|
|
|
| Lisa: |
Va
ska du göra Per?
|
|
| Per: |
Jag
ska gå opp på höskullan å ha ner hö åt djuren.
|
|
| Lisa: |
Ska
jag hjälpa dej?
|
|
| Per: |
Va
frågar du dä för? Dä har du ju tråka om i flera år nu. Tror du inte
jag kan få ner hö själv jag då. Jag är väl kar.
|
|
| Lisa: |
Ja,
är du dä tro? En kan då nästan börja fundera.
|
|
| Liases-Olov: |
(
Kommer ut på förstubron och sträcker på sig och gäspar stort. Det
syns att han nyss vaknat: ) Va står du här å gapar
efter då piga? Har du inte annat å göra du tro?
|
|
| Lisa: |
Gapar!?
Jag kan väl inte gapa nå. Jag pratar mä Per. Får jag inte dä
kanske? Ska jag fråga om lov först kanske? Ska jag ligga på mina bara
knän å fråga om lov?
|
|
| Liases-Olov: |
Prata
mä Per dä får du göra när du är ledi. Å så ska du inte va så förbannat
oppkäfte jämt heller. Vräk dej in å hjälp Greta mä middagsdisken!
|
|
| Lisa: |
Disken?!?
Den gjorde vi färdi medans du låg å sov midda gubbe. Den flitige hinner
mycke medans den late tar igen sej.
( Springer in men möter
Greta på bron)
|
|
| Liases-Olov: |
Äh,
håll truten på dej din förbannade näbbgädda!
|
|
| Greta: |
(
Kommer ut med en stickning eller annat handarbete i handen: )
Står du å grälar mä
Lisa nu igen? Tänk att ni två kan då aldri komma sams ni in´t.
|
|
| Liases-Olov: |
Nä
hur ska en kunna komma sams mä den där. Hon har ju vurte så förbannat
oppkäfte den sista tin. Förbanne mej retar hon inte gallfebern på mej
till slut med den där snipan. Hon har vare här så länge nu, så hon
har missta respekten för husbonnfolke.
|
|
| Greta: |
Ja,
dä är husbonn hon har missta respekten för. Mej har hon respekt för å
lyder utan knot. Men jag tar´na mä vänlighet ja. Du ryter ju å härjar
mä´na jämt du. Dä ä skillnad dä!
|
|
| Liases-Olov: |
Ska
en behöva krypa för tjänstehjon å då? Dä skull aldri falla mej in.
|
|
| Greta: |
Nä,
dä behöver du in´t heller. Men du ska va snäll emot´na. Akta dej så
hon inte går ifrån oss.
|
|
| Liases-Olov: |
Ja
dä vore väl en herrans välgärning dä. Dä finns så många andra te få
tag på så.
|
|
| Greta: |
Du
vet va du har, men du vet inte va du får in´t. Både Lisa å Per är ju
så dukte å arbetsam. ( Per kommer ut från ladugården och börjar gå
ut mot åkern). Nu ser jag förresten att Per går ut på åkern för att
hjälpa Brita å Sven göra färdit mä slåttern. Ska inte du gå ut å
hjälpa dom å, så dom får kväller nån gång.
|
|
| Liases-Olov: |
Nä
dä kan in´t behövas. Dä va så lite kvar så. Bara nåra hötappar å
hänga opp. Dä klarar dom snart åv. Nä, jag ska in å ta mej en liten
styrketår jag. Bara en liten, liten jäkel!
|
|
| Greta: |
Ja
du mä ditt brännvin!
|
|
| Liases-Olov: |
Ja,
vi är i alla fall först färdi mä slåttern här i byn vi. Dä kan väl
va värt en
redi sup dä, eller hur?
|
|
| Greta: |
Ja,
du får fint sällskap å nu, ser jag! Å fint supsällskap får du å! Självaste
länsman från Ovansjö.
|
|
| Liases-Olov: |
Kors
i all sin dar! Vilket storfrämmande! Va kan han ha för ärende då tro?
|
|
| Greta: |
Ja
så roliga saker äre väl inte, kan en tro.
|
|
| Länsman: |
God
dag!
|
|
| Greta: |
(
Underdånigt: ) God dag!
|
|
| Liases-Olov: |
God
dag! Va kan en tocken fin kar villa då?
|
|
| Länsman: |
(
Undvikande: ) Ja, dä är fint slåtterväder i år! Å dä tycker väl bönder
om kan jag tro.
|
|
| Liases-Olov: |
Äre
slåttervädre du har komme för å prata om? Du har väl nå annat ärende
å kan en tro?
|
|
| Länsman: |
(
Antar en myndig ton: ) Å ja, sakta i backarna! Tids nog kommer vi fram
till mitt ärende. Å dä kanske inte blir så roligt dä inte. Dä är väl
husbonn själv de här, Liases-Olov, som jag pratar mä?
|
|
| Liases-Olov: |
Ja,
husbonn själv, ja. Dä finns väl en till å, som håller på å ska
kallas husbonne. Sven heter han, men han är kvar uta på åkern än han.
Han har ju inte så mycke å säja till om förstås, för han är ju bara
måg i gårn han.
|
|
| Greta: |
Ja
du är ju måg här i gårn själv du.
|
|
| Liases-Olov: |
Äh,
tig mä dej käring!
|
|
| Länsman: |
Dä
är nog husbonn den äldre som de här ärendet gäller. Nog har det väl
försports i den här gårn å, att husbehovsbränning av brännvin är förbjudet
i lagen sedan år 1860.
|
|
| Liases-Olov: |
Jo
nog har en väl hört nå däråt på ryktets väg.
|
|
| Länsman: |
På
ryktets väg ja. Å naturligtvis har ni tagit varning av vad som sagts på
ryktets väg. Nå hembränt finns inte i den här gårn förstås?
|
|
| Liases-Olov: |
Nä
nå hembränt finns inte, å inte nå annat starkt heller. Dä finns inte
så mycke brännvin i den här gårn, så en kan fylla en länsman en gång.
|
|
| Greta: |
Nä
dä har ju du drucke opp.
|
|
| Liases-Olov: |
Äh,
tig mä dej käring!
|
|
| Länsman: |
I
alla fall så har jag just på ryktets väg hört att Liases-Olov sysslar
mä hembränning för eget behov.
|
|
| Liases-Olov: |
Å
fanken! Dä är mer än jag vet själv dä!
|
|
| Greta: |
Ja
va dä inte dä jag förstod att dä skulle gå på tok till sist.
|
|
| Liases-Olov: |
Äh,
tig mä dej käring!
|
|
| Länsman: |
I
lagens namn så fordrar jag nu att få göra en husundersökning här, å
är dä så att jag hittar någonting så kommer jag att lägga beslag på
både apparat å brännvin.
|
|
| Liases-Olov: |
Jaså,
tänker han börja bränna själv då? Men varsågo å stig in i stugan då
å börja snoka. Här är lika torrlagt som på grusåsen i Västanbyn.
|
|
| Länsman: |
(
Börjar gå mot stugan men hejdar sig nedanför bron, vänder sig om och
frågar: ) Här finns väl ingen folkilsken hund, hoppas jag?
|
|
| Liases-Olov: |
Nädå,
bara en folkilsken piga, men henna ska jag köra ut.
|
|
| Lisa: |
(
Kommer i samma ögonblick ut på bron med ett handarbete i handen även
hon. Hon säger: ) Dä behövs inte alls te köra ut mej in´t. Jag går
ut govillit jag hellre än att jag ska komma i dålit sällskap.
|
|
| Liases-Olov: |
Ä,
tig mä dej din förbannade näbbgädda!
|
|
| Lisa: |
(
Sen gubbarna gått in: ) Va äre nu då, eftersom länsman är i farten?
|
|
| Greta: |
Jo
länsman har snoka reda på att Olov sysslar mä hembränning, å dä är
det förbjudet i lagen sen 1860, sa länsman. Nu ska han göra en
husundersökning här, å hittar han nånting så går dä nog galet för
Olov. Men dä ska va underlit om inte Olov klarar sej ur de här å.
|
|
| Lisa: |
Men
annars skulle dä väl inte skada heller om gubben feck sej en näsbränna
en gång.
|
|
| Greta: |
Dä
kan du säja som inte är gift mä´an.
|
|
| Lisa: |
Nä
Gud bevare mej!
|
|
|
(
De båda kvinnorna sätter sig på varsin sida om utebordet och börjar
syssla med sina handarbeten.)
|
|
| Lisa: |
Hur
länge har ni vare gift egentligen?
|
|
| Greta: |
Ja
kan du tänka dej att vi har vare gift i snart femti år. --- Ja, tiden
den går den …. Dä är ju
konstet att Per har vare dräng hos oss i snart tjuge år, och du har vare
här i snart fem år.
|
|
| Lisa: |
Ja,
jag kom hit strax efter sen den där smittkoppsepidemin gått fram här i
Högbo jag. Jag minns att jag var lite ängslig i början att jag skulle
bli smittad.
|
|
| Greta: |
Ja
usch, dä var en hemsk tid de där! Alla människor gick omkring och var rätt
för smittan. Så många böner till Gud som bads här i stugorna runtom Högbo
under den tiden har inte betts varken förr eller senare. Jag bad jag å
flera gånger om dan, å jag är säker på att till och med Olov bad,
fast han inte vill tillstå dä. Åh Gudskelov, vi vart bönhörda! Om dä
var genom bön eller på nå annat konstet vis kan jag inte säja, men vi
klara oss unnan helt och hållet här ve Lars-Hans.
|
|
| Lisa: |
Men
dä var väl inte alla som vart bönhörda in´t kan jag tro.
|
|
| Greta: |
Nej
långt därifrån. Kopporna tog många offer dom här i byn, och
kyrkklockorna ringde tätt tätt till begravning. Hela byn hade sorg och
hela byn var som död. Knappt en enda människa vågade sig ut, för dom
var rädd för smittan. Våra närmaste grannar, tant och farbror Huld, såg
vi knappast till på flera måna´r.
|
|
| Lisa: |
Men
dom klara sej ju dom å.
|
|
| Greta: |
Ja
dom själva så, men dä vart så mycke värre för deras äldsta son,
Jonas Huldson, som han kalla sej. Han bodde mä sin familj på fem
personer i ett litet jordbrukartorp, som heter Småängarna, å som ligger
efter vägen bakom Västanåsen mot Kvarnströmmen.
|
|
| Lisa: |
Vare
många åv dom som dog då?
|
|
| Greta: |
Hela
familjen utom Margareta, som då var fjorton år.
|
|
| Lisa: |
Åh,
va hemskt! Äre därför som Margareta bor hos gubben Huld nu då?
|
|
| Greta: |
Ja
gubben Huld är farfar åt Margareta han, å när Margareta flytta hem
till Hulds så levde tant Huld å. Hon dog ju i fjol hon, som du vet. Jag
tror nog att Margareta vart ett väldigt bra stöd åt farbror Huld sen
tant dog. Han är gammal nu Huld. Hela 82 år.
|
|
| Lisa: |
Vare
nån gång på hösten då efter smittkoppsepidemin, som Margareta flytta
hem till Hulds?
|
|
| Greta: |
Ja,
hela hennes familj dog på ungefär en och en halv månad. Margaretas mor,
som hette Carin dog först, å dä var i mitten åv juli. Då var hon bara
förti år. Äldsta pojken, som hette Jonas, som far och farfar dog i
slute åv juli, å då var han sex år. Fadern dog den 31 augusti, å
yngsta pojken, som hette Jan-Olov, dog dan efter bara två och ett halvt
år gammal. Du förstår, sen var dä bara Margareta ensam kvar i det
lilla torpet. Ensam kvar i denna dödens boning.
|
|
| Lisa: |
(
Nästan viskande: ) Hu va hemskt!
|
|
|
(
Båda kvinnorna sitter tysta en stund men så småningom börjar Greta berätta:
)
|
|
| Greta: |
Dä
var en tide höstmorron jag stod ve fönstre å titta ut. Backen var vit
åv rimfrost, å dä var förresten första gången den hösten. Jag minns
dä som om dä vore i går, för rätt som dä var feck jag se Margareta
komma traskande barfota efter byvägen på väg till Hulds. Då hade jag
inte sett´na på drygt två månar. Hon såg så liten och värnlös ut
den lilla varelsen, så jag tog till tårarna.
Dä var inte bara då jag
grät, jag grät många gånger sen å, och kan gråta än i dag när jag
ser den lilla värnlösa varelsen framför mej. I den stunden gav jag mej
själv och inför Gud ett löfte att jag skulle försöka göra allt för
att skydda den lilla flickan. Å jag sa till mej själv, att om jag lever
när Margareta ska te å gifta sej, så ska jag göra allt för att vi ve
Lars-Hans ska stå för bröllope.
|
|
| Lisa: |
Ja
dä är väl bra konstet att Margareta kan va så gla och snäll fast hon
har gått igenom så mycke.
|
|
| Greta: |
Javisst
äre dä. Så har hon vare jämt. Jag var först i byn jag som tordes gå
in till Hulds efter epidemin, å jag minns va gla Margareta vart när jag
kom. Hon kom å tog omkring mej och krama mej så väldit, å sen den dan
har dä liksom vuxe fram en så varm å innerli vänskap oss emellan. Hon
har ju vare här hos oss så mycke nu, så hon är nästan som barn i
huse.
|
|
| Lisa: |
Ja
dä är väl snart bröllopsdags för Margareta nu efter va jag hört. Dä
sägs ju att hon ska gifta sej mä Säverängs-Olov, gårdfarihandlar´n
du vet.
|
|
| Greta: |
Gårdfarihandlare
blir han väl inte så länge till, kan jag tro. Han har köpt en gård åv
Förars oppi byn här. Den ligger alldeles efter landsvägen, å där ska
han öppna handelsbo, så snart han har gift sej. Tänk va bra dä ska bli
mä en egen handelsbo här i Högbo.
|
|
| Lisa: |
Då
äre väl dags för dej å ställa te mä bröllop då snart.
|
|
| Greta: |
Ja
vi går bara å väntar på att dä ska kungöras i kyrkan nu. Jag har
prata mä Brita å Sven om de här, å dom är ju mä på dä förstås.
Vi tycker alla tre att dä ska bli rolit å ställa te mä bröllop åt
Margareta. Dä blir inte hejsjudundrande bröllop förstås, utan dä får
väl bli lite enklare. Nu har vi inte prata mä Margareta å Olov om de här
än heller, å dä värsta av allt är ju att husbonn själv, Liases-Olov,
inte vet nånting.
|
|
| Lisa: |
Ja
herregud, hur ska dä gå te å få den tvärskallen mä på dä?
|
|
| Greta: |
Vi
får väl passa på, så han är på bra humör, när vi ska tala´n te rätta.
|
|
| Lisa: |
Ja
då läre väl inte bli nå bröllop i år in´t.
|
|
|
(
Brita, Sven och Per kommer utifrån åkern och bär på högafflar och höräffson,
som dom ställer ifrån sig mot stugväggen.)
|
|
| Sven: |
Ja
då är vi färdi mä slåttern för i år då, å nu äre bara höbärgningen
som återstår. Dä har då gått rysli bra i år, å jag tror
rentåv att vi är först i byn.
|
|
| Brita: |
Va
äre för hästskjuts som står utanför grinnhölä? Äre vi som har främmande?
|
|
| Greta: |
Javisst
ja, dä har jag glömt bort! Jodå, dä är vi som har främmande. Å
riktet storfrämmande å, ska jag säja. Dä är länsman från Ovansjö,
som är här.
|
|
| Brita: |
Å
kors i all sin dar! Va kan en tocken kär villa här?
|
|
| Greta: |
Han
snokar igenom huse om dä ska finnas nå hembränt här, å om han hittar
nånting, så tar han mä sej både apparat å brännvin å dä varenda
skvätt.
|
|
| Per: |
Alltehop?
Spar han inte en enda liten skvätt?
|
|
| Lisa: |
Ja,
å om han spar nå, så inte lär väl du få vara mä å dela in´t.
|
|
| Sven: |
För
mej får han då gärna ta alltehop, för jag nyttjar inte de där otyge.
Fast nog undrar jag om länsman hittar nånting, så väl som gubben har gömt
de där.
|
|
| Greta: |
Dä
är nog frågan om i alla fall, för länsman gör nog en grundli undersökning
nu. Dom har vare inna så länge nu så.
|
|
| Lisa: |
Om
inte gubben klarar sej så blir han väl omöjli å leva ihop mä de närmaste
dagarna.
|
|
| Greta: |
Men
om han klarar sej så blir han på bra humör iställe, å då ska jag
passa på å dra fram de där vi prata om Lisa.
|
|
| Brita: |
Jaså,
va har ni för hemligheter för er då?
|
|
| Greta: |
Dä
är inga hemligheter alls dä. Dä är bara om Margaretas bröllop som
Sven å du å jag har prata om så mycke den sista tin.
|
|
| Lisa: |
Tänk
att dä är då som dom brukar säja: ”Pratar man om tröllen så står
dom i farstun”. Dä är ju Margareta som kommer där.
|
|
|
(
En ung flicka kommer gående in på gårdsplanen. Hon går raka vägen
fram till Greta och ger henne en ordentlig kram. Även Brita får en kram
fast kortare.)
|
|
| Margareta: |
God
dag tant Greta! God dag tant Brita! God dag på er allehop förresten!
|
|
| Sven: |
Än
jag då, får jag ingen kram jag in´t?
|
|
| Margareta: |
Nä
karar får inga kramar åv mej in´t.
|
|
| Sven: |
Njaa,
nog äre väl en i alla fall, som får kramar åv dej å?
|
|
| Per: |
(
Suckande: ) Jaa, dä ä då i alla fall inte jag dä in´t.
|
|
| Lisa: |
(
Föraktfullt: ) Äh, du som är rädd för kvinnfölk.
|
|
| Margareta: |
Ärán?
Mej då ska jag ge´an en kram i alla fall. (Flyger på Per och ger honom
en ordentlig kram. Per blir förlägen och tar högafflar och räfsor som
står mot väggen och börjar gå mot ladugården. )
|
|
| Lisa: |
Va
ska du göra Per?
|
|
| Per: |
Jag
ska gå opp på höskullan å ha ner hö åt djuren.
|
|
| Lisa: |
Ska
jag hjälpa dej?
|
|
| Per: |
Äh,
dra åt skogen!
|
|
|
(Höga
skrän och skratt hörs från förstugan. Liases-Olov och länsman kommer
ut på bron och stöder varandra synbart berusade. Särskilt länsman är
kraftigt påverkad. De stannar opp ett tag på bron och håller omkring
varandra. )
|
|
| Länsman: |
Ja
dä här var en rolig eftermiddag dä du Olov! Dä va ju så du heter?
|
|
| Liases-Olov: |
Javisst
vare dä du Niklas! Dä va ju så du heter? Hur äre har husundersökningen
utfalle till belåtenhet?
|
|
| Länsman: |
Belåtenhet
ja! Kan en prata om annat än belåtenhet när en får va mä å dela på
livets goda.
|
|
| Liases-Olov: |
Ja,
du kan väl ta å göra en husundersökning till nå tag framöver. Du är
hjärtligt välkommen!
|
|
| Länsman: |
Ja
dä är nog påkallat mä en husundersökning till mä dä snaraste, så
jag kommer igen. Men nu lär jag iväg. Plikten kallar!
|
|
|
(
Börjar gå mot grindhålet livligt hejderande och sjungande exempelvis
melodin ”Alpens ros”: )
Uti
dalen växte upp en tärna
som
likt blommors dofter byts till vår
%
och gärna gav den dygd hon velat värna
till
den som lovat ge allt skönt hon såg
%
|
|
|
(
Med vingliga steg når han fram till kärran och körsvennen som hjälper
honom har vissa besvär att få honom i kärran. När det lyckas kör de
bort, varunder länsman trallar och sjunger högljutt så länge de är
inom hörhåll. )
|
|
|
(
De som står kvar inne på gårdsplanen följer länsmans beteende
skrattande och särskilt Liases-Olov har synbart roligt. Mitt i skrattet säger
han: )
|
|
| Liases-Olov: |
Ja
den där tålde inte många supar åv Liases-Olovs fabrikat han in´t.
|
|
|
(
Plötsligt får Liases-Olov syn på Margareta och går fram till henne och
tar henne om livet och säger:)
|
|
| Liases-Olov: |
Tänk
om jag vore tjuge år å som du, då skulle vi två ställa till mä ett
hejsjudundrande bröllop, du Margareta.
|
|
| Greta: |
Gifta
dej mä Margareta dä får du nog inte, men ställa till mä bröllop åt´na
dä kan du väl få. Margareta ska gifta säj mä Säverängs-Olov, gårdfarihandlarn,
som du vet, så nu har Sven å Brita å jag bestämt att bröllope ska hållas
här ve Lars-Hans.
|
|
| Margareta: |
Men
tant!
|
|
| Liases-Olov: |
Bestämt!
Vem äre som bestämmer i den här gårn, om dä inte är jag. Men jag förstår
att antingen skojar ni eller också är ni inte riktit klok. Menar ni
kanske att bröllope ska hållas här i gårn, å dom ska bekosta dä själv.
|
|
| Greta: |
Nej
dä är vi som ska bekosta bröllope.
|
|
| Margareta: |
Men
tant!
|
|
| Liases-Olov: |
Jag
tror förbanne mej att ni har vurte toke! Ska vi kosta på bröllop åt
andras ungar? Ta mej tusan tror jag inte jag får ta och sätta mej ett
tag. (Sätter sig vid ena sidan av utebordet.)
|
|
| Greta: |
Ja
då sätter jag mej å. Ta mej tusan! ( Sätter sig vid andra sidan
bordet.)
|
|
| Liases-Olov: |
Äre
fasoner dä att vi ska kosta på bröllop åt andra. Dom kan väl för
helsicke kosta på sitt bröllop själv dom. Pengar finns dä säkert, så
mycke som den där skojarn Säverängs-Olov har lurat åv bonnkäringar å
piger mä sitt knyte.
|
|
| Greta: |
Säverängs-Olov
är inte större skojare än Liases-Olov, å dä är väl inte för hans
skull heller som vi ska ställa te mä bröllop. Dä är för Margaretas
skull mest. Hon å farbror Huld har ju gått igenom så mycke, å dom är
de bästa grannar, som vi har. Å sen! Margareta tycker jag om som om hon
vore mitt egert barn
|
|
| Liases-Olov: |
Dä
skiter jag i! ( Slår näven i bordet: ) Dä blir inge bröllop i den här
gårn, säjer jag.
|
|
| Greta: |
(
Slår näven i bordet: ) Dä blir bröllop i den här gårn säjer jag!
|
|
| Lisa: |
(
Sticker fram huvudet alldedes framför Liases-Olovs ansikte och säger:) Så
dä så ……
|
|
| Liases-Olov: |
(
Rusar opp med väldig fart: ) Nä nu djä…..
Nu tare ell…. Ska en
där förbannade snipan lägg sej å ….
Herre Gud, om jag vore riktigt full ändå ….
Men förbanne mej ska jag inte in å supa mej riktet full, å sen
kommer jag ut, å den som inte håller sej unnan då, den ska jag sopa gårdsplan
mä ….
|
|
| Brita: |
Lugna
ner dej nu far!
|
|
| Liases-Olov: |
Lugna
ner mej. Nä nu kommer dä å blåsa full storm dä kan ni ge er tusan på
hela patraske. Vem äre förresten som har komme opp mä de här? Dä lär
va de här listiga fruntimmerna ve Lars-Hans …
Förbannade listiga rävhoner …. ( Vänder sej om på bron och
ropar för full hals: ) Rävhoner
…! (Rusar in med väldig
fart.)
|
|
| Per: |
(
Kommer från ladugården: ) Va
tog dä åt gubben? Va han förbanna?
|
|
| Sven: |
Ja,
dä ä väl de minsta man kan säja dä.
|
|
| Lisa: |
Han
skulle in å supa sej full.
|
|
| Per: |
Supa
sej full? Alldeles ensam? Inte kan han väl sitta å supa sej full
alldeles ensam in´t.
|
|
| Lisa: |
Jodå
han behöver inge mer sällskap han än va du behöver. Nu äre du som
stannar häruta till stormen
är över.
|
|
| Greta: |
Dä
blir nog inte så farligt heller som dä låter. Jag tror att han super
sej full jag, så han somnar åv som vanlit. Vi låter ´an supa vi i lugn
å ro tills han somnar, å sen går vi in å hjälps åt att få´an i säng.
|
|
| Brita: |
Men
kommer han ut då kan han ju rent åv va farli, å då äre nog bäst att
vi springer allehop.
|
|
| Lisa: |
Då
äre nog bäst att jag springer först.
|
|
|
(
Gubben Huld och Säverängs-Olov med sitt gårdfarihandlarknyte på ryggen
har kommit in på gårdsplanen under samtalets senare del och når fram
till de samtalande just som Margareta säger:)
|
|
| Margareta: |
Tänk
hur ni ställer till bara för våran skull.
|
|
| Säverängs-Olov: |
Va
äre då frågan om?
|
|
| Margareta: |
Jo
tant Greta säjer att Brita å Sven å hon har komme överens om att hålla
bröllop för dej å mej Olov här ve Lars-Hans, å dom ska kosta på bröllope
åt oss å. Men farbror Olov vart så elak när han fick höra dä, så
han rusa in å ska supa sej full å göra rent hus här på gårn.
|
|
| Huld: |
Kors
i all sin dar! Skare bli åskväder?
|
|
| Säverängs-Olov: |
Tänk
att jag tappar då målföre alldeles jag! Hur i all sin dar har ni kunnat
komma på dom tankarna? Margareta å jag har väl inte tänkt nå annat än
att vi skulle kosta på vårat bröllop själv.
|
|
| Sven: |
Jä
dä förstår vi å, män dä är många års grannsämja mä farbror Huld
å Margareta, som fått oss på dom här tankarn
a.
|
|
| Brita: |
Dä
är inte bara du Olov som tycker om Margareta in´t. Dä gör vi allehop i
den här gårn, å därför så ska vi göra de här för´na.
|
|
| Sven: |
Du
har ju köpt Förars gårn efter landsvägen å nu har jag hört, å så tänker
du öppna handelsbo va dä lider, å mitt i alltehop så ska du ge å
gifta dej å sätta bo å. Om du också har spara lite pengar så går nog
dom åt å kan jag tro, å då kan dä väl va bra å få lite hjälp.
|
|
| Säverängs-Olov: |
Ja
dä är ju klart att vi är rysligt tacksam både Margareta å jag. Eller
hur Margareta?
|
|
| Margareta: |
Ja
jag vet inte hur jag ska tacka nog mycke. Jag känner mej så liten.
(Kramar om Greta: ) Men hur går dä om farbror Olov sätter sej emot då?
|
|
| Greta: |
Känner
jag Olov rätt, så kommer han nog att ge mä sej så fort värsta stormen
har lagt sej. Dä ska undli vara om han inte är en åv de ivrigaste när
dä är dags för bröllop. När tänker ni ha bröllope förresten.
|
|
| Säverängs-Olov: |
Vi
har vare till prästen Noraeus och tage ut lysning, å kan ni tänka er
att vi är dä första brudpar han viger sen Högbo skilde sej från
Ovansjö å vart egen församling.
|
|
| Margareta: |
Kan
vi ha bröllop om en månad tro?
|
|
| Greta: |
Dä
ska väl gå bra, eller hur Brita å Sven?
|
|
| Brita
å Sven: |
(
Samtidigt: ) Dä ska väl gå bra.
|
|
| Lisa: |
Du
är lyckli du Margareta, som får gifta dej!
|
|
| Margareta: |
Jag
känner mej både lyckli å olyckli. Lyckli för att jag ska gifta mej mä
Olov å olyckli för att jag ska lämna farfar ensam. Han som har vare så
snäl
l mot mej.
|
|
| Huld:
|
Inte ska du va olyckli för att du ska lämna mej ensam in´t jänta. Jag
klarar mej nog ska du få se. Å vi blir ju inte längre ifrån varann heller än
att vi kan träffas varenda dag.
|
|
| Margareta:
|
Ja, jag ska gå hem till dej varenda dag farfar å se efter dej å hjälpa
dej mä de nödvändigaste.
|
|
| Huld:
|
Ni lär väl få nog mycke å göra ändå ni två, hu när ni ska öppna
handelsbo snart. Dä kanske blir jag som får hjälpa er, åtminstone när ni
ska te å sätta igång vaggan. ---
Ja, inte ska du bli rö i ansikte för dä in´t jänta, dä ä ju bara tidens gång
dä.
|
|
| Lisa:
|
Från dä ena till dä andra. Ska vi inte få se va gårdfarihandlarn har
i knyte i dag in´t? Du är väl uta för å göra affärer kan jag tro.
|
|
| Säverängs-Olov:
|
Jag ä väl dä å, men mest var jag väl uta för å träffa Margareta
å ordna om bröllope. Men när hon var här då, så gick farbror Huld å jag
hit å då. Men nog ska ni få se va jag har i knyte allti.
|
|
|
( Börjar lösa opp knytet och alla andra ställer sig intresserat runt
om. )
|
|
| Greta:
|
Vi har ju våra slantar inna vi, å dit törs vi inte gå nu
int´t.
|
|
| Lisa:
|
Men jag har mina slantar i förkläsfickan jag, så jag kan handla jag,
om han har nånting som jag nöjer mej mä förstås.
|
|
| Säverängs-Olov:
|
Ja, hon är lite noga den här Lisa vet jag sen gammalt. Dä går ite å
lura på´na vasomhelst in´t.
|
|
| Lisa: |
Nä ingen kar har kunna lura mej
in´t.
|
|
| Per:
|
Å du har inte kunnat lura nån kar heller.
|
|
| Säverängs-Olov:
|
Men nu tror jag att jag har nånting här i knyte som du ska kunna lura
karar mä Lisa. Ett par extra fina underbyxor mä spetsar på å allting. (Håller
opp byxorna mot luften.)
|
|
| Lisa:
|
Ja jösses! Såna där som jag har tänkt på så länge å ämnat köpa
så fort jag får tillfälle. Va kostar dom?
|
|
| Säverängs-Olov:
|
Du ska få dom extra billet för att dä ä du Lisa. Vi säjer väl tre
riksmynt.
|
|
| Lisa:
|
Åh Herre Gud ! Då går ju allting åt då, som jag har sparat ihop. Män
dä kan inte hjälpas. ( Tar upp en näsduk ur förklädesfickan, som hon
vecklar ut och tar fram pengarna, som hon ger Olov. )
Å fin är dom! ( Håller opp byxorna mot skyn: ) Oj, va fin dom är.
|
|
| Per:
|
Få se!
|
|
| Lisa:
|
( Viker hastigt ihop byxorna med orden: ) Inte ska väl du se mina byxer
it´t!
|
|
| Per:
|
Dä var väl desamma näre inte är nånting i dom.
|
|
|
( Stubb-Johan har kommit in på gårdsplanen och ger sig tillkänna genom
hojtande och höga rop. Även han har ett gårdfarihandlare-knyte på ryggen:)
|
|
| Stubb-Johan:
|
Ohoj! Ohoj! Här kommer Stubb-Johan! Ska kvinnfölken ha nå fina
underbyxer i dag mä spetsar på å allting?
|
|
| Lisa:
|
Va tar du för dom då?
|
|
| Stubb-Johan:
|
Jag tar två riksmynt. Å då följer jag mä å provar in dom gratis.
|
|
| Lisa:
|
Men har ni hört? Jag har nyss köpt ett par åv Säverängs-Olov för
tre riksmynt. då har jag ju betala alldeles för mycke då.
|
|
| Stubb-Johan:
|
Ja, Säverängs-Olov dä är en rikte skojare dä! Å ändå köper folk
mer åv han än dom köper åv mej. Men dä är för at han är ung å grann dä,
åsså för att han jämt är före mej. Komma va jag vill, så nog har Säverängs-Olov
vare före allt.
|
|
| Säverängs-Olov:
|
Du söver för länge om mörnarna Johan. Du ska va oppa i ottan förstår
du väl.
|
|
| Stubb-Johan:
|
Jamen en kan väl inte va uta i gårdarna mens kvinnfölken springer
omkring i särken in´t.
|
|
|
( I samma ögonblick blir det ett förfärligt oväsen inne i förstugan
och strax därefter raglar Liases-Olov ut på bron stupfull: )
|
|
| Liases-Olov:
|
Håll er unnan nu allt småkryp så jag inte gör illa er. Här kommer
Liases-Olov från Överbyn nu, å nu är han in i helsicke full. Äre nån
tokidiot i vägen nu så gör jag mos åven.
|
|
|
( Alla drar sig hastigt undan bakom vänstra knuten. Lisa springer först
och därefter Stubb-Johan med sitt gårdfarihandlarknyte på ryggen. Alla de övriga
i oordnad flykt. Bara en står kvar. Det är gubben Huld. )
|
|
| Liases-Olov:
|
Va är du för en tokjävel då, som inte har förstånd om å va rädd?
|
|
| Huld:
|
Rädd? Ska en behöva va rädd för sin närmaste granne? Å nog har väl
du Olov känt igen Jonas Huld förut allte.
|
|
| Liases-Olov:
|
Jonas Huld? Äre du din fattelapp som inte har råd å kosta på bröllope
åt sondotra din. Här har hon sprunge i åratal å fjäska sej in mä både
Greta å Brita för att dom ska kosta på bröllope åt´na.
|
|
| Huld:
|
Du pratar tok Olov! Gå in å sov ruse åv dej så ska vi prata reson
sen.
|
|
| Liases-Olov:
|
Reson? Å dä säjer du din fattiga lilla skit!
|
|
| Huld:
|
Ja, jag är inte skit för att jag är liten
in´t. I dina ögon är jag
en liten skit för att jag är fatten. Men du! Du har vurte stor du gösse! Å
du är stor för att du kommer Eliases du, största gårn här i byn. Stor är
du för att du har både skogar å jordbruk å är välbärgad. Å för tillfälle
är du väldigt stor för att du har drucke brännvin. Men i mina ögon är dom
liten dom som lär ta brännvin te hjälp för å kunna blåsa opp sej å bli
stor å märkvärden.
|
|
| Liases-Olov:
|
( I något vänligare ton: ) Du prata om Liases du Jonas. Kände du
Eliases-Anders du? Starka Eliasson kallades han. Han röck opp grinnstölparna
han gösse å slogs mä, när han var i Backberg å fria, å bypojkarna villa ge´an
stryk. Då skulle du ha vare mä, Jonas!
|
|
| Huld:
|
Nä dä räcker mä Liases-Olov för mej. Han är svår nog å handskas mä
han. Men sätt dej här nu Olov och ta de här lugnt.
|
|
| Margareta:
|
( Har kommit framsmygande och står nu alldeles intill Olov.)
Ja, sätt er här nu farbror Olov å ta de här lugnt.
|
|
| Liases-Olov:
|
( Har blivit betydligt snällare: ) Lugnt ja! Jag har väl tage de här
lugnt hela tin jag. Hela tin, Margareta! ( Lullar: ) Visst har jag tage de här
lugnt hela tin Margareta? Sätt dej här breve mej du Margareta.
|
|
| Margareta:
|
( Sätter sig bredvid Olov och stryker honom över håret och säger: )
Javisst har ni tage de här lugnt farbror Olov.
|
|
| Liases-Olov:
|
Kände du Eliases-Anders du Margareta? Starka Eliasson kallades han.
|
|
| Margareta:
|
Nä han levde långt före min tid han.
|
|
| Liases-Olov:
|
Jag brås på han jag. Jag är stark jag, men Eliases-Anders var starkare
ändå han.
|
|
| Margareta:
|
Ingen kan väl va starkare än farbror Olov
in´t, som är så stark.
|
|
| Liases-Olov:
|
Jo Eliases-Anders var starkast i hela Gästrikland han. Men så hade han
korsben över magen å.
|
|
|
( Alla som stått bakom knuten kommer fram igen lite försiktigt, och de
ställer sig i en ring om Liases-Olov, som fortsättar att berätta: )
|
|
| Liases-Olov:
|
Eliases-Anders var starkare än en häst han. Tänk när forbönderna i Högbo
körde malm från gruverna i Svärdsjö till Stockholm, så kurka Anders häst i
backarna vid Brattberg efter Svärdsjövägen en gång. Då spände Anders från
hästen han å drog opp lasse själv.
Å en annan gång utanför Uppsala en vinterdag så hade vägen yrt igen,
så den var så smal så två fordon inte kunde mötas. Då mötte Högbo-bönderna
en hästskjuts å i den satt skälvaste domprosten å en kusk. Å kusken var
elak å skällde på forbönderna, men då geck Anders fram till prostskjutsen
han å spände ifrån hästen å lyfte opp den i snödrivan.
Å sen tog han släden
mä både kusk å domprost i lyfte dom samma väg. Sen körde forbönderna förbi,
å sen lyfte Anders tebaks både häst å släde igen. Å domprosten vart så te
sej så han bjöd hela sällskape på återvägen, å dom feck va mä på ett
supkalas, som hela Uppsala pratar om än idag.
|
|
| Huld:
|
Då skulle du ha vare mä Olov!
|
|
| Liases-Olov:
|
( Lullar: ) Å en annan gång… ja dom körde över en sjö… dom körde
över en sjö… över en sjö å sjön va full… sjön va full åv stöp-is…
ja dä va stöp-is… ( långt uppehåll: ) å dom körde fast… fast… (
nickar till och somnar. )
|
|
| Huld:
|
Ja, Eliases-Anders drog nog loss fororna ha, men Liases-Olov har kört
fast han nu.
|
|
| Greta:
|
Jag förstod att dä skulle gå på de här vise, dä är så vanlet dä
så. Vi får hjälpas åt att få´an i säng.
|
|
|
( Alla kvinnor utom Lisa går in först. Margareta tar Säverängs-Olovs
knyte. Alla karlar med undantag för Stubb-Johan hjälps åt att bära in
Liases-Olov. Stubb-Johan tar sitt knyte på ryggen och går. När han går över
gårdsplanen säger han med en suck: )
|
|
| Stubb-Johan:
|
Ja, då får väl kvinnfölken va utan spetskalsonger i natt då.
|
|
| Lisa:
|
( Blir kvar sist. När karlarna fraktar Liases-Olov genom dörrhålet säger
hon varnande: ) Sakta i backarna! Gubben är gammal!
|
|
|
( Går in och drar igen dörren och backen blir tom på aktörer.)
|
|
|
Första akten är slut.
|
|
|
|
|
|