Norstedts filmbilder.

Bildmaterialet till denna serie har ställts till förfogande av ett flertal kända företag inom stenindustrien, vilka även lämnat för texten erforderliga upplysningar.

[Jägmästare J. J. Casimir von Döbeln 1835-1900 och hans kära maka Fredrique von Döbeln, född Holmertz]

Granit är ett kristalliniskt kornig bergart, som huvudsakligen består av fältspat, kvarts och glimmer. Kornens storlek kan hos olika granitsorter variera. Likaså kan färgen växla från grå till röd. Graniten är en hård och motståndskraftig bergart och har tack vare sin stora hållfasthet fått stor användning på skilda områden. Av stor betydelse är även granitens klyvbarhet, vilket gör att man kan utvinna stora block och även framställa små stenar av regelbunden form med enkla arbetsmetoder.

Det förnämsta svenska granitområdet är beläget i Bohuslän och sträcker sig från Idefjorden i norr till Lysekil i söder. Utefter Hallandskusten förekommer brytning av granit i trakten av Varberg, Falkenberg och Halmstad. Näst Bohuslän har Blekinge vår förnämsta granitindustri. För övrigt brytes granit för byggnadsändamål på ett stort antal platser i Sverige.

Granit är ingen dyr handelsvara. Därför kunna endast välbelägna förekomster hålla sig uppe i konkurrensen. Trots vårt lands stora rikedomar på granit är det endast inom några få områden, där brytning i större skala kan förekomma. Det första, i verkligt industriell skala arbetade stenhuggeriet i vårt land, grundades år 1842 på Malmön i Bohuslän av den kände kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericsson jämte köpmannen C. A. Kullgren. Detta företag har således uppnått den ansenliga åldern av över 100 år.

Den svenska marmorn förekommer huvudsakligen i mellansverige som ett nästan sammanhängande stråk, vilket i öster begränsas av linjen Södertälje-Bråviken och i väster linjen Lindesberg-Askersund.

Marmor (kalciumkarbonat) är en kalksten, som vid jordskorpans avsvalnande genom veckningsprocedurer nedtvingats på större djup och där på grund av hög värme och högt tryck ombildats till kristallinisk form. På grund av sin höga ålder kallas marmorn urbergskalksten i motsats till den vanliga kalkstenen, som med hänvisning till åldern kallas silurisk kalksten. Urbergskalksten eller marmor förekommer som i urberget insprängda linsformade kroppar. Genom inblandning av större eller mindre mängder silikatföreningar erhåller marmorn gröna och i vissa fall röda färgskiftningar, vilka genom den tidigare nämnda veckningen i många fall antaga fantastiska formationer.

Dolomiten, vilken förutom kalciumkarbonat även består av magnesiumkarbonat går i regel även under namnet marmor. Den har ofta en ljusgul färg och är betydligt motståndskraftigare mot syror och andra frätande ämnen.

Är berget helt, använder man med fördel kanalsömmar, vilka bestå av tätt intill varandra placerade borrhål, så att blocket borras ut helt och hållet. Sprängämnen användes i mycket ringa utsträckning vid brytning av marmor, emedan man därmed lätt kan skada en förut hel fyndighet. Skjutning med krut användes dock ibland, då man behöver lossa ett parti från en tät spricka i berget. Borrhålen läggas i sprickans plan och laddningarna avskjutas samtidigt på elektrisk väg.

Då man ser en modern marmorsåg och hör att sågbladen med en hastighet av ca 85 slag i minuten endast sjunka ned ca 10-15 mm i timmen, tycker man nog att det hela verkar allt annat än moder fabrikation. Ser man emellertid på slutresultatet kommer man till en annan uppfattning. Om man t.ex. sågar ett block med en längd av 3,2 m, bredd 1,5 m och höjd 1,9 m i skivor av 20 mm:s tjocklek insättes 61 sågblad. Genomsågningen av blocket tager en tid av 190 timmar och ca 360 kvm utvinnes. Detta utgör ca 1,9 kvm per timma. Som jämförelse kan sägas att en dylik skiva framställdes förr på lika många dagar, som det nu går åt timmar.

Tillskärningen utföres i en kantmaskin, vilken består av ett rörligt plant bord, över vilket är placerat en sågklinga. Sågklingan är av stål och i periferien belagd med carborundum. Periferihastigheten är mycket stor, mellan 30 och 60 sekundmeter och skärningen sker under ständig vattenbegjutning, dels för att kyla sågklinga och arbetsstycke och dels för att skölja bort marmordammet. Skärhastigheten är ca 1,5 m/min. för en 20 mm tjock skiva.

Kalksten användes för ett flertal ändamål. Vid bränning av kalksten utdrives kolsyran och bränd eller osläckt kalk erhålles. Vid många industrier användes bränd kalk och kalksten, t.ex. vid sockerfabriker, cellulosafabriker, gjuterier, glashyttor, karbidfabriker, kalkkvävefabriker, vid metallurgiska processer i masugnar, martin- och elektrostålverk samt såsom råvara för cementindustrien. Vidare användes bränd kalk för framställning av murbruk till byggnadsändamål, inom jordbruket m.m.

Sandsten har fått stor betydelse såsom byggnadssten på grund av sin väderbeständighet samt att den är relativt lättbearbetad. Den lämpar sig väl för ornament och skulpturarbeten. Stor användning har sandsten fått vid tillverkning av kvarn- och slipstenar för tillverkning av trämassa. Stenblocken borras och kilas ur berget, varefter råblocken svarvas.

Sandstenen vid Lemunda är till huvudsaklig del bildad av kvarts och har en smältpunkt av 1770°. Tack vare sin höga smältpunkt har den, krossad, tvättad och siktad, fått stor användning som formsand vid stålgjuterierna. Vid blandning av sådan sand och eldfasta leror erhålles ett eldfast murbruk s.k. kupolugnsmassa. Den rena sanden, till 99 % bestående av kiselsyra har fått stor användning som råmaterial vid framställning av glas såsom fönsterglas, butelj- och konserveringsglas.

Skifferberget består av s.k. urlerskiffer, vilken bildats av finpulveriserat granitberg från urtiden, som avlagrats på botten av en sjö för många millioner år sedan. Urleran har sammanpressats av andra bergarter, som lagrats ovanpå och blivit uppvärmd från jordens inre samt sedan stelnat till en skiffrig stenart, som nu låter sig klyvas i tunna skivor. Dessa skivor bearbetas till takskiffer eller tunna stenhällar.

Fältspat är ett viktigt råmaterial för porslins-, emalj- och glastillverkningen. Fältspaten är till färgen ljusröd men kan även vara vit eller grön. Den förekommer alltid tillsammans med kvarts. Mineralet förekommer i Sverige, Norge, Tyskland, Ryssland, Rumänien, Canada och Förenta staterna. Den renaste fältspaten kommer från Skandinavien och Canada.

Kvarts är ett viktigt råmaterial vid glas- och järntillverkningen samt kan förekomma tillsammans med fältspat eller som ren kvartsfyndighet.

.