såsom den för Sandvikens samhälle lämpligaste formen. Kommitterade hade kommit till den övertygelsen att stadsformen innebar så pass stora fördelar framför de två övriga samhällsformerna att fördelarna torde väl försvara det arbete och de kostnader som samhället skulle få vidkännas vid en övergång till stad.

Samma år bildades Yttre Sandvikens Belysnings-Aktiebolag. Föremålet för bolagets verksamhet skulle vara att i Högbo och Ovansjö socknar förmedla distribution av elektrisk energi samt driva i samband därmed stående affärsverksamhet.

Det året öppnades av Sandvikens Tidning en arbetsförmedlingsbyrå för förmedling av alla slags arbeten såsom grovarbete, sysselsättning i hemmen, i affärer m.m.

Världskrigets första år var 1914. Kl. 4.45 på morgonen en augustidag kom första meddelandet till Sandviken om mobiliseringsorder för en del trupper inom Högbo socken. Klockan 7 började jernverkets stora brandpipa att ljuda och några minuter senare blandade kyrkklockorna sin malmstämma i konserten. Redan klockan 9.14 voro många värnpliktiga färdig, men det stora flertalet avvaktade extratåget klockan 1.10 på middagen till Gefle.

A.B.F. bildade detta år en avdelning, vilken övertog arbetarkommunens cirka 400 bokband. Förstaåret voro boklånen 664. Studieavdelningen hade sina lokaler i Nyströms gård i Smedsgatans förlängning.

Platsens konsumentföreningar sammanslogos till en gemensam firma, "Förenade Handelsaktiebolaget".

Sandvikens tvättinrättning

För att utröna Olsbacka, Seestadens och Barrsätra samhällsfråga tillsattes i mars månad en kommitté bestående av gårdsägarna G. Westin, P.J. Persson, A. Setterholm, C.J. Selander och folkskollärare A. Lövgren. Den 10 april hade denna kommitté kommit så lånt att man i en skrift till Konungens Befallningshavare i Gefleborgs län vördsamt yrkade "att K. Bfhde måtte ålägga Sandvikens Bruk och Yttre Sandviken av Högbo socken samt Olsbacka, Seestaden och Barrsätra av Ovansjö socken ordningsstadgan, byggnadsstadgan, hälsovårdsstadgan och brandstadgan för rikets städer". 

Något senare på året ålade länsstyrelsen Ovansjö kommun, att vid vite av 300 kronor, före årets utgång låta anordna lämplig avstjälpningsplats för sopor och avfall m.m. från Olsbacka och Seestaden, ävensom låta verkställa utredning och uppföra fullständig plan för ett effektivt utlopp, till vilken diken från nämnda båda områdena kunna ledas. Mot detta länsstyrelsens beslut protesterade Ovansjö kommun och yrkade att Olsbacka och Seestaden måtte få bilda municipalsamhälle. Länsstyrelsen å sin sida yrkade hos Kungl. Maj:t att besvären över dess beslut måtte lämnas utan avseende.

Högbo Kraft- och Belysningsaktiebolag bildades detta år med huvud- sakligt ändamål att leverera elektrisk kraft för motorer.

Murgårdsskolan invigdes, och grundgrävningen till kommunens första ålderdomshem påbörjades. Det stod nästa år färdigt att tagas i bruk.

Ett 20-tal s.k. egnahem uppfördes inom Klangbergsområdet och Högbo erhöll samtidigt 15 lampor från gränsen vid Yttre Sandviken till Östanbyn. 

1915 och däromkring rådde på grund av världskriget stor nöd bland befolkningen i Sandviken. Till lindrande av nöden utbetalade bl.a. Sandvikens Jernverks A.B. 60.000 kronor i kristidshjälp till sina anställda.

En livsmedelsnämnd tillsattes i Högbo för att övervaka och fördela livsmedel i orten.

Samma år genomfördes en omorganisation av platsens konsument- föreningar, varigenom Sandvikens konsumetförening bildades.

År 1916

beslöt Yttre Sandvikens Fastighetsägareförening på sammanträde den 1 april att ingå till länsstyrelsen med begäran om att få bilda municipal- samhälle. Detta föreningens beslut hade emellertid föregåtts av under- handlingar mellan å ena sidan representanter för jernverket och å andra sidan representanter för fastighetsägareföreningen om att om möjligt enas om förslag till gränser för det blivande samhället.

På sammanträde med fastighetsägareföreningen den 27 februari hade nämligen föreningen rådgjort med bolagets representanter om de olika förslagen. Vid detta sammanträdes början var direktör K.F. Göransson närvarande och utvecklade närmare bolagets synpunkter i ärendet.

Den 1 april beslöt sålunda fastighetsägareföreningen med 36 röster mot 5 att förorda de gränser som fanns föreslagna i samhällskommitténs förslag och att alltså icke förorda bolagets gränsförslag. Styrelsen lämnades i uppdrag att expidera skrivelsen till länsstyrelsen. Vid förfrågan hos läns- styrelsen någon tid därefter vad som med anledning av skrivelsen före- tagits meddelade landssekreterare Rydin att frågan ännu icke upptagits till behandling och att ärendet väntade på en skrivelse från Sandvikens Jern- verks A.B.

Detta år invigdes Högbo kommuns nya ålderdomshem uppe på grusåsen, bortom s.k. Nybons.

Den 14 augusti öppnades "Sandvikens intressekontor". I meddelandet hette det bl.a.: "Intressekontoret är avsett att vara en från Sandvikens Jernverks affärsförvaltning fristående institution. Dess personal kommer att, i fall där medlem så önskar, iakttaga tystnadsplikt så långt lagen tillåter, såväl gentemot myndigheter som mot Sandvikens Jernverk och utomstående".

År 1917

För att påskynda ärendet om samhällsbildningen beslöt fastighetsägare- föreningens styrelse på sammanträde den 19 februari, att ingå till läns- styrelsen med en förnyad påminnelse om sin första skrivelse och med framhållande av frågans vikt och betydelse. Trots dessa påminnelser och upprepade förfrågningar meddelades så sent som i augusti samma år, att frågan ännu icke upptagits till behandling och att länsstyrelsen fortfarande väntade på skrivelsen från Sandvikens Jernverks Aktiebolag.

Gårdsägareföreningen i Olsbacka och Seestaden besvärade sig hos Kung. Maj:t över att länsstyrelsens åläggande från Ovansjö kommun angående avstjälpningsplats ej i verkligheten blivit fullgjort.

Detta år började de första gårdarna i Örtakolonien sticka fram mellan björkstammarna. I regel små röda villor av den då vanliga egnahems- typen. I närheten av Folkets park upptäcktes lämningarna av en s.k. myrmalmshytta, härstammande från den äldre järnåldern (400-500 e.Kr.)

Sandvikens systuga öppnades i Bolagets f.d. matservering vid Karlshem med ändamål att använda kasserade plagg för tillverkning av barnkläder åt mindre bemedlade.

Sandvikens Dissougas Aktiebolag startade sin tillverkning mera officiellt detta år.

År 1918

yrkade såväl kommunal- som kyrkostämman på stadsbildning. Vid extra kommunalstämma i februari månad avgåvos 1.761 röster för stads- formens antagande under det att 431 röster avgåvos för municipal- samhälle. Stämman beslöt att staden skulle omfatta hela Högbo kommun och de delar av Ovansjö kommun, som närmare angivits i den s.k. samhällskommitténs förslag. Mot beslutet reserverade sig disponent Tord Magnusson och de närvarande byamännen. I juni samma år avgav Sandvikens Jernverks A.B. förnyat yttrande i samhällsfrågan och vidhöll därvid sitt yrkande om municipalsamhälle.

I februari besökte ärkebiskop Nathan Söderblom kyrkan i Högbo och predikade där vid högmässan.

Elimkyrkan bildade ungefär samtidigt en juniorförening.

Då livsmedelsbristen var synnerligen svår utspisades arbetarna vid jern- verket från kokvagnar, vilka lånats från Hälsinge regemente.

Samma år tillsattes i Högbo en hyresnämnd för att stävja de oskäliga hyrespriserna.

I juli bildades Sandvikens biodlareförening av 11 medlemmar och den 1 oktober bildades Sandvikens kvinnliga gymnastikförening.

Sandvikens idrottsförening bildades den 3 november detta år med 25 medlemmar.

År 1919

i mars månad, besökte civilminister Schottes samhället och i augusti samma år tog landshövding Hagen och landssekreterare Rydin person- ligen  reda på de lokala förhållandena i Sandviken.

Den 19 mars bildades Sandvikens socialdemokratiska kvinnoklubb med 56 medlemmar, och ungefär samtidigt bildades Sandvikens Travklubb, som under några år anordnade travtävlingar på Storsjöns is.

I april bildades Sandvikens Husmodersförening för att "i fullständigt opolitiskt syfte arbeta för husmödrarnas bästa".

Som gåva till församlingen överlämnades detta år ett belopp av 10.000 kronor från f. överingeniören vid Sandvikens Jernverk professor Arvid Johansson och hans maka Emy f. Göransson, att förvaltas av Högbo församlings kyrkoråd. Avkastningen avsågs att utgå som understöd i form av pengar till behövande änkor till arbetare, som varit anställda vid Sandvikens Jernverk.

Den 18 maj sammanträdde kommunalfullmäktige i Högbo för första gången. Kommunalstämmans ordförande herr Pontus Nilsson hälsade de närvarande och erinrade om att hädanefter hade de nyinrättade fullmäktige anförtrott kommunens angelägenheter och skötsel, vilket givetvis innebar ett stort ansvar för dessa.

Den 18 juli firades hundraårsminnet av konsul Göran Fredrik Göranssons födelse, varvid hans staty avtäcktes framför jernverkets kontorsbyggnad. Efter avtäckningen gav bolaget middag på Valhalla för ett 150-tal inbjudna.

Den 25 september bildades en avdelning av S. Handelsarbetare- förbundet i Sandviken

Murgårdsskolan

i februari tillstyrkte häradsrätten stadsformen, varemot Sandvikens Jernverks A.B. vidhöll förslaget om municipalsamhälle. Handlingarna överlämnades i mars till kammarkollegium, som i november samma år tillsatte domhavanden i Falu domsaga, häradshövding Ernst Laurentius Alinder att, såsom särskild utredningsman, verkställa utredningen angående den ifrågasatta stadsbildningen i Högbo och Ovansjö socknar.

Den 13 februari startade Högbo kommunala bildningsutskott med en effektiv upplysningsverksamhet av allmänbildande art.

I december utgjordes folkmängden i Högbo socken av 10.004 personer.

Detta år startade Sandvikens Konsumentförening u.p.a. med ett medlemsantal av omkring 2.000 personer.

Sandvikens Jernverk utvidgade vattenledningsnätet till områdena invid Storgatan, Odengatan och Kyrkogatan.

Samma år bildades också Sandvikens Lantarbetarfackförening.

År 1923

minskade folkmängden i Högbo med 54 personer till stor del beroende på den livliga emigrationen från Sandviken till Amerika. Invånarantalet var vid årets början 9.953.

Den 3 mars bildades Klangbergets fastighetsägareförening och i samma månad anordnades de första hastighetstävlingarna för motorfordon på Storsjöns is. Farterna höllo sig omkring 100 km/tim.

I juli månad utsåg kommunalfullmäktige en ny delegation i samhälls- frågan. Valda blevo: Ingeniör Adolf Nilsson, disponent K.F. Göransson, handlanden Alfr. Rydstrand, handlanden G. Sandegård, slipare C.J. Högström, fjärdingsman Ad. Höglind och målaremästare Aug. Hagström. Delegationen sammanträffade i september med häradshövding A. Alinder, som ansåg att köpingsformen vore den, som för närvarande skulle ställa sig fördelaktigast.

I november invigdes en tillbyggnad till Ålderdomshemmet, avsedd uteslutande för vård av kroniskt sjuka.

I samma månad invigdes Församlingshemmet vid Kyrkogatan och ungefär samtidigt anställdes den första hemsystern i Husmodersföreningns regi.

Den 30 november bildades ungdomsklubben "Facklan". Vid starten anmälde sig 22 personer till medlemsskap.

I slutet av november tillstyrkte samhällskommitterade köpingsform för Sandviken, vilken väntades bliva genomförd först 1926. I köpings- formen föreslogs Olsbacka, Barrsätra och Örtakolonien att ingå. Man ansåg allmänt att Sandviken ej var moget för stadsform. Köpingens invånareantal beräknades till 10.500 personer.

År 1924

förhandlades angående villkoren för ekonomiska uppgörelsen som blev en följd av den föreslagna köpingens och skoldistriktets utbrytning från Högbo och Ovansjö socknar och skoldistrikt. Därvid beräknades att utbrytningen av Ovansjödelen skulle komma att kosta köpingen cirka 33.000 kronor under 20 år.

En egnahemsutställning i stor stil anordnades detta år. Cirka 180 egna hem hade alltsedan år 1909 uppförts inom samhället, företrädelsevis i Örtakolonien.

Brandväsendet moderniserades och en elitbrandkår om 45 man inrättades. Brandmännen erhöllo en speciell utrusting bestående av "kask, blus och livbälte".

Den 14 september invigdes Norra Idrottsplatsen vid en ståtlig defilering och lyckade tävlingar.

Den 14 december framstår som en märkes- och minnesdag för arbetarrörelsen i Sandviken. Under anslående festligheter invigdes detta år det nya Folkets Hus i hörnet av Köpmans- och Hyttgatorna.

År 1926 

bildades i Sandviken en avdelning av Svenska Freds- och skiljedom- stolsföreningen.

I mars månad bildades Sandvikens Radioklubb. radiomottagnings- möjligheterna voro synnerligen svåra. Planer funnos på att hemställa hos Kungl. Telegrafstyrelsen om en relästations förläggande till Sandviken.

Den 28 september öppnades vägen Sandviken-Årsunda över Storsjön för allmän trafik. Vägarbetet påbörjades i oktober 1921 och utfördes i Norrlands statsarbetens regi. Kostnaderna belöpte sig till cirka 700.000 kronor.

I november invigdes det s.k. Ungkarlshemmet, beläget väster om Valhalla, och togs i bruk av de ogifta arbetarna vid jernverket.

Sandvikens brukssamhälle med omgivande områden av Högbo och Ovansjö socknar i Gävleborgs län beviljades detta år köpingsrättigheter fr.o.m. den 1 januari 1927.

Vid kommunalstämman i november tyckte flertalet ledamöter att köpingsblivandet icke var något att fira. Man enades emellertid om att för ändamålet tillsätta en kommitté på 7 personer. Av kommunal- nämnden begärt anslag av 3.000 kronor för köpingsinvigningen ned- prutades till 500 kronor.

Höstsammanräkningen för kommunalfullmäktige i Sandviken gav stor arbetarmajoritet. Sålunda invaldes 19 socialdemokrater, 3 kommunister, 4 frisinnade, 3 höger och 1 från fria gruppen. Köpingsfullmäktiges första sammanträde ägde rum tredjedag jul på Folkets Hus B-sal med riksdagsman C.J. Högström som ordförande.

Örtakolonien

Årsundavägen över Storsjön

i juni månad, nedbrann Barrsätra fabrik till grunden. Skadorna upp- skattades till cirka 50.000 kronor.

I juli förrättades visitation av ärkebiskop Nathan Söderblom. Samtidigt invigdes den nya begravningsplatsen vid Hedgrind. Ärkebiskopen betecknade Sandviken "som ett märkligt samhälle med en högt stående arbetarstam".

Den 18 augusti togs den nuvarande torgplatsen för första gången i bruk. Torghandel hade tidigare ägt rum å planen framför badhuset.

Detta år startade de första simkurserna vid Trebo på initiativ av köpingens skolråd.

Disponent Tord Magnusson donerade 100.000 kronor till församlingen för uppförande av en ny kyrka.

Det nya posthuset vid Fredriksgatan färdigställdes detta år.

År 1929

utgjordes folkmängden i Högbo och Sandviken av 6.404 män och 6.320 kvinnor eller sammanlagt 12.706 personer.

Den 3 mars avled disponent Tord Magnusson. I det kommunala livet i Högbo var han mycket verksam. Innan sin avgång år 1913 hade han nära ett kvarts sekel varit ordförande i kommunalstämman och kommunalnämnden.

Detta år utfärdades särskilda ordningsföreskrifter för köpingen. Stads- bildningsfrågan var fortfarande aktuell och det diskuterades ganska allmänt för och emot Sandviken såsom stad.

Fullmäktige beslöt avslå en begäran om en systembolagsfilials för- läggande till samhället, enär tillkomsten av en sådan skulle medföra "mycket stora obehag för befolkningen".

Efter 16 års tjänst avgick detta år kommunalnämndens ordförande, ingeniör Adolf Nilsson. Till ny ordförande valdes riksdagsman C.J. Högström. En kommunalkamrer utsågs detta år. Platsen tillträddes vid årsskiftet av kommunalkamreraren i Jokkmokk, Knut Ivar Wallström.

År 1930

den 3 juni öppnades en centraldispensär avsedd för lungsjuka, som kom på remiss från andra läkare.

Den 9 juni lades grundstenen till Sandvikens nya kyrka vid en anslående högtidlighet, vilken förlänades en särskild prägel därigenom att det var ärkebiskop Nathan Söderblom som höll högtidstalet. Därefter nedsattes i kyrkogrunden ett dokumentskrin, innehållande bibel, en psalmbok, några mynt, ett exemplar av vardera Sandvikens Tidning och Arbetarbladet samt redogörelser för kyrkobyggnadens och Sandvikens Jernverks tillkomst. De båda redogörelserna hade textats med tusch på pergament och inlagts i en glastub, vilken därefter igensmälts. Sedan dokumentskrinet sålunda lagts ned i grunden, kom det högtidliga ögonblick då sten lades. Direktör Lars Yngström sänkte den långsamt med blockets kätting och så var grunden till Sandvikens nya kyrka lagd.

I samband med att grunden till kyrkan lades utfäste sig änkefru Emma Göransson samt disponent och fru K.F. Göransson att bestrida kostnaderna för anskaffandet av två större kyrkklockor.

I november invigdes Sandvikens nya barnhem vid Hedgrind, och ungefär samtidigt bildades Sandvikens Folkskolors idrottsförening.

Eld utbröt i det s.k. Pintorpsområdet vid Storgatan, varvid två personer skadades till döds och ett flertal familjer blevo husvilla.

Samma år inrättades en stadsingeniörstjänst inom köpingen och förslag upprättades till ett större stadsplanelagt område, alternativt ett mindre stadsplanelagt område kompletterat med avstyckningsplaner och utom- plansbestämmelser. De båda förslagen upprättades av stadsingeniör Thure Lydig.

År 1931

den 1 mars, startade skoltandkliniken sin verksamhet i Murgårds- skolan.

I samma månad bildades Sandvikens fiskevårdsförening för fisk- beståndets omvårdnad i Storsjön.

Ungefär samtidigt invigdes en nära 200-årig piporgel i Elimkyrkan. Orgeln är, enligt uppgift byggd år 1737.

Klangberget härjades av en våldsam eldsvåda varvid fem familjer blevo husvilla.

Det året bildades den första bostadsrättsföreningen, som fick namnet "Balder" och det första stora affärshuset i "Centrum" i hörnet av Hyttgatan och Köpmangatan uppfördes då.

Kyrkoherde Gottfrid Pontén valdes till sitt ämbete inom Sandviken- Högbo församlingar och i augusti månad uppmonterades de nya kyrk- klockorna. Den större klockan, vägande 1.550 kilogram, bär bl.a. följande inskription:

"År 1931 skänkt till Sandvikens kyrka av A. Henrik Göransson efter- lämnade maka Emma Maria Göransson född Sebardt". Den mindre klockan, vägande 976 kilogram, bär bl.a.  följande inkription: "År 1931 skänkt till Sandvikens kyrka av Karl Fredrik Göransson och hans maka Solveig Magnhild Göransson, född Spörck".

Den 29 november invigdes den nya kyrkan av domproten G. Lizell och den första vigseln i kyrkan ägde rum i december månad. Kyrkans uppförande kostade 505.576 kronor.

Det nya bårhuset invid kyrkan i Överbyn, Högbo färdigställdes detta år.

Sandviken erhöll vid denna tid sin första moderna bensinstation, belägen å den öppna platsen vid Järbogården intill Ovansjövägen.

Detta år sattes ett världsrekord vid jernverket genom tillverkning av 800 mm breda stålband av kallvalsat och härdat bandstål.

År 1932

den 10 juli, i samband med högmässan, installerades ärkebiskop Erling Eidem församlingens nye kyrkoherde, Gottfrid Pontén, i ämbetet.

I oktober besåg de engelska prinsarna, prinsen av Wales och prinsen av Kent samt Sveriges kronprins jernverkets anläggningar.

En poliskommissarietjänst inrättades detta år och samtidigt föreslogs ny organisation av polisväsendet.

Thäpperska gården vid Storgatan eldhärjades, varvid skador uppstodo för över 100.000.

Vid denna tid revs församlingens gamla kyrka och virket försåldes.

Skolvaktmästare A. E. Brandt, som sedan år 1909 varit fattigvårds- styrelsens ordförande avled detta år.

den 1 januari, infördes nöjesskatt i köpingen.

Samma år tillbyggdes kommunalhuset utmed dåvarande Södra Lång- gatan. Man beräknade då att de kommunala myndigheternas lokalbehov i och med tillbyggnaden skulle vara säkerställd för 15 år framåt.

I januari bildades också Sandvikens Eldbegängelseförening.

Den 15 juli antändes Överbyns skolhus av blixten och nedbrann till grunden.

Den 26 november bildades Sandvikens kristliga socialdemokraters klubb med 23 medlemmar.

Polisen inflyttade i nya lokaler i kommunalhuset. Lokalerna betraktades då som de modernaste på länets landsbygd.

Detta år föreslogs gatuarbeten för 173.000 kronor, varvid statsbidrag söktes hos Arbetslöshetskommisionen.

Den 26 december avled änkefru Elisabeth Magnusson, maka till fram- lidne Tord Magnusson. Den bortgångna var född år 1853.

År 1935 

Stadsbildningsfrågan undersöktes detta år av stadsingenjör Thure Lydig, som för sin del ansåg att stadsformen var ekonomiskt fördelaktigare för samhället. Det ansågs vidare att frågan skulle hinna lösas redan till den 1 januari 1936.

Den 13 januari invigde ärkebiskop Erling Eidem - Gävleborgs läns första - Norrlands fjärde - Sveriges tolfte och Skandinaviens trettionionde eld- begängelseanstalt, nämligen krematoriet vid Hedgrind.

Den 11 april besökte kronprins Gustaf Adolf och kronprinsessan Louise samhället och jernverket.

Den 26 juni avled förre kyrkoherden Johan Fryklund. Han var född år 1855 och förordnades år 1887 som pastorsadjunkt i Sandviken.

Samma år, den 5 december, avled ingenjör Adolf Nilsson. Den bort- gångne var född år 1861. Inom Sandvikens kommunala liv hade ingenjör Nilsson nedlagt ett aktningsvärt arbete som kommunal- nämndens ordförande under åren 1914-1929.

Köpingens Renhållningsverk, beläget på Bredmossen, färdigställdes det året och samtidigt övertog köpingen Sandvikens Jernverks A.B. till- höriga vatten- och avloppsledningar för en summa av 760.000 kronor.

Landets dåvarande största friluftsteater, sommarteatern i Folkets Park samt serveringshallen, invigdes.

I november detta år beslöt K. M:t att Högbo församling från den 1 januari 1936 skulle kallas Sandvikens församling.

År 1938

Kommitterade för en utredning angående en eventuell sammanslagning av Sandvikens köping och Högbo socken hade i maj slutfört sitt arbete och därvid beslutat att föreslå fullmäktige i de båda kommunerna att hos Länsstyrelsen hemställa om dess vidare åtgärder för en eventuell sammanslagning. Livliga debatter vid respektive fullmäktigesamman- träden under juni månad gåvo vid handen att Sandviken var mot, men Högbo var för en inkorporering.

Samma år invigdes Sandvikens Stadshotell vid en bankett i närvaro av 130 personer.

I oktober besåg prins Wilhelm samhället och Jernverkets idrottsanlägg- ningar.

År 1939

organiserades det civila luftskyddet och en luftskyddsförening bildades den 27 februari.

Den 16 mars öppnades Sandvikens barnbördshus, beläget i närheten av den gamla skjutbanan intill Örtakolonien.

Vid sammanträde med Högbo lärarekår i juni månad ansågs allmänt att Sandvikens och Högbo kommuner snarast borde sammanslås. Skrivelse därom ingavs till länsstyrelsen.

Det året invigdes vattentornet i Barrsätra. Tornets höjd är 37.55 meter över markytan och dess högsta punkt ligger 122.73 meter över havet. Vattenbehållaren har en rymd av 1.000 kubikmeter och ett djup av 6 meter.

Telegrafverkets byggnad vid Odengatan färdigställdes, samtidigt som automattelefonen installerades.

Den 2 september kallade kyrkklockorna Sandvikens män under fanorna. Det andra världskriget hade brutit ut.

Den 17 oktober bildade Sandvikens köping och Högbo kommun ett kristidsförbund med uppgift att biträda statsmakterna med livsmedels- regleringen inom respektive samhällen.

Den 13 december var det första gången som Sandviken gick att fira sin egen Lucia, utvald av en stor allmänhet. Luciafirandet gick i Sandvikens Tidnings regi.

Sandvikens telefonstation

År 1940

Den 13 april anbefalldes luftskyddstillstånd över hela riket och de fri- villiga försvarsorganisationerna inom Sandviken intog förstärkt försvars- beredskap. Den kommunala krigsfamiljenämden trädde samtidigt i funktion.

I maj månad invigdes Sandvikens nya fotbollsstadion - Jernvallen - rymmande cirka 10.000 personer. Den stora hallen för inomhusidrott blev färdigställd några år tidigare.

Sandviken fick detta år ett starkt hemvärn och en hemvärnsförening bildades den 9 december.

Stora mängder kläder, penningar och livsmedel insamlades till broder- folket i Finland. De första krigsfrivilliga avreste från Sandviken för att på Finlands sida deltaga i kriget mot Sovjetunionen.

Posthuset tillbyggdes detta år.

År 1941

Vid sammanträde i februari ansåg fullmäktige i likhet med kommunal- nämnden att stadsbildningen var en framtidssak. Sandvikens Jernverks A.B. var ej emot stadsformen, men framförde vissa kritiserande syn- punter.

Länsstyrelsen avgav i maj månad sitt yttrande till kammarkollegium i Sandvikens stadsfråga och föreslog uppskov med stadsbildningen till den 1 januari 1943. Länsstyrelsen tillstyrkte samtidigt en sammanslag- ning av Sandvikens köping och Högbo kommun till en kommunal enhet. Kammarkollegium behandlade ärendet vid årsskiftet.

I maj inspekterades hemvärnet av kronprins Gustaf Adolf och Sand- vikens lottakår av kronprinsessan Louise.

I kunglig konselj den 27 mars detta år förlänades Sandvikens köping stadsrättigheter från och med den 1 januari 1943. I den nya staden, som fick namnet Sandviken skulle även ingå Högbo kommun. Den nya staden skulle stå under landsrätt och i judiciellt hänseende skulle den alltjämt komma att tillhöra Gästriklands östra tingslag och domsaga. Stadens område skulle från och med sagda dag skuljas från Gästriklands vägdistrikt. Enligt befolkningssiffrorna från senaste årsskiftet skulle Sandviken komma på 26:e plats bland landets städer närmast efter Mölndal och skulle komma att bli länets femte stad.

Den 4 februari fick samhället en ny hjälpinstitution benämnd Sandvikens Arbetsstuga, med uppgift att "sy nytt av gammalt".

I april månad hemställde länsstyrelsen hos Kungl. Maj:t om tillstånd att till borgmästare i Sandviken få förordna kommunalnämndsordföranden i köpingen C. J. Högström.

Den 13 juni detta år hölls den första allmänna rådstugan under t.f. borg- mästaren C. J. Högström ordförandeskap. Bl.a. bestämdes antalet ledamöter i den blivande stadsfullmäktigekåren till 35.

I juli höll hyresnämnden sitt första offentliga sammanträde inom köpingen.

I september månad valdes fullmäktige för den nya staden och valet gav till resultat, att 25 socialdemokrater, 5 kommunister, 3 folkpartister och 2 högermän blevo valda. Sammanlagt röstade 6.546 personer av 12.134 röstberättigade, vilket utgjorde cirka 54 procent.

Den 8 september hade de nyvalda stadsfullmäktige sitt första samman- träde, som öppnades av t.f. borgmästaren C. J. Högström. Till ord- förande intill utgången av år 1943 valdes enhälligt förman Valfrid Stenman och till vice ordförande under samma tid handlanden Sven Liljeros.

Vid stadsfullmäktige decembersammanträde valdes till kommunalborg- mästare i staden Sandviken advokat Karl-Erik Nygren, Gävle. Advokat Nygren var uppförd i tredje förslagsrummet bland 26 sökande.

År 1943

den 1 januari inträdde stadens första kommunalborgmästare, Karl-Erik Nygren i sitt ämbete.

Den 9 januari höll stadsfullmäktige sitt första sammanträde efter stads- bildningen.

Vid fullmäktigesammanträdet i mars månad överlämnade disponent K.F. Göransson en ordförandeklubba i rostfritt stål i det han tackade från Jernverket för gott samarbete under de gångna åren.

I april fick staden sitt första kulturhistoriska bildarkiv och i september valdes en kulturhistorisk nämnd.

Högbo arbetarkommun uppgick detta år i Sandvikens arbetarkommun.

Utställningen "Det gamla Sandviken" och "Krönikerspelet om Sandviken" rönte enormt intresse och f.d. sandvikare från när och fjärran reste för att återse sin gamla hembygd.

I kunglig konselj den 11 juni detta år fick den nya staden sitt vapen och sin flagga. Då fastställdes riksheraldikernas förslag härtill, som lyder:

"I blått fält en ånghammare, på vardera sidan åtföljd av ett i ginstammen placerat järnmärke, allt av silver."

Sandvikens stadsvapen

Uppläggningen och utskriften av denna krönika har tagit mycken fritid i anspråk, framhåller hr Brandt. Jag färdigställde den i samband med klipparkivets tillkomst och den finns i arkivets inledning som en bilaga om tillsammans ett fyrtiotal maskinskrivna foliosidor och omfattar en tidsperiod om jämt 650 år. Så lång tid tog det, kan man säga, för Högbo-Sandvikens att ur den gamla Ovansjöbygden växa fram till en stad på närmare 18.000 invånare.

Det har varit ett utomordentligt intressant arbete att sammanfoga denna myckenhet av stoff till en krönika med det innehåll som tidningens läse- krets kunnat följa i 43 tidningsnummer. För den eventuelle samlaren kan nämnas att första avsnittet var infört i Sandvikens Tidning den 3 juni 1947 och det sista publiceras som sagt i dag.

Jag har fått en del förfrågningar om inte krönikan ävendels kommer att publiceras i bokform och förläggare har heller inte saknats. Det är faktiskt min tanke att få fram ett bokband till överkomligt pris, men dels lägger nuvarande pappersransonering hinder i vägen och dels skulle jag vilja forska vidare för att kunna komplettera vissa årtal där krönikan är något för tunn. 

Det är tänkbart att stadens myndigheter och härvarande större industrier kan ha intresse för saken. Krönikans andra del däremot, omfattande exempelvis åren 1943 - 2043, hyser jag för min del inga bekymmer för. Det överlåter jag åt dem som då leva och ha intresse för saken. I stället kommer jag att ägna stadens klipparkiv all den omsorg jag kan och hinner. Band nr 15 blir snart färdigt i februari månad och därmed kommer antalet tidningsklipp att stiga till omkring 9.000. Landets absolut största kommunala klipparkiv tillägger hr Ingwerd Brandt.