Högbo var för tre sekler
sedan en del av Ovansjö församling, en utbygd med ett par små fattiga
byar. Någon kyrka fanns inte annat än i Ovansjö, dit högbo- bygdens
folk hade c:a två mil för att delta i gudstjänsterna och begrava sina
döda.
När folkmängden ökades i Högbo växte
tanken på en egen kyrka fram. Först år 1622 blev den tanken verklighet.
Då invigde ärkebiskop Petrus Kenicius i oktober eller november samma år
ett kapell på Löten i Västanbyn.
I kapellet fanns två läktare, vapenhus
och sakristia. Invändigt var kapellet vitlimmat, utvändigt rödmålat. I
gamla handlingar om denna märkliga händelse i Högbo historia heter det
bl.a.:
"Petrus Kenicius A. Upsaliensis
gör witterligt att anno 1622 th. 18 septembris war en hederlig och
wälwurdig man Hr Jöns, kyrkoherde i Ofwansjö, med sina 2 socknemän
ifrån Högbo, benämnd Olof Anders och Olof Svens, tillstädes uti Upsala
Capitel och govos tillkänna, att dess Capell som the haffwa uppbyggt med
wår wetskap, nu är färdigt. Och därföre begära de, att them emellan
måtte göra en förening, huru mycken kyrkiotjänst därute skall
åhrligen giöras. Så ändock Hr Jöns will falla något beswärligt att
hålla Capellan, thet han tillförne inthet gjort hafwer.
Dock efter långt tal sinsemellan, blev
them emellan således samtyckt och bewilliat, att de skola få
kyrkiotjänst hwar tredje söndag hela året igenom. Och utöver detta,
fjerde dag juul, påska och pingstedag, och att Hr Jöns skall hålla sig
och sin Capellan siälv häst, när han dijt förreser och därifrån. Men
däremot till löne Capellanen skola bönderna i Högbo, samt Capellet
haffwa uppsatt årliga gifwa honom 12 daler penningar.
Med wad kyrkiobyggnad och prostgårds-
byggning tillkommer vid deras Sogne kyrkia i Ofvansiö, så skola de henne
hwid magt hålla, så härefter som tillförne skedt är. Såsom och låta
sin kyrkioherde bekomma för sin tienst tiende och alla annan
prästeränta efter som sederligt är."
|
1622 var ett märkesår i
bygdens historia. Då togs nämligen också det första steget till
församlingens självständighet. I det Högbo blev kapellag under
Ovansjö. Kapellförsamlingen var liten och fattig. Den räknades blott
400 á 500 personer. Mot slutet av 1600-talet flyttades befolkningens
tyngdpunkt från Västanbyn och Östanbyn till Överbyn och Högbo bruk.
Röster började höjas för att kyrkan skulle flyttas till den folkrika
bygden däruppe. I början på 1700-talet testamenterade inspektoren på
Högbo bruk Per Blomgren 6.000 riksdaler kopparmynt till en ny kyrka. Tack
vare denna gåva kunde kapellets uppflyttning ske. Den nya kyrkan
uppfördes i Överbyn, där den ännu står och invigdes 1777.
Högbo kyrka har sedan upprepade gånger
undergått förändringar och den har nu annat utseende än på
invigningsdagen. Den saknade då torn, i stället fanns klockstapel. År
1820 uppfördes tornbyggnaden efter mycken strid mellan bruksägarna på
Högbo och bönderna.
År 1855 byggdes läktare och kyrkan fick
orgel. Kyrkan hade från början platt tak men när orgeln byggdes
behövdes större höjd och hela kyrkan fick då välvt tak. Predikstolen
hade till 1915 sin plats över altaret. På 1870-talet fick kyrkan sin
första uppvärmingsanordning och på 1890-talet utbyttes de gamla
bänkarna mot nuvarande. Bland gåvorna till kyrkan märktes det vackra
timglaset, skänkt 1778 av landshövding Gyllenstolpe, kristallkronan
skänkt av kapten Nordenadler på Högbo bruk 1796, samt 14 porträtt av
svenska konungar i nästan kroppsstorlek, skänkta 1804 av Högbo
bruksägare.
Porträtten är målade av någon yngre
medlem av den kända konstnärs- släkten Pasch, om det är den äldre
eller den yngre Lorens Pasch vet man ej med säkerhet. Vid restaureringen
1855 togs tavlorna bort och stuvades undan på en vind, där råttor och
mal farit illa fram med dem. På 1890-talet tillvaratogs de emellertid
genom familjen Göranssons ingripande och blev restaurerade. Kyrkan äger
även en annan unik porträttsamling, nämligen 15 porträtt av Svea Rikes
ärkebiskopar. Även de har gått igenom en förnedringens tid på vind,
men har senare kommit till heder.
Under långeliga tider har präst funnits
i Högbo och gudstjänst hållits där varje sön- och helgdag. Kanske kan
det vara av intresse att någon lär känna dem, som under halvannat sekel
förrättat prästerlig tjänst i Högbo.
|
Den förste beständige
prästen var Per Nordelius, komministerson från Ovansjö. Han flyttade
år 1785 som komminister till Hedesunda och blev 1798 komminister i
Ovansjö. Avled den 14 mars 1817.
Han efterträddes som kapellpredikant i
Högbo av bondesonen Olof Thyrisson från Torsåker, född 1747. Han kom
som adjunkt från Ockelbo 1785 och var som regementspastor vid Helsinge
regemente med i finska kriget 1789.
Den tredje i ordningen var Johannes
Forslöv, soldatson från Forsa. Efter att ha tjänstgjort som
pastorsadjunkt i Årsunda, kom han 1798 till Högbo.
Bland prästerna på 1860-talet märktes
Per Gustaf Stillmark som den 1 juli 1850 tillträdde kapellpredikant- och
skollärarebefattningen i Högbo. Under dennes tid visiterades kapellagets
tillstånd av ärkebiskop H. Reuterdahl år 1858. Av det därvid förda
protokollet framgår att kapellagets folkmängd år 1857 utgjorde 952
personer.
Vid denna visitation framförde konsul
Fredrik Göransson å Högbo bruk kapellagets önskan att vid blivande
ledighet Högbo kommun borde skiljas från Ovansjö och bilda eget
pastorat "hvilken framställning H.H. Doctorn och Erkebiskopen
ansåg hafva åtskilliga skäl för sig".
Sedan Högbo kapellförsamling enligt
K.M:ts nådiga resolution den 28 oktober blivit särskilt pastorat
förordnande Ulrik Vilhelm Noraeus den 1 maj 1869 till vice pastor i
Högbo och blev den 1 maj 1870 kyrkoherde därstädes. Noraeus var alltså
den förste kyrkoherden i Högbo pastorat. Han stannade på denna post
till sin död 3 mars 1896.
Johan Fryklund kom 1887 som pastorsadjunkt
till Sandviken. Genom järnverkets utveckling förflyttades församlingens
tyngdpunkt till dess södra del, vilket ock kom till uttryck i kungl. brev
av den 18 januari 1899, vari stadgades att kyrkan i Sandviken skulle vara
församlingens huvudkyrka och att kyrkoherdebostället skulle utgöras av
lägenheten Charlottenberg nr. 1 i Yttre Sandviken istället för
prästgården i Högbo- Överbyn.
Den 15 maj 1899 valdes Fryklund till
församlingens kyrkoherde. Han kvarstod på denna post till år 1929, då
han på grund av sjukdom beviljades tjänstledighet. Året därpå avgick
Fryklund med pension från kyrkoherdebefattningen. Han avled år 1935 och
hans grav är belägen på det markområde, där Sandvikens gamla
brukskyrka stått. En minnessten på graven vittnar om att "församlingen
beredde vilostad vid platsen för gamla kyrkans altare".
Släkten följa slätkens gång och den
ena prästgenerationen avlöser den andra. Kvar står Högbo kyrka på den
plats, där den för över 175 år sedan uppbyggdes. Det ringes till
helgmål och gudstjänst och själaringning som förr och klockorna för
manande bud ut till folket i gårdar och skogar.
|