EMIL NORLANDER
VÅRA "NYÅRS-REVY"-FÖRFATTARE
Det var förliden vår, på varietén i Stockholms Tivoli,
som revyn ”Den förgylda lergöken” först lät höra sig. Varieténs direktris,
Anna Hoffman, har icke haft skäl att ångra de förtjusande lergökstonerna,
hvilka kväll efter kväll drogo fullt hus. Och sedan har ”göken” flaxat ut
öfver Sverige och ända till Finland – utan att råka ut för censuren!
Vi återgifva här de energiska dragen af ”Den förgylda
lergökens” författare – den förkylda lergöken, säger Stockholmshumorn. Hr
Norlander är en ovanligt flitig skribent och utvecklar icke sällan mycket
fyndighet. När vi i Stockholm begärde hr Norlanders porträtt, tillade vi
”och ett par rader, några biografiska uppgifter …” Men då svarade han i
telefonen: ”Omöjligt, att skrifva om sig själf är det samma som
straffarbete. Antingen skall man omåttligt fördärfva sig eller också – vara
alldeles för blygsman. Men – jag skall försöka”.
En half timme senare har nr Norlader sändt oss
porträttet och följande meddelande, som talar för sig själf:
Några korta data i all vänlighet. Född 1865 5/5,
publicist sedan 1893, ”fast” i Stockholmstidningen 1897. Min första revy
1888 på ”Folkan” kallades ”Efter reparation”. ”Den förgylda” är min 13:de
(!) revy. Bland dessa 13 är ”I Underjorden” 1890 (Folkan), ”I ballong” 1894
(på Vasan), ”Den stora sträjken” (Södra teatern) 1899 säkerligen i en dels
minne. Har dessutom en gång försökt blifva en bättre människa och skrifva
något hyggligt i form af en allvarsbok: ”Slagen till slant”, alltså af de
hyggliga slagen, men det slant – delvis. Åtminstone har lergöksfabrikationen
blifvit mera uppskattad. Är hög i graderna inom P.B. och W6 och
mycket verksam i bägge. Har lyckan att vara med S. B. K., de omskrifvna 18
stadsbuden, hvilken institution bildades af Victor Holmqvist och Anton
Bendix, bägge numera ”nix”.
Sign. Don Basuno, Nore, Alé.
Sicken en hög det blef!
med tacksamhet och alldeles utmärkt högaktning - Emil
Norlander. (Hv8dag 19010120)
|