Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

1. Nordvästra hörnet av Gästrikland är ett högland, uppfyllt av utlöpare från Nordsvenska höglandet. Övriga delar av landskapet hör samman med Mellansvenska låglandet.

Höglandet fåras av dalgångar i riktningen nordväst-sydost. Högsta punkten ligger 363 m ö.h. Norra stambanan följer norrlandsterrängens gräns mot sydost. Lägg märke till höjdryggen mellan Dalälven och Gavleåns dal!

2. Kusten är i allmänhet låg och stranden stenig.

Landhöjningen fortskrider med omkring en halv meter på hundra år. Utefter kusten går ett barrskogsbälte, som skiljer odlingsbygden från havet. Detta är kusten vid Bönans fyrplats nordost om Gävle (lots- och tullstation, fiskeläge). Här är stranden tämligen hög och rak. Se kartan! Strandbranten har bildats genom förkastning. – Det röda fyrtornet av trä byggdes under 1700-talet men har nu tjänat ut. I bakgrunden Limön, där man förr i tiden brände kalk (lim är ett gammalt ord för kalk).

3. Strömmingsfisket har stor betydelse, särskilt i Gävlebukten.

Även lax och sik fångas. Förr fiskade man inomskärs, men industrierna i kustbandet har förstört fisket med sina avfallsprodukter, sulfatlut, spillolja o.d. Nu söker man sig längre ut i öppna havet. Den nyfångade strömmingen går per lastbil till Stockholm. Man bereder också böckling, d.v.s. granrisrökt strömming. Bilden visar Edsköns fiskeläge med strömmingsskötarna upphängda på tork i gistgården.

4. Kring Gavleån ligger ett milsbrett sänkningsfält, vars berggrund består av en uråldrig röd sandsten.

Utanför sänkan har motsvarande lager förstörts. På den flacka slätten fanns förr vidsträckta översvämningsområden eller grunda sjöar, som nu torrlagts. Norr om Gävle ligger Mårdängssjön, en fågelsjö full av starrtuvor och vassruggar. Tåkern! Lägg märke till den jämna horisonten!

5. Slätten vidgas kring Storsjön, en av de sjutton större sjöar med detta namn, som finns på Sveriges karta.

Sjön ligger 62 m ö.h. Dess största djup 4,5 m! Tvärs genom sjön går en rullstensås med landsväg på ryggen. Kraftledningen bär elkraft från Dalälven till Sandviken.

6. Gästrikland har vackra jordbruksbygder.

Den stora landisen efterlämnade ett moräntäcke, som kan ha en tjocklek av 10-15 m. I östra delen av landskapet hann moränen täckas av lera, innan landet steg upp ur havet. Gästrikland har 9 % odlad jord, ett lågt tal i och för sig men likväl det högsta i Norrland. Storsjöbygden har 12-14 % åker. Bilden har en viss liket med den föregående. Stapeln av hässjestörar, typisk för Norrland, och kraftledningsstolpen! Båda säger något väsentligt om landskapet. Det är ett modernt industriland och på samma gång ett bondeland med gammal tradition. Österfärnebo socken.

7. Norrlandsterrängen höjer sig brant över slättbygden.

Bilden visar trakten kring Torsåkers kyrka i sydvästra delen av landskapet. Den öppna, ljusa bygden tyder på urgammal odling. I Gästrikland odlas mycket havre, men alla våra sädesslag går väl till. Kornodlingen är ett norrländskt drag i jordbruket, likaså vallens stora betydelse. Sextio procent av den odlade jorden är vall. Åkerbygden fortsätter naturligtvis ett stycke in i höglandets dalgångar. Högsta marina gränsen ligger i dessa trakter på 200 m ö.h.

8. Trakten kring Dalälven är en särpräglad bygd.

Älven vidgar sig till stora sjöar, omgivna av sankmarker och översvämningsområden. På ett par ställen överbryggas älven av rullstensåsar, som bildar sammanhängande stråk eller rader av öar. Här se vi Hedesundaåsen, en gren av Enköpingsåsen. Ön är tre kvarts mil lång och har sedan urminnes tid varit en viktig förbindelseled mellan Gästrikland och Uppland. Lägg märke till landsvägen! En färja i norr och en i söder förenar vägen över ön med älvens stränder. Punkaharju i Finland!

9. Rullstensåsarna i Gästrikland hör ihop med åsarna i Uppland och Södermanland.

Än i dag följer trafiken i riktning norr-söder de urgamla vägarna på åsarnas krön. De grova, svarta linjerna på kartan utmärker de sträckor av landsvägarna, som sammanfaller med åsarna. Det är många goda mil! Då de första stigarna upptrampades, var slättbygden ännu ganska vattensjuk. Åsarna låg där som naturliga vägbankar.

10. Gästrikland är ett småbrukarlandskap med många präktiga bondgårdar av modern typ.

Man trivs inte längre med slutna huslängor kring en trång gård. Man bygger fritt och öppet. Hedesunda.

11. Bergsmännen lade grunden till Gästriklands industri.

Detta är en vacker bergsmansgård i Gavelhyttan. Bergsmännen delade sin tid mellan järnet och jorden. De byggde sig stora, timrade gårdar med många hus. Norrland har gott om ”träslott”. Bergshanteringen i Torsåkers bergslag går tillbaka till 1300-talet.

12. Vid mitten av 1600-talet sträckte sig en rik bergsmansbygd från Torsåker till Gävle. Inom detta lilla område fanns då 27 masugnar och 41 stångjärnshammare.

Se kartbilden till höger! Så kom brukspatronernas tid. De många små järnbruken lades ned, och nya, större företag växte upp i deras ställe. Fram till mitten av 1800-talet grundades 26 järnbruk på olika håll i landskapet, där det fanns forsar och fall. Nu har Gästrikland 3 järnbruk, alla verkliga storföretag. Kartan till vänster visar de större samhällena i Gästrikland. De flesta ligger vid Gavleåns dalstråk. Lägg märke till tätbygden kring Gävle! Vid kusten finns för övrigt bara några få samhällen. I området mellan Dalälven och Storsjöbygden finns inga. Jämför med reliefkartan! De skuggande områdena ligger på mer än 100 m ö.h. I Gästrikland bor 74 % av befolkningen i städer eller tätorter, medan genomsnittet för hela landet är 61 %. Detta beror givetvis på att Gävle är en förhållandevis mycket stor stad i ett litet landskap. – Järnvägslinjer med tvärstreck är elektrifierade, streckade linjer är smalspåriga. – Rutan A visar folktätheten per km² i Gästrikland, B i hela Sverige. Gävle! Landsbygden har 15 inv. per km². – Diagrammet upptill visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark.

13. De gamla järnbruken har lagts ned. Stordrift och koncentration blev den nya tidens lösen.

För somliga av bruken blev skogen räddningen. Sågverk och massafabriker! Skogarna i Gästrikland hör till de bästa i landet. Vi ser här den vackra bruksgatan i Oslättfors, ett av de forna järnbruken.

14. Hofors är ett av de stora järnbruken, känt för sin tillverkning av kullagerstål.

Tillhör SKF-koncernen. Industrien i Gästrikland försörjer 51 % av befolkningen.

15. Sandvikens järnverk grundades 1862 mitt i skogen, sedan järnvägen Falun-Gävle kommit till (1859), men redan i den grå forntiden smältes myrmalm på samma plats.

Bilden visar en liten smältgrop, som upptäckts inom brukets område. Ett hål i jorden med stenskoning runt om. På flera håll i landskapet finner man stora slagghögar efter vikingatidens och folkvandringstidens bergshantering. Och intet annat landskap har så gott om järnföremål i forngravarna.

16. Sandvikens järnverk är ett av Sandvikens största industriföretag.

Jämför med föregående bild! En modern fabriksanläggning behöver inte vara ful. 6000 arbetare.

17. I masugnen smältes malmen med träkol till tackjärn.

Vi ser till vänster den höga, murade ugnen. När det smälta järnet runnit ihop i masugnens botten, är det tid för ”utslag”. Det glödande järnet rinner ut i sandformar på golvet i hyttan. Sandviken.

18. Bessemermetoden, en engelsk uppfinning, fick sin praktisk utformning i Gästrikland.

År 1858 lyckades G. F. Göransson vid Edskens masugn framställa stål på det nya sättet. Göransson grundade några år senare Sandvikens järnverk. Genom bessemerblåsningen förvandlas det kolhaltiga tackjärnet till smidbart järn eller stål. Det smälta tackjärnet tömmes i en vridbar ugn, en konverter, varefter luft blåses in i den glödande massan. Luftens syre bränner bort det överflödiga kolet och andra inblandade ämnen. Ur ugnens mynning står ett regn av gnistor. Forsbacka.

19. Tackjärnet färskas även på andra sätt, t. ex. i martinungar, en fransk uppfinning.

Martäng! Vid denna metod kan man dessutom få användning för gammalt järnskrot. Sådant kolfattigt skrot smältes tillsammans med tackjärnet i en låg, murad ugn. Het luft blåses in. Bränslet är en gas, som alstras av stenkol eller ved. Här tappas det färdiga stålet ur martinugnen i en behållare, en s.k. skänk. Sandviken.

20. Stålet hälles ur skänken i formar, s.k. kokiller, där det stelnar till göt.

Göten går sedan till valsverk och smedjor för vidare behandling. Hofors.

21. Sandvikens stålband är världsberömda.

Maskinen i bakgrunden ”manglar” dessa väldiga stålband i kallt tillstånd, sedan de fått sin första behandling i varmvalsverket. Genom kallvalsningen får man band med slät och vacker yta och noggranna mått.

22. Slottet i Gävle är det nordligaste av våra borgar från Vasatiden.

Kräftor, adelsmän och ekar finns inte norr om Dalälven, påstår ett gammalt talesätt. Inte heller slott, Gävle slott undantaget. Det byggdes under Johan III och stod färdigt 1593. Slottet härjades av eld 1727 och fick vid ombyggnaden i mitten av 1700-talet sitt nuvarande utseende. Länsresidens.

23. Genom Gävle flyter Gavleån.

Vid stranden ligger Heliga Trefaldighetskyrkan, näst Slottet stadens äldsta byggnad, färdig 1654. Här vid den stenskodda kajen låg stadens äldsta hamn. Hamnen har sedan flyttats allt längre österut i takt med landhöjningen. Lägg märke till hur grund och stenig ån är! Gävle djuphamn ligger nu långt utanför staden.

Litteratur:

Svensk Uppslagsbok, andra upplagan, artikeln Gästrikland samt

STF:s årsskrift 1932, särskilt följande uppsatser:

Carl Fries, Där Norrland och Mellansverige mötas.

Ernst Klein, Mellan Björn och Storjungfrun.

Karl Hedlund, Gästrikland och järnet.

Gumperts AB Gbg 1949