|
|
HÖGBO BRUK 4
Högbo storhetstid under Hans Hierta
Biskopen Carlssons damer voro
erfarna bruksidkare och vid övertagandet av Högbo samarbetade Elizabeth
givetvis med modern, Chatharina och Ockelbobruken. De två klipska damerna
blevo genast på det klara med vanvården i Högbo, som i 20 år omhänderhafts
av oefrarna spekulanter, som suttit vid sina skrivbord i Stockholm varvid
Lånebanken pressat av dem avkastningen smidet givit, medan bergmästardömet
sörjt för att hamrarna gingo. Bruket måste saneras. Bruksfolket hade
under den bristande tillsynen skuldsatt sig och släppt på ordning och
reson och att taga reda på sådant är inte roligt. De beslöto att
arrendera ut hela bruket och Edske masugn för en tid av tre år till
arrendatorn Anders Larsson Uhr och ett kontrakt sattes upp enligt vilket
arrendatorn skulle genomföra saneringen mot att han fick ut 21 1/2 daler
för varje skeppund stångjärn han vägde in åt sina principaler på
”Gefle Wåg”. Det som här skulle genomföras stred mot all gammal
ordning och tradition inom Gästriklands bergmästardöme, där utslitet
arbetsfolk ständigt fått sin vård vid smidets avkastning, och Anders
Uhr gjorde sig samvete för att det nu skulle gå annorlunda till i Högbo.
Innan han skriver under kontraktet anför han: ”Ehuruwäl såsom ofwan förmält
är, jag mig åtagit att möjeligst tillsee, om någon af den Gaml:
skulden måtte kunna effter handh infordras, så will jag likawähl, här
med hafwa mig betingat, att så framt någon ibland dee nu för tyden
Gieldbundne Bruckz Arbetare finnes antingen gammal och wahnföhr, eller
elliest i sine Sysslor odugel: eller och af någon oart, så att den icke
Godh, att komma till rätta medh, uthan måst såsom widh wärcket såsom
onyttig skattas, jag då på sådan händelse må haf (latstreck) frij
macht een sådan afdancka, och ifrån Bruukztiensten behörigen gå låtha,
uthan att wara förbunden, till något answar, för samma dess Gl:a Skuldh”.
Här är det fråga om att för första gången utlämna folk som slitit
ut sig vid järnhanteringen på öppna fattigvården … Dokumentet är
undertecknat av Chatharina Bröms, Elizabeth Bröms och Anders Uhr, år
1699.
|
Överste Hans Hierta. Målning
av
S. Scheffel 1751.
Hiertas hustru Catharina
Cederström.
Målning av D. Schwartz 1727.
|
RAPPORT
TILL URBAN HJÄRNE
Vi finner efter år av strävan snart Högbo bruk som en förnämlig
kulturhärd i landskapets gamla järnbygd. Unge förvaltaren Johan Nilsson
Uhr skriver på en rapport till sin principal, presidenten,
vetenskapsmannen med världsrykte och Elizabeth Bröms´ make Urban
Hjärne… Med sirliga slängar glider förvaltarens gåspenna över
arken, fästande post efter post i högra kolumnen:
- Av
1717 års storbyggnad vid smedjorna … till förlaget vid Ovansjö
koppargruva --- till bergsfogden i Contributionen för Högbo hamrar …
post efter post fogas under varandra i kolumnen och visar snart en summa
av 91 000 daler. Man har murat i bruksstugorna vid övra hammaren 400
stenar nytt tegel, tagit tre nya bräder till en lucka, reparerat stora
kolbron vid Nedra hammaren, gjort upp mellanhavanden med general Hamilton,
sekreteraren, camreraren, landsskrivare, alla får sitt. Bruket vårdades
mycket omsorgsfullt.
Det var år 1718. Karl XII:s arbéspillror släpade sig fram efter vägarna
mot hembygderna i sitt fattiga, utarmade fosterland, flyende från fångläger
i utländerna, hungriga, trasiga, utmagrade … Förvaltaren på Högbo
underrättar sin principal, Urban Hierne: ”September 30: En soldat Iöran
Bagge af Nylands Infanterie Regementet ankommit, afmarscherat till Wahlbo
Sochn den 14 october, November 25: ankommit En annan Soldat, Staffan
Ohlsson af samma Regemente, December 18 om aftonen afmarscherat till
Wahlbo Sochn, December 18: Ankommit En annan Soldat Bertil Timmare af
samma Regemente Afmarscherat till Finland den 7 Iulii” … Det ser ut
som om bokhållare, eller betjänter varit med krigsfolket, men dessa
tyckte man inte om i Högbo. ”Betienten har ej heller förmåtts till något
arbete, utan mera tillfogat förtretligheter och skador.” Dragonen
Anders Wallberg ankom sjuk och retlig den 9 october med sin häst och den
8 november avled han. Den 29 november skickades dragonhästen vidare mot
hemorten till Valbo masugn som första marsch-håll. Vid Högbo hade dessa
flyktingar fått vård, mat och vila medan de lagade sina trasor till klädesplagg
och hämtade krafter för vägen hem.
Under tiden dånade masugnen för tackjärnsblåsningarna i Edsken, Övra
och Nedra hamrarna i Högbo bruk gingo för fullt med tunga slag. Föregående
år, 1717, hade svenska statsledningen inventerat vad Gästrikland hade
att tillgå av resurser till upphjälpande av landets beträngda näringar
och fi
nanser, vilken inventering nyligen (1961 ?) refererades i Gefle Dagblad.
Och här, 1718, går redan Högbo bruk för full aktion på nya given …
|
|
_______BEKYMMER
__________ndande
krigsfolket ef_______________ arméns sammabrott or_______ bekymmer.
Staten sat-____________ _______ar
till för att genom ____________ ____het ställa landet på _____________
och bland det återvän-________ _______apet fanns många högt
___________ män, med höga meriter ______ _____glighet i fälttjänst.
Att pla-______ dessa i den begynnande fredsverksamheten , utan att kränka
dem med våldsamma derangeringar var svårt. För att de inte hade
erfarenheter vid civilversamhet, kunde man inte, fast sådant dock
förekom, bedja hjältarna och fältherrarna dra till skogs. Då fann man
på att tillmäta ställningen som brukspatron stort socialt anseende och
räddade situationen genom att insätta fältmarschalkarna, generalerna
och överstarna som brukspatroner vid järnbruken. Lägre officerare och
underofficerare fick lära upp sig till smeder. Genom att själva
yrkesdetaljen helt sköttes av bergmästardömenas fackfolk, så att
brukspatronerna icke behövde ha hand om den saken, gick dessa arrangemang
storartat, helst som avkastningen för smidesverksamhet alltjämt låg på
högsta nivå.
Denna nya herrskapsklass fann sig väl tillrätta vid järnbruken, där
den för den stora avkastningen smidet gav byggde fina slott åt sig att
bo i och anlade storslagna parker till trevnad och förlustelse vilken
kulturföreteelse finnes kvar och blommar än i dag i de svenska bygderna...
|
(text saknas pga skadat tidningsurklipp) |
FRÅN
POLTAVA TILL HÖGBO
Flera gånger sårad, ärrig men frisk och duktig kom karolinen Hans
Hierta till Gästrikland år 1722 efter att ha flytt från fångenskap i
Poltava. Med överstes rang fick han en hovcharge av regeringen, men sökte
sig först till sin svärmoder, Chatharina Bröms i Ockelbo. Han var gift
med hennes dotter Chatharina Cederström, vilket namn anlades av
medlemmarna i Carlssonska företagargruppen sedan biskop Carlsson blivit
adlad med detta namn för sig och sin ätt.
Högbo bruk fullföljde
genom hela 1720-talet en lugnt effektiv verksamhet, som konsoliderade
brukstillgångarna förvånansvärt kraftigt. År 1732 gjorde Cronströmska
företagargruppen försök att genom Lånebanken vinna insteg vid Högbo
Bruk genom att den gruppens kraftkvinna madam Sara Sandberg skickade sin
broder hovrättsrådet, Martin Martens, men Cederströmska gruppen hade skött
sina bankförbindelser och man medhann inte förhandlingarnas slutförande
innan Martin Martens avled. Systern, Sara Sandberg övertog resonemangen
och började omedelbart inventera för försäljning av Högbo bruk med
Edsken till översten, friherre Hans Hierta. Som brukspatron på Högbo
bruk gjorde denne under de 19 år han ledde bruket före sin död en
mycket stor personlig insats i brukets historia.
|
|
ENORMA TILLGÅNGAR
Ingenting fanns vanskött
då han år 1736 övertog ledningen. Till en början var det som om han
ryggade undan för det väldiga inventarieinstrumentet, men Urban Hjärnes
gemål var syster med friherre Hiertas gemål och vad kvinnan vill … Han
började efter en tids brunnsdrickning rota i förteckningen över brukets
tillgångar, vilka nu voro enorma. Urban Hjärnes och fru Elizabeths strävan
att med träget arbete konsolidera bruket hade burit rika frukter. Bara
inventarieförteckningen upptar 26 maskinskrivna arksidor format A 4.
Efter den fullbordade utredningen värderas bruket med Edske masugn till
53 249 daler. Smedet gick i bergmästardömets regi och gick
gnisselfritt i de välhållna verksanläggningarna. Enligt tidens sed
skulle Hierta i egenskap av brukspatron bygga slott och parkanläggning
och etablera sig ståndsmässigt och vad han härutinnan uträttade är
det imponerande Högbo bruk, som än i dag ligger kvar vid Högbo ström.
Det stora arbetet på så kort tid har sin förklaring i att översten
Hierta genom sina år i krigstjänst ägde erfarenheter som gjorde honom
skickad att handha krigsfångar. Han fick ett läger ryska krigsfångar
till bruket, folk som måste motioneras och vårdas och därvid satte hand
dem att arbeta med bruksanläggningarna.
|
|
UNDERJORDISK
GÅNG?
Det påstås
att något eller några träd av alla slag som ingår i svenska floran
finnas växande i herrgårdsparken i Högbo. Krigsfångarna planterade
parken och den praktfulla allén från Nedre hammaren till herrgården och
vidare rakt ut över fälten och i terrängen fram till Öjarens sjöland
mitt emot Hjärtholmen. Alléns sträckning mellan bruket och Öjaren högg
emellertid bruksdisponent Tord Magnusson i Sandviken ned när han år 1913
inköpte Högbo, och allén slutar numera vid herrgården. I herrgårdsparken
är stort arbete nedlagt på Nedra dammens formgivning med bukter och
spegelvikar för strandgrönskan. I vackert arbetade små roddbåtar
gungade herrgårdsmamsellerna där i dammen medan de skrevo små poem
eller retades med varandra i all godmodighet. Herrgårdsbyggnaden står
med grunderna förankrade i en väldig varp slagg efter primitiv järnhantering,
hopsamlad och ditförd vid motionsarbetet för fångarna. I parkområdet
ingår Planberget i vilket fångarna sattes att rensa upp och plana under
värsta stenklyftorna för mystiska, smygande barrstigar till herrgårdsmamsellernas
promenader, och en grotta är anlagd med ett källsprång i golvet för
svalka om lekarna blevo för ystra. Ett storslaget stenparti, vidsträckt
och ändamålsgivet för brukspojkarnas ”indiankrig” säger oss, att
ungdomarna rasade i Hiertas Högbo på samma sätt som hos oss. Och
naturligtvis har en stor herrgårdsanläggning med självaktning en
mystisk underjordisk gång, till vilken ingen känner ingången, men man
gissar på en utgång ifrån densamma uppe i Planberget. Det skulle kosta
pengar att undersöka vad som ligger under denna folklore, som är envist
och djupt inrotad hos högboborna, men när det är billigare att bara
flina och skratta åt ”tokpratet” får saken bero. Men bland minnena
efter Hans Hiertas anläggningar, i vilka ingår den präktiga stenbyggda
kvarnen, som nu används till kafé, rör sig även nu alldeles okända
planer för brukets utvidgning. I skogsterrängen ligger utan planerade vägar
för förbindelser åt något håll väldiga stengrunder nu till synes
ditlagda alldeles utan mål och mening och man kan inte undgå att tänka
sig att om bara fångarnas motionsbehov tillgodosågs av Hierta genom
arbetet med dessa stenbyggnader, kunde han lika så bra ha givit fångarna
motion genom att anvisa dem att anlägga en underjordisk gång …
|
|
SIGFRID
BJÖRKSTRÖM
(infört i Gefle Dagblad 9 maj 1961)
|
|
Angående
allén: Främst Johan (Emmas
bror) och Sten-Gustaf sågade ner (alm-?)allén ca 1927?
JOE Östling säger den var ”lättsågad, lätthuggen och brann
som halm”.
(Enligt
Gösta Hammar 29/7 2000)
|
|
|
|
|