GÄSTRIKLAND

Sammanställningen av bilderna har gjorts av folkskollärare Harry Eklund.

 


 

 

Gästrikland är Norrlands sydligaste och minsta landskap. Till natur och näringsliv är det för övrigt föga norrländskt över provinsen. Endast längst i nordväst har landskapet med något av den brutna högt liggande norrlandsterrängen. Landskapets högsta höjd [1] Björnbacksberget (363 m) ligger här på gränsen till Dalarna. Östra och södra större delen av landskapet kan i stället sägas vara en direkt fortsättning på den uppländska urbergsslätten och ligger liksom denna under högsta marina gränsen, varför vi har stora ytor av marina sander och leror som låter sig odlas.

Gästrikland är därigenom det på odlad mark rikaste landskapet i Norrland (åkerjord 8,3 % av landarealen). På denna slätt finns dock även mycken delvis synnerligen blockrik urbergsmorän samt rullstensåsar, varför skogen upptar stora arealer. I Västra Gästrikland finns flera järngruvor, varför dessa delar av landskapet ekonomiskt-geografiskt tillhör Bergslagen. Klimatet är mildare än i övriga Norrland, varför vi här har Sveriges nordligaste område med mera betydande veteodling.

Vinjettbilden visar gnistbildningen vid kapning av stålrör i Sandvikens Jernverk.

 

( [1] - Lustigknopp är Gästriklands högsta berg, 402 m ö.h., beläget i Ockelbo kommun. Berget utgör den punkt där Gästrikland, Hälsingland och Dalarna möts.)


 

 

1. I Järbo befinner vi oss just vid gränsen av Norrlandsterrängen. Kungsberget som syns på bilden är ett typiskt norrlandsberg. Havreskylarna visar, att vi är rätt långt söderut i landet. Havre mognar ej överallt i Norrland.

 


 

 

2. Här en bild från jordbruksslätterna nedanför norrlandsterrängen i bygden kring Torsåkers kyrka.

 


 

 

3. Även på låglandet finns på sina ställen synnerligen blockrik morän, som ställvis bildar impedimentmarker.

 


 

 

4. Mitt i landskapet utbreder sig Gästriklands Storsjö med flacka stränder.

 


 

 

5. På ej odlingsbara marker växer Gästriklands skogar.

 


 

 

6. Det avverkade timret bildar basen för en stor träindustri. Timret flottas väl mest på åar och sjöar, men massaveden på bilden ligger staplad för vidaretransport per lastbil.

 


 

 

7. I massafabriken förvandlas massaveden till pappersmassa. Här en sulfitfabrik, där fin pappersmassa framställes genom att veden kokas med sulfitlut.

 


 

 

8. Fortfarande användes en del av de klenare virkesdimensionerna till kolning i mila. Till vänster syns en nyrest, ännu ej täckt mila, till höger river kolarna milan. Träkol har användning vid framställning i järnbruken av finare stålkvaliteter.

 


 

 

9. Som i ingressen framhållits har Gästrikland järngruvor. Under äldre tider bröts malm på en mängd ställen i västra Gästrikland. I samband med rationaliseringen under 1800-talet under konkurrensen med storindustriländerna nedlades emellertid de flesta. Numera bearbetas endast ett par gruvor tillhöriga Hofors järnbruk, som till stor del arbetar med egen malm. På bilden syns malmlastning i Långnäs gruva vid Hofors. Vi befinner oss på 477 meters djup. Den lastade malmen hissas senare upp till markytan medelst elektrisk hiss.

 


 

 

10. Järnmalmen bearbetas sedan vidare vid Gästriklands järnverk, av vilka de två största är Sandviken och Hofors. Först krossas malmen och anrikas till malmslig. Sligen blandas med kalksten och kolstybb, som antändes, varvid massan smälter samman, sintras. I bild 10 syns sinterugnarna vid Sandvikens järnverk.

 


 

 

11. Sintern krossas sedan och sorteras varefter den jämte träkol eller koks tillföres till en masugn, i vilken malmen vid hög temperatur reduceras till järn. Bild 11 visar ett utslag (tappning av flytande järn) vid Hofors järnverk.

 


 

 

12. Av det ur masugnen erhållna tackjärnet kan många ting framställas: gjutgods av enklare art, exempelvis järnspisar, maskinstativ etc. För de flesta moderna användningsområden måste järnet sedan vidare bearbetas till stål. Detta kan ske i martinugnar, i vilka tackjärnet uppvärmes tillsammans med järnskrot medelst glödande gaser eller i bessemerkonvertrar, i vilka det glödflytande tackjärnet genomblåses med uppvärmd luft, varvid tackjärnets kol förbrinner. Bilden visar gjutning av stål i ett martinverk i Sandviken. Man ser tappning av den väldiga "skänken" i gjutformar i golvet.

 


 

 

13. Sandviken är känt för ypperliga kvaliteter av kallvalsat bandstål. Här ett kallvalsverk.

 


 

 

14. I den moderna svenska storindustrien är ett av de viktigaste momenten frågan om personalens trevnad. Här moderna personalbostäder vid Sandviken, som i detta avseende är en föregångare.

 


 

 

15-16. Över Gävle hamn exporteras Gästriklands och många av Dalarnas produkter över haven. På bild 15 lastar en stor norsk båt pappersmassa. På 16 lossas kol och koks till Bergslagens industrier. Varorna transporteras till och från Gävle på Bergslagsbanan.

 


 

 

15-16. Över Gävle hamn exporteras Gästriklands och många av Dalarnas produkter över haven. På bild 15 lastar en stor norsk båt pappersmassa. På 16 lossas kol och koks till Bergslagens industrier. Varorna transporteras till och från Gävle på Bergslagsbanan.

 


 

 

17-18. Sedan gammalt har Gävlefiskarna spelat stor roll i Bottenhavsfisket. På bild 17 tas strömmingsskötarna upp. Bild 18 visar gävlefiskare i blåst på klapperstranden.

 


 

 

17-18. Sedan gammalt har Gävlefiskarna spelat stor roll i Bottenhavsfisket. På bild 17 tas strömmingsskötarna upp. Bild 18 visar gävlefiskare i blåst på klapperstranden.

 


 

Statens Järnvägar har ställt följande bilder till förfogande: 2, 5, 6, 14-16. Dessa bilder finns i Mårtens Sjöbecks bok Gästrikland-Hälsingland, som ingår i serien Statsbanornas landskapsböcker. Bilderna 8, 9 och 11 har erhållits från AB Svenska Kullagerfabriken. Nr 10, 12, 13 och vinjettbilden från Sandvikens Jernverks AB. Övriga bilder från Svenska Turistföreningen.

 

P. A. Norstedt & Söner

 

 

 

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014