HÖGBO BRUK 4

Högbo storhetstid under Hans Hierta

Biskopen Carlssons damer voro erfarna bruksidkare och vid övertagandet av Högbo samarbetade Elizabeth givetvis med modern, Chatharina och Ockelbobruken. De två klipska damerna blevo genast på det klara med vanvården i Högbo, som i 20 år omhänderhafts av oefrarna spekulanter, som suttit vid sina skrivbord i Stockholm varvid Lånebanken pressat av dem avkastningen smidet givit, medan bergmästardömet sörjt för att hamrarna gingo. Bruket måste saneras. Bruksfolket hade under den bristande tillsynen skuldsatt sig och släppt på ordning och reson och att taga reda på sådant är inte roligt. De beslöto att arrendera ut hela bruket och Edske masugn för en tid av tre år till arrendatorn Anders Larsson Uhr och ett kontrakt sattes upp enligt vilket arrendatorn skulle genomföra saneringen mot att han fick ut 21 1/2 daler för varje skeppund stångjärn han vägde in åt sina principaler på ”Gefle Wåg”. Det som här skulle genomföras stred mot all gammal ordning och tradition inom Gästriklands bergmästardöme, där utslitet arbetsfolk ständigt fått sin vård vid smidets avkastning, och Anders Uhr gjorde sig samvete för att det nu skulle gå annorlunda till i Högbo. Innan han skriver under kontraktet anför han: ”Ehuruwäl såsom ofwan förmält är, jag mig åtagit att möjeligst tillsee, om någon af den Gaml: skulden måtte kunna effter handh infordras, så will jag likawähl, här med hafwa mig betingat, att så framt någon ibland dee nu för tyden Gieldbundne Bruckz Arbetare finnes antingen gammal och wahnföhr, eller elliest i sine Sysslor odugel: eller och af någon oart, så att den icke Godh, att komma till rätta medh, uthan måst såsom widh wärcket såsom onyttig skattas, jag då på sådan händelse må haf (latstreck) frij macht een sådan afdancka, och ifrån Bruukztiensten behörigen gå låtha, uthan att wara förbunden, till något answar, för samma dess Gl:a Skuldh”.

Här är det fråga om att för första gången utlämna folk som slitit ut sig vid järnhanteringen på öppna fattigvården … Dokumentet är undertecknat av Chatharina Bröms, Elizabeth Bröms och Anders Uhr, år 1699.  

 

 

Överste Hans Hierta. Målning av

S. Scheffel 1751.

 

Hiertas hustru Catharina Cederström.

Målning av D. Schwartz 1727.

 

RAPPORT TILL URBAN HJÄRNE

Vi finner efter år av strävan snart Högbo bruk som en förnämlig kulturhärd i landskapets gamla järnbygd. Unge förvaltaren Johan Nilsson Uhr skriver på en rapport till sin principal, presidenten, vetenskapsmannen med världsrykte och Elizabeth Bröms´ make Urban Hjärne… Med sirliga slängar glider förvaltarens gåspenna över arken, fästande post efter post i högra kolumnen:

- Av 1717 års storbyggnad vid smedjorna … till förlaget vid Ovansjö koppargruva --- till bergsfogden i Contributionen för Högbo hamrar … post efter post fogas under varandra i kolumnen och visar snart en summa av 91 000 daler. Man har murat i bruksstugorna vid övra hammaren 400 stenar nytt tegel, tagit tre nya bräder till en lucka, reparerat stora kolbron vid Nedra hammaren, gjort upp mellanhavanden med general Hamilton, sekreteraren, camreraren, landsskrivare, alla får sitt. Bruket vårdades mycket omsorgsfullt.

Det var år 1718. Karl XII:s arbéspillror släpade sig fram efter vägarna mot hembygderna i sitt fattiga, utarmade fosterland, flyende från fångläger i utländerna, hungriga, trasiga, utmagrade … Förvaltaren på Högbo underrättar sin principal, Urban Hierne: ”September 30: En soldat Iöran Bagge af Nylands Infanterie Regementet ankommit, afmarscherat till Wahlbo Sochn den 14 october, November 25: ankommit En annan Soldat, Staffan Ohlsson af samma Regemente, December 18 om aftonen afmarscherat till Wahlbo Sochn, December 18: Ankommit En annan Soldat Bertil Timmare af samma Regemente Afmarscherat till Finland den 7 Iulii” … Det ser ut som om bokhållare, eller betjänter varit med krigsfolket, men dessa tyckte man inte om i Högbo. ”Betienten har ej heller förmåtts till något arbete, utan mera tillfogat förtretligheter och skador.” Dragonen Anders Wallberg ankom sjuk och retlig den 9 october med sin häst och den 8 november avled han. Den 29 november skickades dragonhästen vidare mot hemorten till Valbo masugn som första marsch-håll. Vid Högbo hade dessa flyktingar fått vård, mat och vila medan de lagade sina trasor till klädesplagg och hämtade krafter för vägen hem.

Under tiden dånade masugnen för tackjärnsblåsningarna i Edsken, Övra och Nedra hamrarna i Högbo bruk gingo för fullt med tunga slag. Föregående år, 1717, hade svenska statsledningen inventerat vad Gästrikland hade att tillgå av resurser till upphjälpande av landets beträngda näringar och fi nanser, vilken inventering nyligen (1961 ?) refererades i Gefle Dagblad. Och här, 1718, går redan Högbo bruk för full aktion på nya given …

 

_______BEKYMMER

__________ndande krigsfolket ef_______________ arméns sammabrott or_______ bekymmer. Staten sat-____________  _______ar till för att genom ____________ ____het ställa landet på _____________ och bland det återvän-________ _______apet fanns många högt ___________ män, med höga meriter ______ _____glighet i fälttjänst. Att pla-______ dessa i den begynnande fredsverksamheten , utan att kränka dem med våldsamma derangeringar var svårt. För att de inte hade erfarenheter vid civilversamhet, kunde man inte, fast sådant dock förekom, bedja hjältarna och fältherrarna dra till skogs. Då fann man på att tillmäta ställningen som brukspatron stort socialt anseende och räddade situationen genom att insätta fältmarschalkarna, generalerna och överstarna som brukspatroner vid järnbruken. Lägre officerare och underofficerare fick lära upp sig till smeder. Genom att själva yrkesdetaljen helt sköttes av bergmästardömenas fackfolk, så att brukspatronerna icke behövde ha hand om den saken, gick dessa arrangemang storartat, helst som avkastningen för smidesverksamhet alltjämt låg på högsta nivå.  

Denna nya herrskapsklass fann sig väl tillrätta vid järnbruken, där den för den stora avkastningen smidet gav byggde fina slott åt sig att bo i och anlade storslagna parker till trevnad och förlustelse vilken kulturföreteelse finnes kvar och blommar än i dag i de svenska bygderna...

 

(text saknas pga skadat tidningsurklipp)

FRÅN POLTAVA TILL HÖGBO

Flera gånger sårad, ärrig men frisk och duktig kom karolinen Hans Hierta till Gästrikland år 1722 efter att ha flytt från fångenskap i Poltava. Med överstes rang fick han en hovcharge av regeringen, men sökte sig först till sin svärmoder, Chatharina Bröms i Ockelbo. Han var gift med hennes dotter Chatharina Cederström, vilket namn anlades av medlemmarna i Carlssonska företagargruppen sedan biskop Carlsson blivit adlad med detta namn för sig och sin ätt.

Högbo bruk fullföljde genom hela 1720-talet en lugnt effektiv verksamhet, som konsoliderade brukstillgångarna förvånansvärt kraftigt. År 1732 gjorde Cronströmska företagargruppen försök att genom Lånebanken vinna insteg vid Högbo Bruk genom att den gruppens kraftkvinna madam Sara Sandberg skickade sin broder hovrättsrådet, Martin Martens, men Cederströmska gruppen hade skött sina bankförbindelser och man medhann inte förhandlingarnas slutförande innan Martin Martens avled. Systern, Sara Sandberg övertog resonemangen och började omedelbart inventera för försäljning av Högbo bruk med Edsken till översten, friherre Hans Hierta. Som brukspatron på Högbo bruk gjorde denne under de 19 år han ledde bruket före sin död en mycket stor personlig insats i brukets historia.

 

 

ENORMA TILLGÅNGAR

Ingenting fanns vanskött då han år 1736 övertog ledningen. Till en början var det som om han ryggade undan för det väldiga inventarieinstrumentet, men Urban Hjärnes gemål var syster med friherre Hiertas gemål och vad kvinnan vill … Han började efter en tids brunnsdrickning rota i förteckningen över brukets tillgångar, vilka nu voro enorma. Urban Hjärnes och fru Elizabeths strävan att med träget arbete konsolidera bruket hade burit rika frukter. Bara inventarieförteckningen upptar 26 maskinskrivna arksidor format A 4. Efter den fullbordade utredningen värderas bruket med Edske masugn till 53 249 daler. Smedet gick i bergmästardömets regi och gick gnisselfritt i de välhållna verksanläggningarna. Enligt tidens sed skulle Hierta i egenskap av brukspatron bygga slott och parkanläggning och etablera sig ståndsmässigt och vad han härutinnan uträttade är det imponerande Högbo bruk, som än i dag ligger kvar vid Högbo ström. Det stora arbetet på så kort tid har sin förklaring i att översten Hierta genom sina år i krigstjänst ägde erfarenheter som gjorde honom skickad att handha krigsfångar. Han fick ett läger ryska krigsfångar till bruket, folk som måste motioneras och vårdas och därvid satte hand dem att arbeta med bruksanläggningarna.

 

UNDERJORDISK GÅNG?

Det påstås att något eller några träd av alla slag som ingår i svenska floran finnas växande i herrgårdsparken i Högbo. Krigsfångarna planterade parken och den praktfulla allén från Nedre hammaren till herrgården och vidare rakt ut över fälten och i terrängen fram till Öjarens sjöland mitt emot Hjärtholmen. Alléns sträckning mellan bruket och Öjaren högg emellertid bruksdisponent Tord Magnusson i Sandviken ned när han år 1913 inköpte Högbo, och allén slutar numera vid herrgården. I herrgårdsparken är stort arbete nedlagt på Nedra dammens formgivning med bukter och spegelvikar för strandgrönskan. I vackert arbetade små roddbåtar gungade herrgårdsmamsellerna där i dammen medan de skrevo små poem eller retades med varandra i all godmodighet. Herrgårdsbyggnaden står med grunderna förankrade i en väldig varp slagg efter primitiv järnhantering, hopsamlad och ditförd vid motionsarbetet för fångarna. I parkområdet ingår Planberget i vilket fångarna sattes att rensa upp och plana under värsta stenklyftorna för mystiska, smygande barrstigar till herrgårdsmamsellernas promenader, och en grotta är anlagd med ett källsprång i golvet för svalka om lekarna blevo för ystra. Ett storslaget stenparti, vidsträckt och ändamålsgivet för brukspojkarnas ”indiankrig” säger oss, att ungdomarna rasade i Hiertas Högbo på samma sätt som hos oss. Och naturligtvis har en stor herrgårdsanläggning med självaktning en mystisk underjordisk gång, till vilken ingen känner ingången, men man gissar på en utgång ifrån densamma uppe i Planberget. Det skulle kosta pengar att undersöka vad som ligger under denna folklore, som är envist och djupt inrotad hos högboborna, men när det är billigare att bara flina och skratta åt ”tokpratet” får saken bero. Men bland minnena efter Hans Hiertas anläggningar, i vilka ingår den präktiga stenbyggda kvarnen, som nu används till kafé, rör sig även nu alldeles okända planer för brukets utvidgning. I skogsterrängen ligger utan planerade vägar för förbindelser åt något håll väldiga stengrunder nu till synes ditlagda alldeles utan mål och mening och man kan inte undgå att tänka sig att om bara fångarnas motionsbehov tillgodosågs av Hierta genom arbetet med dessa stenbyggnader, kunde han lika så bra ha givit fångarna motion genom att anvisa dem att anlägga en underjordisk gång …

 

 


SIGFRID BJÖRKSTRÖM      

(infört i Gefle Dagblad 9 maj 1961)

 


Angående allén:  Främst Johan (Emmas bror) och Sten-Gustaf sågade ner (alm-?)allén ca 1927?   JOE Östling säger den var ”lättsågad, lätthuggen och brann som halm”.

(Enligt Gösta Hammar 29/7 2000)

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014