Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

Fjällen har flera toppar över 2000 m, medan Lule älv vid gränsen till Västerbotten ligger mindre än 100 m ö.h. Lägg märke till den tydliga höjdskillanden mellan fjällkedjan och skogslandet nedanför! 500-metersgränsen går ungefär mitt i landskapet, från nordost till sydväst. - Lapplands vapen föreställer en vildman med grön lövgördel. Han bär en träklubba över axeln. Fältet är av silver.

Detta är Sydtoppen av Kebnekaise, 2.123 m ö.h. Toppen täckes av en väldig snödriva, som ändrar utseende år från år. Sydtoppen och Nordtoppen förenas genom denna skarpa egg av snö och hård kärnis. Kebnekaise bestegs första gången 1883 av fransmannen Charles Rabot. Sedan dess har flera tusen personer bestigit toppen från olika håll. Nedanför fjället ligger Kebnekaise turiststation på en höjd av 690 m och på 1.940 m Kebnekaise toppstuga. Bestigningen tar med nödvändiga raster cirka 12 timmar upp och ned.

Många toppar! Detta är Stortoppen på Drakryggen, 1830 m ö.h. Den bestegs första gången 1932. Lägg märke till den brett U-formiga dalen och de mjukt rundade topparna i bakgrunden! - Fjällkedjan är uppbyggd av många olika bergarter, mer eller mindre motståndskraftiga mot förvittring. Detta förklarar de olika terrängformerna. Fjällen vilar på urberget. Högre upp ligger lager av sandsten och lättvittrad lerskiffer från silurtiden. (Gotland och Västergötland!) Ännu högre upp förekommer starkt sönderveckad gnejs och hårda skiffrar och allra överst, i de taggiga topparnas värld, en mycket hård grönstensskiffer. Av dessa lager är sandstenen och lerskiffern yngst, yngre än de överliggande bergarterna, som alltså utgör s.k. överskjutningsskollor. Vid bergveckningen fördes de hårda topplagren miltals åt öster och in över silurlagren, som därigenom skyddades från förstörelse.

Det lapska namnet på sådana dalar är -vagge. Detta är Singivagge. Dalarna har formats av väldiga jöklar, inte av rinnande vatten, som skapar V-formiga dalar. Lägg märke till den jämna platån ovanför dalen! Dalsidornas rasmassor har fårats av bäckar.

Gruset hopas i fjällbranten. Snösmältningsbäckarna gräver djupa rännor i gruset och forslar det allt längre ned. Vi ser en kilometerhög brant i Selmatjåkkomassivet.

Detta är Nallo, en nålformig spets vid ena gaveln av en lång fjällkam. Dalen heter Stuor Räitavagge. Utmed älven gråa snår av vide. Till vänster reser sig en annan fjällkam, som i verkligheten har samma takformiga resning som Nallo-kammen. De vågräta kammarna visar läget av den jämna högslätt, som fanns, innan de nuvarande dalarna började formas av jöklar och rinnande vatten.

De flesta är tämligen små, men några har en yta av 10 km² och däröver. Den största, belägen i Sulitelmamassivet, är 22 km². Alla har avtagit i storlek högst betydligt under de sista årtiondena. Detta är Södra Akkajökeln i Sarekfjällen. Lägg märke till blockhavet i förgrunden, frostsprängning, samt de djupt fårade topparna i bakgrunden! Vittringsgrus har förts ut på jökeln och bildat svarta band. Sareks nationalpark.

Isen är på ytan porös och smutsfärgad av sand och grus. I bottnen är den fast och hård och lyser vackert blå i solskenet. Jökelbäcken är vitgrumlig av slam från moränen under isen. Stenarna i bäcken är rundade. Ovanpå isen syns ett par stora stenblock, flyttblock. Detta är Salajekna i Sulitelma, 16 km². Iskanten höjer sig ända till 40 m över moränslätten nedanför.

Vi ser Rapaälvens delta i sjön Laitaure. Fjället till vänster är Tjakkeli 1221 m ö.h., vars topp ligger 723 m över deltalandet. I början av juli är dalen en enda sjö, men allt efter som vattnet sjunker, framträder slambankarna och bildar ett slingrande mönster. Deltat rycker beständigt allt längre ut i Laitaure, 4-6 m per år. Videsnår på stränderna!

Iskallt och grumligt vatten över de hala stenarna på bottnen! Och så den strida strömmen! Vandringen kan vara ganska riskabel. Gå aldrig ensam i fjällen! Härliga strandängar och täta videsnår.

De lättvittrade skiffrarna ger god jordmån. Kalk i jorden! Detta är isranunkeln, Ranunculus glacialis, som i Kebnekaise förekommer på en höjd av 1870 m ö.h. Den växer invid snödrivorna, där smältvattnet silar mellan stenarna. Blommorna kan vara ända till 3 cm i diameter. Kronbladen är först rent vita men blir under blomningen rödvioletta.

Dalen ångar av värme, vattnet porlar i steniga bäckar, ängarna grönska, björk och vide slår skuggiga valv över stigen, fjälltopparna lyser i blått och vitt och lockar vandraren dit upp. Lapplandsfjällen har ännu tillräckligt av vildmark kvar för att tillfredsställa även den kräsne vandraren, och en vanlig turist bara gläds åt rösade leder och enkla stugor, som gör det möjligt för honom att tränga in i lustgården. Vistavagge med Selmatjåkko. Sarek.

Det går inte fort att ta sig fram bland snärjande rötter, lömska dyhål och djupa raviner. Därtill kommer myggen, Lapplands lilla plågoris, och dagslånga, silande regn. Det är inte alltid roligt att vandra i fjällen. Två kilometer i timmen kan vara arbete nog! Vistasvagge.

Lapplands myrmarker nedom fjällen täcker omkring 30 % av landarealen. Här är myren spångad, som vanligt är på de viktigaste turistlederna. Fjällbjörk och granar!

Detta är Torneträsk nära Abisko turiststation. I bakgrunden Lapp-porten, en av "dörrarna" i fjällkedjan. Sådana "dörrar" har formats av väldiga glaciärer, som ätit sig igenom fjällkammen. Till högre Nissontjårro, till vänster Tjuonjatjårro. Torneträsk ligger 345 m ö.h., Nissontjårros topp 1.800 m. Lägg märke till björkskogen på strandsluttningen (skiffergrund)! I skogen går järnvägen Luleå-Narvik.

På vårsidan värmer solen så starkt, att man kan roa sig med att åka skidor i baddräkt. Se bilden! Här har Skidfrämjandet en turiststation. Fjället heter Vuottasreita, 1576 m ö.h. Lägg märke till molnet under fjälltoppen!

År 1945 var de renskötande fjällapparnas antal 746. Inalles var fjällapparnas antal i Lappland och Västerbotten 5.188. År 1944 fanns 110.000 renar. I hela landet fanns 6.256 fjällappar med 131.000 renar. Det gamla nomadlivet har i mycket förändrats. Renarna följas ofta av särskilda renskötare, medan övriga familjemedlemmar blivit bofasta. De gamla färggranna dräkterna försvinner. Klykstångskåta.

Man bor i timrade kåtor eller i vanliga hus. Renarna betar i skogen. Vintertid söker sig de för födans skull ända ned mot kusten. Bilden visar ett skogslappviste i Malå i södra Lappland nära gränsen till Västerbotten. Här är skogslappen också jordbrukare. Potatis! De många husen tillhör en enda familj. Stolpbodar och timmerkåta! År 1945 fanns i Lappland och Västerbotten 168 renskötande skogslappar (inalles 3.888 skogslappar) med 31.000 renar (år 1944). I hela Sverige fanns 1945 10.193 samer med 162.000 renar.

Detta är utsikten från gårdarna vid Aktse nära sjön Laitaure. Jämför med bild 9. Fjället till höger är Skerfe, 1.194 m ö.h. Mitt i Rapaälvens deltaland ligger den säreget formade bergklumpen Nammatj, 825 m ö.h. Skerfe är en överskjutningsskolla. Kommer man från öster upp mot fjällen, möter man ofta sådana tvära stup vid övergången mellan skogslandet och fjällen. Lägg märke till skogen! Skogsgränsen, d.v.s. kalfjällets undre gräns, ligger i Lappland 500-800 m ö.h.

Man odlar potatis. Den naturliga ängsmarken ger hö åt kreaturen. Jakt och fiske (ripor och röding) ger goda bidrag till födan för dagen. Gårdarna ligger grå och torftiga. Man har långt till bygd och by. - Lappland är 82 gånger så stort till ytan som Öland men har bara 219 km² odlad jord mot Ölands 388 km².

Sjöarna omges av breda terrasser av lera, mjäla och sand, som ger god odlingsjord. Vallväxter, korn och potatis! - Vid istidens slut smälte de högsta fjälltopparna fram, medan istäcket ännu låg kvar i öster. Därvid bildades djupa sjöar med drivande isberg mellan fjällen och iskanten. I dessa s.k. issjöar avsattes mängder av slam. När passen i väster blev isfria, avtappades issjöarna till Atlanten. Längre fram fick de avlopp åt öster och torrlades helt eller delvis. Bilden visar Klimpfjälls by vid Kultsjön i sydvästra Lappland invid norska gränsen. 540 m ö.h.

Vägarna kryper allt längre upp i floddalarna. Med dem följer telefon, bilar och bussar, kultur och okultur i vanlig blandning. Värst kändes den gamla isoleringen vid hastigt påkommande sjukdomsfall. Flygambulanserna har varit till stor välsignelse i obygden. De många sjöarna ger planen möjlighet att landa både vinter och sommar, och på några minuter är den sjuke på lasarettet i någon av städerna i kustlandet. Nät på tork vid stranden!

Detta är en gren av Stora Sjöfallet. Stora Luleälv bildar här en rad fall med en total fallhöjd av 40 m. Älvens bredd är 200-670 m, men flodfåran är uppdelad i parallella stråk. Berggrunden utgöres av sandsten och skiffer. Fallet skrider så sakta bakåt i den tämligen lösa grunden och torde med tiden förvandlas till en fors utan branta stup. Nationalpark.

Vi ser den väldiga dammbyggnaden, 1.250 m lång och ända till 13 m hög. Sammanlagda fallhöjden är omkring 50 m. Maskinsalen ligger nedsprängd i berget på 50 m djup. I dammen finns särskilda rännor för timret, som flottas i älven.

Flottkarlarna tvekar dock inte att i sina långa, smidiga båtar ge sig i kast med forsarna. Man stakar uppför älven men "ränner" djärvt utför virvlarna. Forsränningen har ett visst turistintresse.

Landet kring älven är ganska flackt. Höjden över havet är endast 323 m. Fjällen ligger långt borta, och landskapet för inte omedelbart tanken till Lappland.

De skuggade områdena ligger mer än 500 m ö.h. De inringade områdena i fjällen ligger mer än 1.000 m ö.h. - Järnvägslinjer med tvärstreck är elektrifierade. - Rutan A visar folktätheten per km² i hela Sverige, rutan B i Lappland. - Diagrammet 1-4 visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark. Lägg märke till "övrig mark"!

Malmkroppen i Kirunavaara är världens största högvärdiga järnmalmsfyndighet. Här har malmen hittills kunnat brytas i dagbrott på väldiga avsatser eller "pallar". På sistone har man dock börjat gå på djupet.

Vi ser här en vinterbild från trakten av Riksgränsen. Höga plank är uppsatta längs järnvägen för att hindra snön att hopa sig i spåret. På långa sträckor har man byggt "tunnlar" av bräder.

Exporten kan pågå året om. Malmtågen har omkring 50 sådana tippvagnar.