HÖGBO BRUK 2

Oloff Larsson och de motsträviga bergsmännen

År 1659 kom bergmästaren Oloff Larsson från Västerbergslagen till Högbo med planer att där inrätta ett järnbruk vid Högbo ström. Om han dessförinnan gjort några trevare angående sin planer i Högbo är icke känt. Nu fick han emellertid blankt nej av bergsmanslaget. Järnbergsmännen tyckte inte om formerna för järnbruksdriften, som förresten Gästriklands Bergmästardöme i sin helhet icke godkänt när det avvisade vallonmetoden och bibehöll sin egen sedan medeltid prövade välljärnsmetod.  

Det rådde en viss spänning mellan det utländska och svenska bergsmansbruket, som yttrade sig på många sätt. När till exempel mästersmeden Eric Olsson Högberg i Gysinge kom till personalvårdskassan med sina pensionsbekymmer blev han inte alls snällt bemött. Gysinge tillhörde bergmästadömet geografiskt sett, men det var det där att bruket tillverkade vallonjärn, och bergstingsskrivaren muttrar ovänligt vid räkenskapsboken. ”Eric Olsson Högberg ifrån Gysinge bruk, hwilken aldrig till denna Cassa förskrifwit något, bekom likwäl denna gången efter Herr Bergmästaren Sandelhjelms påstående 12 daler”. När smeden återkom i samma ärende påföljande år skriver räkenskapsföraren: ”Tyckes obilligt wara njuta någodt widare utur denna Cassa så wisa intet bewisligt är, att han någonsin insatt i densamma, ej eller i denna bergslag arbetat, som nu fattig infunnit sig och dessutom såsom vistande i Gysinge alldeles owärdig. Bekommer dock denna gång 12 daler”. Inneliggande i pengar hade kassan 11 251 daler, alltså goda råd.  

Så här såg bergmästare Oloff 

Larssons ansökan om privilegier för Högbo bruk ut. Den inlämn- ades till bergskollegium i oktober 1659.

TRÖGARBETAT

Det var minst sagt trögarbetat för Oloff Larsson att kunna göra något i denna miljö och man märker en osäkerhet i tonen när anläggaren ställer upp sin första ansökan till Kungl. Bergscollegium. Efter överflödande artigheter kommer han till saken med ”Hwarföre är min ödmjuke och tienstlige begiäran, thet Högl. Kongl. Bergz Collegium migh ther å nådgunsteligen thes Privilegium meddeela tächtes, på thet Jagh sädan så mycket tryggare migh medh skatteäganderne, om thess Rätt inlåta kan, och effter handen sädan någon begynnelse till Wärcketz inrättande giöra. Jagh är och förblifwer ” osv.  

Bergmästaren Oloff Larsson fick sina papper och han hade talat sig till rätta med myndigheterna i åtskilliga ting när han med tre års frihet (från skatt och rotering) började arbetet i Högbo ström. Med friska pengar från Riksens Ständers Lånebanque (sedermera Riksbanken), som finansierade anläggningen, väntade han sig att tukta de motsträviga bergsmännen, som hade sina pengar bundna i silverpjäser, men deras nedärvda smidesprivilegier vägde tyngre än bankpengarna och Oloff Larsson stoppades. År 1660 låg anläggningsarbetet nere medan Oloff Larsson sökte sig fram till en uppgörelse med bergsmännen vilken även kom till stånd.  

DE BÖJDE SIG ALDRIG ……

När Oloff Larsson, som i fortsättningen visade sig vara en mycket god anläggare och mycket bergsbrukskunnig man, återupptog arbetet hade en del förändringar inträffat. Högbo var i bergsmanslagets ägo en by, medan gårdarna såsom smidesenheter efter deras privilegier, numrerade från 1 till 23. Men i Första bruksboken för Högbo lade man efter geografien upp en gruppering med ”Överhögbo”, ”Österhögbo” och ”Västerhögbo”, som i fortsättningen ingingo i allmänna begreppen som Övra byn, Östanbyn och Västanbyn. Nr 1, Abramsgården ligger i Övra byn och nr 23, Jansasgården i Västanbyn. Största trumfkortet Oloff Larsson fick på hand  under omorganisationen var en möjlighet högsta ledningen i Stockholm gav honom, att ge nya smidesutvägar för de gårdar som måste undan vid nybildningen. Av dessa böjde sig aldrig Abrams, nr 1 och Dunders nr 2 i Övra byn för påbudet att de icke fick smida ut sin av konungen sedan äldsta tid priviligierade järntillverkningsrätt vid Högbo ström. Det nya bruket måste taga emot bergsmännen från dessa gårdar som inbrukare med 25 skeppund årligt smide, vilket pågick ända till 1862, då konsul Göran Fredrik Göransson, Sandvikens grundare, inköpte deras rättigheter för att äntligen få bort dem från hammaren.  

För övriga gårdar ordnades inbrukningsrättigheter vid bergsmanssmidena i Norrbergs och Backbergs byar och i Järbo, där man fick in Joners nr 5, Svens nr 4, Jugas nr 6, Skommars nr 3, Knuss nr 15 och Jansas nr 23. Detta har kommit fram henom papper efter hytte- och smedjefogden Hamsas Jan Olsson i Jäderfors, som sysslat med ärenden vid inbrukningsbestyren för dessa gårdar. Högbo Övra by brann ner 1859 med papper och allt, varför det varit omöjligt att i dessa gårdar få uppgifter om dispositionerna. Dessa gårdars innehavare fingo nu behålla sina titlar och bergsmansståndets övriga förmåner.  

För bruksbildningen var man i första hand uter efter kolskogar och smidesrättigheter och sedan de nämnda gårdarna nu voro undan lade bruksbildningen beslag på vad som var kvar att ta: Övra byn nr 7 19/40 Kronoskattemantal, 4 ¾ öresland, 29 tunnland åker, 12 tunnland ren äng, 1291 tunnland skog. Östanbyn nr 8, 4 /10 kronoskattemantal, 4 öresland, 8 tunnland åker, 19 tunnland ren äng, 494 tunnland skog. Östanbyn nr 9, och 10, 9/20 kronoskattemantal, 4  1/2 öresland, 9 tunnland åker, 22 tunnland ren äng, 600 tunnland skog. Östanbyn nr 11, 7/10 kronoskattemantal, 7 öresland, 26 tunnland åker, 37 tunnland ren äng, 782 tunnland skog. Östanbyn nr 12, 4/30 kronoskattemantal, 2 öresland, 4 tunnland åker, 10 tunnland ren äng, 171 tunnland skog. Wästanbyn nr 22, 1/20 kronoskattemantal, 1/2 öresland, 3 tunnland åker, 10 tunnland ren äng, 28 tunnland skog. Västanbyn nr 22 (delad gård) 6/7 öresland, 3 tunnland åker, 10 tunnland ren äng, 150 tunnland skog. (Utskiftat från mantalshemmanet). Västanbyn nr 16, 17 och 19, 1 kronoskattemantal, 10 öresland, 17 tunnland åker, 77 tunnland ren äng, 236 tunnland skog. Vestanbyn nr 18, 23 /40 kronoskattemantal, 3 1/4 öresland, 9 tunnland åker, 22 tunnland ren äng, 75 tunnland skog. Västanbyn nr 21, 3/20 kronoskattemantal, 1 1/2 öresland, 3 tunnland åker, 11 tunnland ren äng, 32 tunnland skog.  Skogsmark,  motsvarande torpen Björkbo och Steneberg, 3029 tunnland skog. För Edske masugn i Torsåker: Edske hemman 1/20 kronoskattemantal, 1/2 öresland, 39 tunnland åker, 50 tunnland ren äng, 75 tunnland skog. Allmänningshemmanet Thoreskog 1 1/8 kronoskattemantal, 11 1/4 öresland, 39 tunnland åker, 50 tunnland ren äng, 1664 tunnland skog.  

På dessa egendomar, vilka Högbo bruk med Edske masugn voro grundade på, såddes 164 ½ tunnor utsäde. Djurbeståndet uppgick till 58 hästar, 27 oxar, 163 kor, 48 ungnöt, 169 får och 47 getter. På detta underlag producerades omkring 411 ton stångjärn årligen, till vilken verksamhet kolproduktionen på egna skogar jämte köpekolsrätt i Ovansjö voro tillräckliga.

SIGFRID BJÖRKSTRÖM   

(infört i Gefle Dagblad 6 maj 1961)