Postväsendets utveckling

Postväsendets utveckling Norstedts filmbilder.



Genom rop eller eldar vidarebefordrades före postens tillkomst vissa enkla meddelanden. En mera detaljerad underrättelse sändes med löpare eller budbärare, men man kunde ju ej fullt lita på dennes tystlåtenhet eller förmåga att riktigt framföra ett budskap. Först genom uppfinningen av skrift och för skriftens anbringande lätt transporterbart material vanns trygghet härvidlag. I och med att det första skriftliga meddelandet sändes iväg kan man säga, att postens historia börjar. Det äldsta bevarade brevet i världen kom för omkring 7.000 år sedan till Ur i Kaldéen, den stad från vilken Abraham utvandrade. Detta brev har skriften inristad i lera. År 831 sände konung Björn av Birka till kejsar Ludvig den fromme i Frankrike det äldsta omtalade svenska brevet, vilket dock ej bevarats till vår tid.

1. Äldst bland alla skrivtecken torde Egyptens hieroglyfer (bildskrift) vara. Bilden visar en egyptisk budbärare, som framlämnar ett brev, skrivet med hieroglyfer omkring år 2.000 f.Kr.

2. I Nya Testamentet läsa vi, att "kejsar Augustus lät utgå ett påbud att all världen skulle skattskrivas". Denna befallning spreds genom den romerska posten. Med denna befordrades ämbetsmän och tjänstebrev på det väldiga romerska rikets vägar, vilka på 300-talet e.Kr. hade en längd av tillsammans bortåt 100.000 km. Här visas en rekonstruerad bild av romersk post för omkring 1500 år sedan. Längst till höger ses flera behållare av metall med brev, som på den tiden skrevs på papyrusväxtens blad och vid försändandet rullades ihop.

3. Några tyska brevbud från 1460-talet. Ett av buden knäfaller för en furste. Under såväl forntiden som medeltiden fanns ej något postväsen för gemene man. Furstar, kyrkliga dignitärer, kloster, städer och köpmansskrån hade emellertid egna budbärare. De medeltida breven skrevos mest på pergament. Först mot slutet av medeltiden började man skriva brev på papper.

4. Posthuset i Nürnberg på 1690-talet, till vänster på bilden. Vid medeltidens slut hade medlemmar av släkten Thurn och Taxis monopol på befordran av den tyska kejserliga posten. I början av 1500-talet började de thurn- och taxiska postiljonerna på eget bevåg och för egen vinnings skull ta med sig privatbrev. Från denna smygtrafik utvecklade sig sedan en allmän befordran mot avgift av privatbrev. Därmed var det första postverket, det Thurn- och Taxiska, organiserat. Det ägde bestånd i vissa tyska stater in på 1860-talet.

5. Vapentecken från en kunglig svensk förordning från 1595. Dessa av silver gjorda emblem, som kallades bodbyssor eller postvapen, medförde på 1500-talet av ämbetsmän och kungliga postförare. Kläpparna under vapnen angåvo det antal hästar vederbörande hade rätt att fritt rekvirera av bönderna. Vapnen berättigade även till gratis logi och mat. Denna rätt, som kallades gästning, var jämte "skjutsningen" en svår börda för bönderna. Svenska postverket kom längre fram i tiden till stånd till stor del för att minska på skjutsningens besvärligheter.

6. År 1620 upprättades regelbunden postföring för den kungliga svenska posten mellan Stockholm och Hamburg via Danmark. Bilden visar det svenska posthuset i Hamburg år 1799. Där fanns till 1869 ett svenskt postkontor. Även Helsingör hade länge ett svenskt postkontor.

7. Svensk postförordning från Frankfurt am Main år 1634. På 30-åriga krigets tid upprättades svenska postlinjer i Tyskland och svenska postkontor inrättades i Frankfurt am Main, Leipzig m.fl. tyska städer. Svenske postmästaren i Leipzig, som hette Andreas Wechel blev senare chef för svenska postverket. Han utgav även en tidning, visserligen liten till formatet men ej utan sensationella rubriker.

8. Den 20 februari 1636 utfärdades på rikskanslern Axel Oxenstiernas initiativ en kunglig förordning om "Post-Bådhen". I denna bestämdes om tillsättande av postmästare i städerna för mottagande och utlämnande av brev och s.k. postbönder, vilkas drängar skulle "löpa med posten". Därmed var grunden lagd till det svenska postverket. Wij CHRISTINA, med Gudz nåde, Sweriges, Götes och Wendes Uthkorade Drotning och Arffurstinna, STor-furstinna til Finland, Hertiginna uthi Estland och Carelen, Fröken öfwer Ingermanland. Göre witterlighit, at effter Wij nådigst för godt ansedt hafwe, at anrätta uthi alle Provincier öfwer hela wårt Rijke wisse och ordinarie Poster, wåre Trogne Undersåter then gemene Allmoghe å Landet till lijsa på thess Skiutzfärder: Therföre hafwe wij effterfkliande Postordning stadgat och uthgålåtit, hwar effter förbe:te Påstbudh sampt alle andre skole sigh rätta och fårhålla. Gifwit på wårt Slott Stockholm then 20 Februari Åhr 1636.

9. Det svenska väldet sträckte sig mot slutet av 1600-talet vida omkring, varför även vårt postväsen kom att bli ganska vidsträckt, vilket framgår av denna postkarta från år 1698. Posten till Finland och de s.k. Östersjö-provinserna gick sommartiden över Åland och vintertiden över Torneå. Till Gotland sändes posten via Öland. Med kontinenten fanns postförbindelse ej blott över Danmark utan även mellan Skåne och Pommern. Postanstalternas antal var då 120.

10. Under 1700-talet hade Sverige förlorat en del av sina besittningar, vilket även framgår av postkartan från mitten av detta århundrade. Postanstalternas antal var då 137.

11. En postkarta från 1930 visar, att det glesa postnätet från 1600- och 1700-talet nu blivit finmaskigt. Detta år voro postanstalternas antal 3.873, landsvägspostlinjernas sammanlagda längd omkring 70.000 km och järnvägslinjerna, på vilka post befordrades, omkring 16.500 km. Utvecklingen fortgår alltjämt och 1940 hade vi 4.165 postanstalter.

12. Postryttare från 1600-talet. Från slutet av 1640-talet befordrades posten på huvudlinjerna av postiljoner, som redo på hästar, tillhörande postbönderna. På kortare sträckor vid sidan om huvudlinjerna transporterades posten av gående bud. Ett brev mellan Stockholm och Göteborg var på väg 7 till 10 dagar. Mellan Stockholm och Viborg gick posten på 11 till 30 dagar. Postryttaren är avbildad på en posttidning från 1683. Från 1645 till slutet av 1700-talet utgav postverket denna Sveriges första tidning, som ännu utkommer under titeln "Post- och inrikes Tidningar". Tidningen från 1683 inledes med en dikt, vars första vers lyder: "Jag rijder fort till vägz, och blåås i Hornet mitt, Berättar hwad jag fått, och det kring Swerie widt".

13. År 1718 utfärdade Karl XII en förordning om gående, ridande och åkande poster. Tyvärr upphävdes denna förordning strax efter konungens död. Den skulle annars ha gjort det svenska postverket till ett av de bäst organiserade i världen under denna tid.

14. S.k. snällpost 1841. I början av 1800-talet började man byta ut postryttarna mot åkande poster. Särskilt utlandsposten sändes med "snällposter". Mellan Stockholm och Ystad gick snällposten på 3 dygn. Hästarna byttes på gästgivargårdarna.

15. Fransk postdiligens från förra hälften av 1800-talet. Med sådana åkdon, som drogos av 2 till 4 hästar, befordrades såväl post som passagerare. I England och på kontinenten voro diligenser i trafik redan på 1700-talet. Diligenserna med de hornblåsande postiljonerna inspirerade många skalder. Även en opera, "Postiljonen från Longjumeau", erinrar om gångna tiders postiljoner.

16. I Sverige började man år 1831 att befordra post och passagerare med häst och vagn mellan Stockholm och Ystad. På 1860- och 1870-talen fanns det många postdiligenslinjer. Bilden är hämtad från 1860-talet. Mellan Stockholm och Göteborg tog det en vecka. Man låg över på gästgivaregårdarna på nätterna. En resenär skrev i april 1856 om en färd med diligens mellan Stockholm och Göteborg bl.a.: "Första dagen funno vi isgatan qvar, men ju mera den åbäkiga vagnen nalkades vester, desto mer fördjupade han sig i undersökningen av den svenska lerans segheter, så att han emellanåt tvang oss att lämna sig, på det att han inte skulle lämna oss. Ja emellanåt, när han beslutsamt tvärstannade, nödgades vi släpa honom (vagnen) egenhändigt, sjelva djupt nedsjunkna i gyttjans trånga famn".

17. En postiljon var under senare delen av 1800-talet utrustade med posthorn, brevlåda, väska för handlingar, pistol och sabel. Försvarsvapnen kommo ibland till användning, och det finns berättelser om hur postiljoner tack vare dessa samt genom sinnesnärvaro lyckades rädda både sig och posten vid nattliga överfall. Ej alltid gick det dock så lyckligt. På 1890-talet rånades en post i Kalixtrakten och både postiljonen och skjutsbonden dödades.

18. In på 1900-talet transporterades post efter häst, särskilt i Norrland. Nu användas hästar dock i ringa utsträckning vid posttransporter. Bilden visar, då posten i maj 1912 kom till postkontoret i Åsele från järnvägsstationen i Anundsjö.

19. Även efter ren transporterades posten på enstaka linjer i norra Sverige ända in på 1930-talet.

20. En motsvarighet härtill hade man i Alaska, där posten befordrades på hundslädar.

21. I vissa trakter i Asien och Afrika sköter kamelen om transporten av posten. Bilden är tagen år 1925 och visar en postkaravan på väg från Kalgan till Urga i Mongoliet, en sträcka på 100 svenska mil.

22. Sommar och vinter, i ur och skur, kommer lantbrevbäraren till landsbygdens folk med brev, tidningar, postanvisningar m.m. Hans börda är ej alltid så lätt. Denna lantbrevbärare har 70 kg på ryggen.

23. Ej heller långa vägar får avskräcka obygdens lantbrevbärare. Denna lantbrevbärare färdades före det sista stora krigets utbrott en sträcka av 38 mil var fjortonde dag, sommartiden till fots och per båt och vintertiden efter häst eller ren. Han gick ut från Karesuando, in i Finland, åter in i Sverige, sedan över till Norge med slutstation i Skibotn vid Norra Ishavet och därefter samma väg tillbaka till Karesuando. Resan fram och åter tog 7 dagar.

24. År 1905 inrättades den första automobilpostlinjen i Sverige mellan Järna och Trosa. Medelhastigheten för denna bil var 17,5 km i timmen.

25. Den nordligaste postanstalten i Sverige är Karesuando, omkring 29 mil norr om Haparanda. Bilen skall avgå med post till Kiruna. På denna sträcka kan det vintertiden snöa och storma flera dagar i sträck, så att inga andra fordon än ackjor, dragna av renar kunna komma fram.

26. Rullande postkontor eller bilpostkontor, som först 1939 började användas i vårt land, äro bra att ha vid större sporttävlingar, mässor etc.

27. På flera långa linjer i Norrland, varav somliga löpa fram genom synnerligen natursköna trakter, gå i dag postens bildiligenser och dessa ha en stor mission att fylla genom att befordra post och passagerare till glest bebyggda trakter och under vintertiden ploga vägarna för andra vägfarande. År 1940 hade postens bildiligenser omkring 770.000 passagerare.

28. Postverkets diligenser, som fordom endast kunde begagnas av förmöget folk, bereda nu bl.a. sportfriska ungdomar tillfälle att komma till fjälls.

29. År 1683 upprättades regelbunden post- och passagerarebefordran med s.k. postjakter mellan Ystad och Wittau på Rügen. Bilden visar postjakten "Hiorten", som finnes i modell i Postmuseum. På 1690-talet uppehöll denna postjakt trafiken på nämnda linje. Vid god vind tog överfarten ungefär ett dygn, men i stormigt väder kunde det dröja flera dygn, innan man kom fram.

30. Postångfartyget, hjulångaren, "Constitutionen", av vilken Postmuseum äger en modell, uppehöll under åren 1824-1837 post- och passageraretrafik mellan Ystad och Stralsund. Överfarten tog 13 timmar. Vintertiden måste man dock ännu så länge använda segeljakter, då hjulångarens skovelhjul ej kunde fungera, när is fanns i farvattnet.

31. Mellan Grisslehamn i norra Uppland och Eckerö på Åland befordrades post och passagerare in till 1870 i öppna segelbåtar. Posten lades i kaggar för att, om fartyget gick under, något som tyvärr ibland hände, dessa skulle kunna flyta i land. Posten till Finland expedieras numera med ångfartyg till Åbo. Postgården i Grisslehamn, som byggdes vid mitten av 1700-talet, finnes ännu i behåll, dock i privat ägo, och visas på denna bild.

32. För närvarande äger postverket ett ångfartyg "Öland", som vintertid sköter post- och passageraretrafiken mellan Kalmar och Färjestaden, en kort sträcka, som dock vid ishinder kan vara svårt att passera.

33. Med tågfärjan mellan Trelleborg och Sassnitz följde, till sista stora kriget bröt ut, postkupéer. Överfarten tar 4 timmar och under denna tid sorteras posten i de mellan Stockholm och Berlin gående postvagnarna.

34. På atlantångarna, som under fredliga tider gå mellan Göteborg och New York, finnas postexpeditioner, där posten sorteras under resan. Vi se här, hur posten lossas från en amerikabåt i Göteborg.

35. Då järnvägarna kommo till, fick postverkets hästdiligenser en svår konkurrent. Detta problem löstes dock så, att posten tog järnvägen till sin tjänst. Redan år 1856 befordrades brev i brevlådor med "ångvagnstrainerna" mellan Malmö och Lund. År 1858 expedierades post första gången i postkupé och nu sändes post å alla järnvägslinjer i Sverige. Bilden visar inlastning av post i postkupé.

36. Arbetet i postkupéer, som gå i nattsnälltågen, är mycket forcerat. Vid varje station, där posten stannar, skall post lämnas ut och tagas emot. Posten sorteras dels på postanstalterna och dels i postkupéerna. Brevsorterarna måste veta, var alla Sveriges 4.000 postanstalter äro belägna, coh vilka vägar posten skall gå för att snabbast komma fram.

37. I sin strävan att uppnå snabba befordringsmöjligheter för brev, paket, m.m. tog posten även flyget i sin tjänst. Den första luftposten anlände till vårt land, närmare bestämt till Malmö, den 11 aug. 1920. Den gången var det endast en mycket liten påse med post.

38. Snart krävdes större utrymme för posten och det förekom, att flygmaskiner specialbyggdes för posttransport. Vi se här det inre av en postflygmaskin, som nattetid trafikerade linjen Stockholm-Malmö- Hannover (ända till det sista storkriget bröt ut).

39. Nattpostflygmaskinen på väg. Sträckan Stockholm-Hannover avverkades på 5 timmar och 20 minuter.

40. Stora Nygatan 44 i Stockholm. År 1710, då pesten gick i Sverige, tog man i detta hus, där Stockholms postkontor då var inrymt, ett hål i väggen för brevs in- och utlämning. Man vågade ej för smittans skull låta allmänheten komma in i husets förstuga. Å denna bild av huset från början av 1900-talet ses till höger bräder täckande hålet, genom vilket posten lämnades ut 1710.

41. Postkontor från mitten av 1800-talet, interiör i Postmuseum. Vid denna tid funnos i regel ej några särskilda postkontorslokaler. Som postkontor användes postmästarnas privata bostäder. Posten lämnades in och ut genom en lucka i dörr eller fönster. Postmästarna voro ofta pensionerade officerare, gubbar med krut och ruter i, ej alltid så nådiga. Breven voro ej många, men postarbetet var mycket omständigt. Alla brev förtecknades på s.k. kartor vid försändandet från en postanstalt till en annan. Vid framkomsten hängdes dessa kartor upp i postkontorens förstugor. Numera antecknas endast värdebrev.

42. Här ses en teckning av F. von Dardel från år 1840. En odåga till son studerar en brevkarta för att se om fadern sänt något penningbrev. Lokalen är posthuset Lilla Nygatan 6 i Stockholm, där Postmuseum nu är inrymt.

43. Postkontoret i Eskilstuna på 1890-talet. Lokalen verkar mörk och gammaldags, om vi jämför dem med våra moderna postlokaler.

44. Posthuset vid Vasagatan i Stockholm, färdigbyggt 1903. Inrymmer Poststyrelsen och Stockholms Centralpostkontor.

45. För postverkets räkning har under de senaste åren uppförts många nya fastigheter. Vi se här en modern postbyggnad i Stockholm. Postverket äger fastigheter till ett värde av 43 ½ milj. kronor.

46. Interiör från postkontor i Stockholm 1940. De moderna postlokalerna äro ljusa och tilltalande.

47. På julen har paketexpeditionen å bangårdskontoret i Stockholm som synes ett oerhört arbete. Under tiden 9-25 december 1941 avgingo omkring 1.080.000 paket från denna postanstalt och ankommo omkr. 112.000 paket dit.

48. Tidigt på morgonen börja brevbärarna sortera breven, skriva namn på tidningar m.m.

49. Då detta är gjort, bäres posten ut. Brevbärarna måste gå i många trappor, innan det myckna innehållet i väskorna delats ut.

50. Tusentals unga män ligga sedan lång tid ute för att värna landets gränser. Till dem sändes mycket post. Här är man i arbete vid en fältpostanstalt "någonstans i Sverige".

51. Intill mitten av 1800-talet måste alla brev lämnas in på postanstalterna och portoavgifterna där betalas. Avgifterna voro varierande och beräknades efter avstånden mellan avsändnings- och adressort. Frimärkenas införande - i England 1840 och i Sverige 1855 - betecknas därför som en revolution inom postväsendet. Vi se här några svenska frimärken. Våra första frimärken voro de s.k. skilling bancomärkena, vilka nu stå högt i pris. Ett 3-skilling bancomärke värderas till 500.- à 1000.- kr. Mera vanliga äro 4-skilling bancomärkena, som man kan köpa för 5.- à 10.- kr.

52. Frimärkssal i Postmuseum. Postmuseum i Stockholm äger stora posthistoriska samlingar och mycket dyrbara frimärkssamlingar. Den sal, som bilden visar, inrymmer frimärken, som skänkts till museet av en svenskfödd direktör Hans Lagerlöf i New York. Omkring 120.000 märken utställas i museet.

53. Denna press trycker i långa band omkring 3 miljoner frimärken per dag. Före 1920 trycktes de svenska frimärkena i kartor. År 1940 utsändes till postanstalterna i Sverige omkring 470 miljoner frankotecken (frimärken, brevkort, kortbrev och frankokuvert).

54. Den ene Strixgubben säger till den andre: "Tänk ändå, att di kan telegrafera utan trå, jl, du kan ge dej på Johan, att snart kan di skicka brev utan frimärken". Vi är redan där. Tjänstebrev, som tidigare frankerades med tjänstefrimärken, sändas nu utan frimärken men måste ha uppgift på avsändande ämbetsverk eller tjänsteman. Många större firmor frankera ej längre sina försändelser med frimärken utan stämpla dem i stället i s.k. frankostämplingsmaskiner, som tillhandahållas av postverket och varigenom samma inkomster tillföras verket, som om frimärken använts.

55. Postverket har egen utbildningsanstalt. Brevbärare och postiljoner, som vilja avancera vidare, få gå igenom en kurs på 3 ½ till 4 månader. Postexpeditörernas utbildning tar 16 månader och de av dessa, som utväljas att gå vidare, ha ytterligare att gå igenom en postassistentkurs på 20 månader.

56. Postverket bedriver även en omfattande bankrörelse genom Postsparbanken. Bilden visar bankens huvudkontor i Stockholm. Här noteras insättningar och uttagningar. Antalet postsparbankskontor uppgick år 1941 till omkring 3.245.000 st. och innestående medel vid detta års slut till omkring till omkring 725 miljoner kronor.

57. Postsparbanken liksom de enskilda sparbankerna bedriver sparverksamhet bland skolbarnen. Här se vi en grupp barn, som lägga ned sina slantar i en av de sparlådor med numrerade fack, som Postsparbanken tillhandahåller.

58. Ett av postgirokontorets bokföringssalar. Ett verksamhetsfält, som är ganska nytt, är postgirot, vilket dock utvecklats oerhört snabbt. Vid slutet av år 1941 funnos 137.013 st. postgirokonton och samma år omsattes på postgiro omkring 52 miljarder kronor.

59. "Skriv tydlig adress" uppmanar postverket alla sina kunder. Om en försändelse ej når adressaten, har detta som regel sin grund i att adressen varit felaktig eller ofullständig. År 1940 uppgingo de obeställbara försändelserna inom postverket till ett antal av omkring 150.000 st.

60. Svenska postverket tog från början endast hand om vanliga brev. Numera är verket att likna vid "klockarefar, som allt skall bestyra". Postverket befordrar brev, brevkort, trycksaker, paket, tidningar, postanvisningar och girokort. Skatt betalas in genom postverket och folkpensioner betalas ut av postverket. Vidare säljer posten statsobligationer, statsstämplar, radiolicenser och välgörenhetsmärken samt bedriver bankrörelse genom postsparbanken. År 1940 voro i svenska postverkets tjänst anställda 18.468 personer. Under detta år befordrades genom postverket omkring 690 miljoner brevförsändelser, omkring 12 miljoner paket och omkring 260 miljoner tidningsexemplar.

61. Världspostmonumentet i Bern, rest till minne av den år 1874 grundade världspostföreningen. Kring jordklotet sväva fem kvinnofigurer, som representera de fem världsdelarna, med brev i händerna. Denna förening, som omfattar alla jordens länder, sammanträder genom ombud, om så är möjligt, vart fjärde år för att besluta i postala ärenden av internationell art. År 1924 samlades världspostkongressen i Stockholm.

62. Postverkets emblem är posthornet, vilket man ser på alla postskyltar och brevlådor. Här blåser en svensk postiljon från 1840-talet på posthorn. Nu äro posthornen ej längre i bruk. De poetiska hornsignalerna ha utbytts mot bilarnas hesa siréntjut, varom en anonym tillfällighetsskald sjunger: "Den muntra gångaren blev till bensin och postiljonen till 'chauffören', och hornets klang med glada melodin blev hesa tjut i bullerkören. Och om man söker från Loire till Ruhr man finner aldrig en chaufför d'Amour den poesi är nu förbi som sammanknöt amour med posten."
Bildmaterialet till denna serie har sammanställts ur Postmuseets samlingar av aktuarie Paul Gerhard Heurgren, som även lämnat stoff till texthäftet. P. A. Norstedt & Söner.

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014