Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

Norr om Varberg och i trakten av Halmstad når höglandets brutna terräng ända fram till havet, men i allmänhet lämnar bergen plats för en kustslätt, som är särskilt vacker längst ner i söder, Laholmsslätten. Hallandsås står som en mur på gränsen till Skåne. Lägg märke till floddalarna! - Hallands vapen visar ett upprätt gående lejon av silver i ett blått fält.

Även här finns en skärgård, där vikarna kallas fjordar, och kala, branta stränder med djupt vatten strax invid. Särö.

Skrea socken söder om Falkenberg.

Bottnen är lerig, och vattenståndet växlar alltefter havets rörelser. Morup norr om Falkenberg.

Vi ser här Laholmsbukten från luften. Lägg märke till "det rutiga tygstycket", slättens bördiga åkrar och ängar. Cirkelbågen sträcker sig från Båstad i söder till Halmstad i norr, omkring 3 mil. Norr om Halmstad finns många smärre bukter av samma slag. Laholmsbuktens vackra linje skapas av två starka, sandfyllda bottenströmmar, som från var sin ände av bukten följer stranden, tills de möts ungefär i mitten. Deras kraft är så stor, att de tvingar åmynningarna mot norr och söder. Lagan viker av mot norr, Nissan mot söder! Innerst i bukten sker en utfyllning med sand. Sedan 1800-talets början har strandlinjen flyttats ett par hundra meter utåt. (Lennart von Post.)

Stranden är långgrund med hård och fast botten, i själva vattenlinjen jämn som ett källargolv. Utom räckhåll för vågorna är sanden lös och behaglig att vila i. Ännu högre upp, ungefär vid högvattenlinjen, börjar dynerna. Vi ser på bilden, hur man sökt hejda sanden med ett staket. Men strandrågens långa, krypande rotstockar gör större nytta. - Och så havet! Blått och solglittrande - och salt. Det har också ett annat, bistrare ansikte, men det får badgästen sällan se. Tylösand utanför Halmstad.

Utmed den halländska stranden finns många hotell och pensionat, som tar hand om resandeströmmen. Falkenberg.

Vi ser, hur sanden mjukt och lömskt smyger sig kring pilbuskarna. Den är så stoftfin och lätt att vinden krusar den som en vattenyta. Men sanden vandrar, och snart är buskarna försvunna.

Vi ser den sträva, blågrå strandrågen i närbild och på avstånd. Sanden lyser vit mellan tuvorna, och vinden kan lätt slita upp stora gropar i den halvt bundna dynen. Längre bort har man planterat bergtall. Sandflykten har hejdats. Haverdal norr om Halmstad.

Åkrarna dränktes i sand, innan man med kraft tog itu med fienden och gick man ur huse för att hejda honom. Man byggde stängsel. Torv och tång lades över dynerna, och till sist planterades strandråg och bergtall. Ekarna böjer sig i den härskande vindriktningen. Stafsinge norr om Falkenberg. Ätran skymtar.

Här går en fiskebåt från Trälövsläge ut mot Kattegatt. Sillgarnen ligger färdiga att rinna över relingen. Man fiskar också kolja och makrill.

Efter varje storm ligger en sträng av tång uppkastad på stranden, och sen gammalt har tången använts som gödsel på åkrarna. Den halländska jorden har krävt mycket arbete, innan den blivit så bördig som den nu är. Sanden uppblandas med tång och kalkhaltig lera, märgel, som grävdes upp ur jorden. Skrea strand.

Samma bergknallar med sparsam grönska och mellan bergen smala, slingrande dalstråk, som tydligt visar, att de en gång varit djupa fjordar. Högsta havsgränsen ligger i norra Halland omkring 100 m över den nutida havsytan. Lägg märke till hur gårdarna trycker i lä under berget! Fjärås.

Här är det inte längre bergknallar utan långa skogklädda åsar. Bilden är från Vinbergs socken nordost om Falkenberg. - Kreatursskötseln står högt i landskapet, framför allt svinaveln, där Hallands län kommer som god trea efter de båda skånska länen. Men även mejeriprodukterna är välkända. Ost från Kvibille t.ex.!

Inte mindre än 59 % av landsbygdens befolkning har sin försörjning av jordbruket och dess binäringar, dit visserligen fiske och skogsbruk räknas. - Lägg märke till uppställningen av kärvarna! Man kan sätta kärvar i skyl på många olika sätt i vårt avlånga land. Morup.

Den bördiga lermärgel, som täcker urberget, lär ha en mäktighet av 30 m. Här kan jorden i vissa områden vara odlad till 90 %. Det blir bara vägar och gårdstomter kvar. På Laholmsslätten odlas även sockerbetor.

Den tvära väggen tyder på en förkastningslinje. Sätten har sjunkit, men berget står kvar. Vägen söderut mot Skåne har en ordentlig stigning, innan den kommer upp på åsens platta tak. Hasslöv.

Bilden är från norra Halland. Lägg märke till bergknallarna och den släta åkerjorden mellan dem. Bebyggelsen utmed bergssidorna! I norra Halland förekommer ofta en vinkelgård med berget som tredje sida och fjärde sidan öppen. - Man tänker ofta på vägen, stora landsvägen, när det gäller Halland. Landskapet har varit och är väl fortfarande ett genomgångsland för trafiken, förr i tiden från Danmark till Norge, numera från Skåne till Göteborg och Västergötland.

Bönderna for hårt fram med skogen. Den brändes för att skaffa kreaturen betesmarker. Men ljung och enbuskar kvävde snart det gräs, som spirade på de avbrända markerna. Ljungen gick an, den späda ljungen var ett gott foder, men enbuskarna måste bort. Vart 4-6 år brände man därför ljunghedarna på nytt. Varje vår steg röken från ljungbränderna mot skyn från ås till ås. Nu har stora områden av de gamla hedarna förvandlats till åker eller planterats med skog. Hallandsås.

Gränstrakterna mot Västergötland hör till de nederbördsrikaste delarna av Sverige, bortåt 1000 mm per år. Vätan skapar också stora mossmarker just i dessa trakter. - Floddalarna öppnar väg in i obygderna. De urgamla "stigarna" utmed åarna följas nu av landsvägar och järnvägar. Lagadalen vid Knäred.

Lagan har inom Halland sju vattenfall med en sammanlagd höjd av 90 m. Detta är en gammal bild av Karseforsen i Lagan, ett ståtligt vattenfall för att vara i sydligaste Sverige.

Vi ser här kraftstationen i Knäred. Till vänster den gamla flodfåran, som torrlagts, sedan en dammbyggnad tvingat vattnet in i kraftverkets turbiner. Lägg märke till skogshavet i fjärran och den odlade bygden utmed ån!

Detta är Lagan nedanför Laholm. Tvärs över ån går en anordning för laxfångst, en laxgård. Fisken tvingas in i spjälburar, som sedan vittjas med en håv. Laxfisket i åarna var förr mycket givande, men kraftverkens dammbyggnader och fabrikernas spillvatten har förstört fisket. År 1902 fiskades 60000 kilo enbart i Lagan. Den mest laxen fångas nu i havet. Det blir "halmstadlax" i alla fall, när den blivit rökt!

Bjässar på tjugo kilo eller mer har fångats, berättas det. Detta är en gammal hanlax, fasthållen i ett stadigt grepp av en lycklig fiskare. Den underliga kroken på underkäken hör till lekdräkten. Laxen går på våren från havet upp i floderna och leker sedan på hösten och förvintern. Men de gamla lekplatserna finns inte mer, och vattnet är fördärvat. I särskilda fiskodlingsanstalter sysslar man emellertid med utkläckning och utplantering av laxyngel.

Ute vid havet finns endast några få större orter. Städerna, frånsett Varberg, är belägna vid åmynningarna. - De skuggade områdena ligger mer än 100 m ö.h. - Järnvägslinjer med tvärstreck är elektrifierade. De streckade är smalspåriga. - Diagrammet upptill visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark. - Rutdiagrammet visar folktätheten per km² i Halland (A) och i hela Sverige (B). - Den höga masten är en av de sex radiomasterna i Grimeton. De är omkring 130 m höga och uppbär sändarantennen för radiotelegraferingen mellan Sverige och utlandet. Mottagningsstationen ligger i Kungsbacka.

Vi ser här bronsåldershögen vid Lugnaro på sluttningen av Hallandsås under utgrävningen 1926. Högen dolde ett stort stenskepp, i vilket stod en lerkruka med brända ben. Man slog ett betongvalv över skeppet och täckte valvet med sten och torv. Från en liten stuga bredvid ordnades nedgång till stenskeppet, och man kan alltså inne i högen studera, hur en hövding gravlades för 3000 år sedan.

I många gamla kyrkor har alltså latinsk mässa, dansk predikan och svensk gudstjänst avlöst varandra. Detta är Onsala kyrka i nordligaste delen av landskapet. Trakten är bekant genom Karl XII:s kaparkapten Lars Gathenhielm, som föddes i socknen och ligger begravd i gravkoret till höger.

Borgen tycks växa upp ur strandens granitklippor. Inom fästningen finns ett vackert museum.

Svenska Turistföreningens årsskrift 1933 med uppsatser av Helge Nelson (Halland i fågelperspektiv), Lennart von Post (Den halländska stranden), Mårten Sjöbeck (Den försvinnande ljungheden) m. fl.

Gumperts AB Gbg 1949