Med oktober månads ingång afgingo ur Statens Järnvägars tjänst tre af dess äldste stationsinpektorer - vid Stockholms Norra Carl Johan Victorin, vid Flen Christian Anderson och vid Alingsås station Johan Albert Wikström. Alla ha de under sin långa tjänstetid utmärkt sig för stor plikttrohet och den urbanitet, som kräfves särskildt af person i denna ställning.

Victorin, född 1836, blef stationsskrifvare 1865, stationsinspektor vid Hässelfors' station 1872 och 1875 i Stockholm. (Hv8dag 19001014)

Att skrifva Harald Wieselgrens biografi är en uppgift jämförlig med att måla Richard Berghs porträtt eller dikta ett poem om Carl Snoilsky. Ty Harald Wieselgren är själf mästaren i biografiens konst och dess flitigaste odlare. Om man frånräknar hans far - prosten Pär Wieselgren - har nog ingen svensk författare tecknat så många minnesrunor som han . . . så många och så förträffliga, långa ingående essayer och korta antydande utkast. . . .

Hans vitae genus har varit biblioteksmannens. Så snart han efter en tvåårig akademitid 1854 aflagt sin kansliexamen, ingick han som e.o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm. Efter att ha aflagt ett nytt besök vid akademien (Lund), där han 1856 promoverades till filosofie doktor och därefter under ett par år ha tjänstgjort som skolman m.m. och gjort en studieresa till Paris, återvände han till Stockholm och fortsatte sin tjänstgöring vid k. biblioteket, befordrades 1858 till andre amanuens, 1861 till förste och 1877 till bibliotekarie. Under en följd af år förvaltade han befattningen som bibliotekarie hos hertig August af Dalarne. Stor öfverraskning väckte på sin tid, att öfverbibliotekarie-befattningen vid k. biblioteket icke vid Klemmings död öfverlämnades åt Wieselgren, som med sina eminenta fackmannameriter var själfskrifven därtill. ...

... ofvanstående rader icke göra anspråk på att gifva någon biografi af Harald Wieslegren, utan endast ett stycke text till hans porträtt, närmast i anledning af hans 65-årsdag den 2 dennes.

Foto: Hoffotograf A. Jonasson, Göteborg.[utdrag ur artikel] (Hv8dag 19001111)

"Den svenska nykterhetsrörelsens fader"

* 1 oktober 1800, † 10 oktober 1877.

[utdrag ur artikel] (Hv8dag 19001007)

Det har varit en ganska delikat ställning, fångvårdens chef på senaste tiden haft såsom främste målsman för det system, på hvilket man kastat ansvaret för tilldragelserna i Vesterås fängelse. ...  I det genom sin lugna saklighet dräpande svar generaldirektör Wieselgren nyligen gaf på de tillvitelser, som riktats mot fångvårdssystemet, framhöll han, att fångvårdsstyrelsen icke hade något med "fallet Nordlund" att skaffa, eftersom denne enligt gällande lag som ransakningsfånge sorterade under länsstyrelsen ...

Af sin far, den store religiöse nykterhetskämpen Per Wieselgren, har han tagit i arf sin varma religiositet och sitt lifliga nykterhetsintresse. Redan som ledamot af Göteborgs utskänkningsbolags styrelse, hvartill han utsågs 1874, genomförde han i öfverensstämmelse med Göte-borgssystemets ursprungliga syfte flera nykterhetsfrämjande reformer. Efter offentliggörandet af sin uppseendeväckande skrift om svenska bränvinslagstiftningen 1855-1877 insattes han i 1878 års bränvinslag-stiftningskomité. I början af 1880-talet drog han i härnad mot den s.k. ringrörelsens bränvinspolitik. Hans arbeten om den svenska bränvins-lagstiftningen ha öfversatts till främmande språk och utmärkas af sin saklighet och klarhet. Wieselgren har varit ledamot af 1886 och 1887 års kommissioner för utgifvande af skrifter till nykterhetens främjande.

I sin politiska verksamhet - han tillhörde 1876-1887 Andra kammaren och har sedan dess varit medlem af den Första, i båda fallen såsom representant för Göteborg - har han helt naturligt företrädesvis egnat sitt intresse åt fångvårds- och nykterhetslagstiftningen, men han har därjemte gjort talrika inlägg i många andra humanitets- och kultur-frågor.  ... Äfven som skönlitterär författare har Wieselgren varit verksam. Hans under märket Horatio utgifna arbeten "En man öfver bord" och "Genom hvirflarne" äro kulturstudier, i hvilka det religiösa syftet visserligen gör sig gällande på bekostnad af den konstnärliga gestaltningen. Men som missionerande uttryck för en stark och uppriktig öfvertygelse fylla de sin plats i en vacker lifsgärning. [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000812)

ÅRETS JUBEL- OCH HEDERSDOKTORER

F. talmannen Grosshandlaren Olof Wijk, Göteborg. Fil. hedersdoktor i Upsala. (Hv8dag 19000617)

Å Boxholms bruk hädankallades den 15 dennes apotekaren i Vest-tibble Johan Herman Vikblad, 83 år gammal. V. aflade apotekare-examen 1840. Efter att ha förestått apoteket i Karlsborg och en tid innehaft detsamma i Hjo, erhöll han 1866 priviegium å Vesttibble i Upsala län. Under de senaste 10 åren var V. bosatt i Boxholm och vid sin död apotekarekårens nestor. Vikblads flärdfria, vänsälla person och ungdomligt friska lynne förskaffade honom många tillgifna vänner, som uppriktigt dela de närmastes sorg. (Hv8dag 19001230)

Den 21 januari afled i Kristiania af hjärtslag skådespelaren vid Eldoradoteatern David Wikström. Wikström, som var född i Göteborg den 15 aug. 1842, är väl bekant för den svenska publiken. Från början cigarrarbetare, slungade han snart bort tobaksrullandet och ingick vid Tivanders sällskap, där han kom att intaga en bemärkt plats. I egen-skap af sällskapets buffakomiker - man minnes hans dråplige Dunkaschin i "Téblomma" och hans mönster-Pietro i "Frihetsbröderna"! - hade han här sin glansperiod.

Spelåret 1886-87 var han anstäld vid Vasateatern under Berndts direktörstid. Sedan tillhörde W. först dir. Lundgrens och därpå dir. Lindbergs sällskap i Göteborg. De senare åren har han varit fäst vid Eldoradoteatern i Kristiania, bland hvars populäraste sujetter han kunde räkna sig. Denna popularitet tog sig vid ett hans jubileum för något år sedan varma uttryck från så väl prässens som allmänhetens sida. Personligen var W. en jovialisk, hjärtegod, redbar och anspråkslös människa, lika afhållen och värderad af kamrater som af publiken. Han var en "hedersman af gamla stammen", hvars minne länge skall lefva älskadt och aktadt. (Hv8dag 19000204)

Med oktober månads ingång afgingo ur Statens Järnvägars tjänst tre af dess äldste stationsinpektorer - vid Stockholms Norra Carl Johan Victorin, vid Flen Christian Anderson och vid Alingsås station Johan Albert Wikström. Alla ha de under sin långa tjänstetid utmärkt sig för stor plikttrohet och den urbanitet, som kräfves särskildt af person i denna ställning.

Wikström, född 1838, examinerades från Chalmersska slöjdskolan 1857 och tog anställning vid Göteborgs skeppsvarf, ingick 1861 som ritare vid statens järnvägar, blef stationsskrifvare 1864, stationsinspektor vid Algarås 1873 och vid Jonsered 1874 samt förflyttades året därpå till Alingsås. (Hv8dag 19001014)

Den 13 dennes afled i Göteborg f.d. telegrafkommissarien Carl Josef Wingårdh, 73 år gammal. W. inträdde i telgrafens tjänst 1856, befordrades 1864 till kommissarie i Jönköping och 1880 i Linköping, där han 1889 blef pensionsmässig. Wingårdh var en kamrat med godt hjärta, en vänsäll person och en plikttrogen tjänsteman. (Hv8dag 19001230)

E. A. WINROTH

Chefen för Värmlands regemente öfverste E. A. Winroth erhöll för någon tid sedan begärdt afsked. Öfverste W. är född 1839, blef officer 1858, underlöjtnant vid Svea Artillerireg:te 1860, kapten vid Andra Lifgardet 1875, major 1886 och 1889 öfverstelöjtnant vid Vestgöta regemente. Sedan 1892 var W. chef för Värmlands regemente och förvärfvade sig under denna tid stora sympatier, på hvilka han ock vid sin afgång fick röna uppriktiga bevis. (Hv8dag 19001001)

Den kände åldrige läkaren och skalden, med. jubeldoktorn Axel Gustaf Virgin afled i Vollsjö den 1 februari. V. var född i Vänersborg 1813. Af föräldrarne, major A. T. Virgin och Louise Charlotta Ljungberger, (dotter till den bekante riksmedaljören), hade V. fått ärfva en vitter begåfning. Hans första häfte var "Poetiska försök af en 16 års yngling". År 1849 erhöll han andra pris af akademien för en dikt "Hoppets engel". Hans minnessång öfver Franzén prisbelönades af Göteborgs k. vitterhetssamhälle.

Bland Virgins många senare dikter är poemcykeln "Szenyi, dikt från Ungerska frihetskrigets tid" den mest betydande. Den blef mycket läst och berömd samt delvis öfversatt till magyariskan. Den förskaffade ock författaren äran att bli vald till ledamot af ett par litterära sällskap i Budapest. D:r V. har äfven gjort sig känd som medicinsk författare och dessutom skrifvit flere teaterstycken, af hvilka vådevillen "Den vandrande blomman" på sin tid gafs i landsorten.

D:r V. blef stadsläkare i Strengnäs 1845, i Ulricehamn 1849. Han ut-nämndes till provinsialläkare i Uddevalla distrikt 1850, i Landskrona 1851 och i Kristianstad 1866. Från denna befattning tog han afsked 1880 och slog sig ned vid Tomelilla i Skåne såsom praktiserande läkare. På sista tiden var han bosatt i Frenninge i närhetten af Vollsjö station. (Hv8dag 19000225)

 ... Och ännu spåras, trots hans femtioåtta år, ingen afmattning i hans krafter. Utom sekretariatet i Svenska Akademien, som han förvaltat ända sedan 1883 - dittills hade han efter att 1870 ha lämnat sin docentur i litteraturhistoria vid universitetet i Upsala verkat först som lektor vid därvarande läroverk och sedan som bibliotekarie i Göteborg - och ägnat rätt mycket arbete ej blott som författare af de traditionella litterära minnesteckningarna, utan äfven i anledning af akademiens ordlistupplagor, och dess stora ordbok, har han, vid sidan af sin diktareverksamhet, skrifvit regelbundna litteraturanmälningar i Post- och Inrikes Tidningar sedan 1880 och därjämte i Vårt Land sedan 1886. .. [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000819)

I Malmö installerades nyligen därvarande mosaiska församlings förste rabbin d:r Josef Wohlstein högtidligen i sitt ämbete.

D:r Wohlstein är född i Ungern samt har fullbordat sina filosofiska studier vid universiteten i Wien och Berlin. I Wien innehade han derpå ett par år befattning som predikant, hvarefter han kallades till rabbin vid synagogan i Schüttenhofen (Böhmen), samma stad hvarifrån rabbinen d:r Klein kallades till Stockholm), där han verkat under de senaste 6 åren. På det vetenskapliga området har d:r Wohlstein varit verksam genom en mängd uppsatser och artiklar och särskildt på det semitisk-filologiska gebitet har han vunnit fackmäns lifliga erkännande för sina undersökningar och forskningar inom denna vetenskapsgren. (Hv8dag 19000121)

I konselj den 29 juni utnämndes legationssekreteraren vid k. m:ts beskickning i Paris grefve Herman Wrangel af Sauss till "envoyé extraordinaire et ministre plenipotentiaire" i Bryssel och Haag, hvilken sändebudspost stått vakant sedan grefve August Fersen-Gyldenstolpes förflyttning till Petersburg. Grefve Wrangel utnämndes ej till ministerresident - som hans båda företrädare - utan erhöll den högsta diplomatiska rangen af envoyé. Detta var närmast en artighet mot de belgiska och nederländska hofven, hvilka sedan länge i Stockholm varit representerade på liknande sätt.

Grefve Wrangel är född 1857 och har hufvudsakligen haft sin diplomatiska verksamhet förlagd till Paris, där han blifvit synnerligen värderad af landsmännen för sin grundliga kännedom om franska förhållanden och sitt urbana väsen. Han äger själf förmögenhet och är gift med en mycket rik fransyska, m:lle Charlotte Baour, samt har således haft tillfälle att med glans uppbära sin sociala ställning som diplomat. En både skicklig och framstående representant har Sverige-Norge härmed fått vid de nämda hofven, där han säkerligen skall bli lika uppburen som i Paris. (Hv8dag 19000805)

Cirkus Wulff i Stockholm har låtit under säsongen mycket tala om sig. Dess prestationer stå på höjden af hvad som i den vägen bjudes, och den energiske direktören, hvars porträtt här synes bredvid ett par bilder från den senaste stora pantomimen, har gjort allt i sin förmåga att hålla publikens intresse vid makt. Angående de anklagelser, som riktats mot honom för misshandel vid djurdressyren, återstår att höra domstolens utslag. (Hv8dag 19000311)