|
|
|
C. T. ODHNER ÅRETS JUBEL- OCH
HEDERSDOKTORER
Riksarkivarien C. T. Odhner. Juris hedersdoktor, Lund. (Hv8dag 19000603) |
|
JOHAN AXEL OLIN En af vårt lands inom
vida kretsar mera kända församlingsherdar k. hofpredikanten prosten Johan
Axel Olin i Malmö, fyller den 11 dennes 75 år. Efter att i sju år varit
kyrkoherde i Karlskrona stadsförsamling flyttade prosten Olin 1864 till
Malmö som S:t Petri församlings herde.
Under de 36 år han verkat i denna stad har han gjort sig så älskad af
alla, med hvilka han kommit i beröring, att man ej kan finna en mera
uppriktig vördnad och innerligt afhållen kyrkans man. Med den sannt kristne
själasörjarens blidhet och hjärtegodhet förenar prosten Olin den fint
bildade mannens hjärtevinnande sätt. På 75-årsdagen kommer den afhållne
herden att tvifvelsutan få röna talrika bevis på tacksamhet för allt godt
han offentligt och enskildt verkat. Den vördade gamle åtnjuter en för sin
ålder god andlig och lekamlig vigör. Öfver hans lefnadsafton sprider skimret
af ett långt kristligt kärleksverk sina varma, lifgifvande strålar. (Hv8dag
19000408)
|
|
ALFRED OLSSON En förstepristagare. Hr
Alfred Olsson, Göteborg, klass III, för 92 points (högsta pointantal inom
klassen.) [utrag ur artikel om riksskyttetävlingarna 1900] (Hv8dag 19001007) |
|
CHR. OLSSON
VÅRA NYVALDA RIKSDAGSMÄN, ANDRA KAMMAREN
Godsägaren, Fil. Lic. Chr. Olsson. Nyvald
för Luggude domsagas norra valkrets. (Hv8dag 19000121) |
|
OLOF OLSSON †
En af den svensk-amerikanska kyrkans främste män, presidenten och professorn
vid svensk-amerikanarnes största läroverk, det bekanta Augustana College,
d:r Olof Olsson, slutade den 12 maj sin jordiska tillvaro. Efter en
svensk-amerikansk tidskrift återgifva vi den allmänt älskade och aktade
lärarens för så många bekanta drag.
O. föddes i Karlskoga, Värmland, 1841; började sina studier i Stockholm
1858; vistades 1859-60 i Leipzig; tog studentexamen i Upsala 1861 och
prästvigdes i Upsala domkyrka 1863. Han tjänstgjorde i Karlstads stift till
år 1869. Han utvandrade då med en stor skara landsmän till mellersta Kansas
och var deras pastor till år 1876, då han på kallelse af synoden flyttade
till Rock Island. År 1888 afgick han härifrån, arbetade en tid för Bethany
College i Lindsborg, Ks., uppehöll sig sedan ett år i Europa, återvände 1890
och antog kallelse till landsförsamlingen i Woodhull, Ill. Därifrån uppsteg
han på presidentstolen för Augustana College och seminarium, då d:r
Hasselquist dog år 1891, och har sedan dess varit president för skolan och
lärare i det teologiska seminariet. År 1892 erhöll han från skolan teologie
doktorsgraden och år 1893 från Upsala filosofie doktorsgraden.
Han var onekligen en af synodens största predikanter och inlade stor
förtjänst som försvarare af den lutherska kyrkans försoningslära gentemot
sekterna. Han har äfven utöfvat stort inflytande på sina landsmän genom de
skrifter han efterlämnar. Olssons största lifsgärning var den som president
och lärare vid Augustana College. Under nära ett fjärdedels sekel innehade
han denna höga förtroendepost och har fostrat i det närmaste 400 af synodens
prästmän. Hos dem skall han främst lefva i kär hågkomst. Men sorgen öfver
hans bortgång är allmän. D:r C. A. Blomgren skrifver i ”Valkyrian”:
Hans graf är redd vid Mississippis strand. Så länge den floden flyter, må
hans minne lefva i välsignelse bland svensk-amerikaners kommande släkten!”
(Hv8dag 19000722)
|
|
P. OLSSON Den 3 december firades i
Helsingborg en fästa f ett mera ovanligt slag. Ett stort samhälle frambar
till sin främste man sina lyckönskningar och sin hyllning på hans 70-års
födelsedag. För en hvar, som något känner till Helsingborg, är det klart,
att denne man ej kunde vara någon annan än konsul P. Olsson, "kungen i
Helsingborg". Man kan i viss mening säga att Helsingborg är konsul Olssons
verk, ty utom de många direkta fördelar han genom sin verksamhet tillfört
staden, har han väckt till lif en företagsamhet och en handlingslust, som
näppeligen öfverträffas af någon stad i vårt land.
Hans historia är historien om den fattige gossen, som tidigt måste lämna
föräldrahemmet för att själf tjäna sitt bröd och som så småningom arbetade
sig upp till en maktställning, hvilken med hvarje år blef allt fastare äfven
om den icke alltid varit obestridd. Hans stormaktsdagar kunna räknas från
mediet af 1850-talet, då han satte i gång en för den tiden storartad
spannmålsaffär. Flera industriella anläggningar kommo därefter med korta
mellanrum till stånd i Helsingborg, och i dessa företag var konsul Olsson
icke blott den största intressent utan ock den förnämsta ledande kraften.
Helsingborgs ångkvarn, sockerfabriken och mekaniska verkstaden - för att
endast nämna de största - ha sålunda honom att till stor del tacka för sin
tillkomst.
Med sin skarpblick upptäckte han äfven snart, hvilken mäktig häfstång
snabba kommunikationer äro till det ekonomiska samhällsllifvets höjande. På
hans initiativ erhöll Helsingborg efter hand utmärkta järnvägs-förbindelser
med den skånska provinsen och statsbanorna, Småland och Halland, hvilken
sistnämnda järnvägsled snart framdrogs till Göteborg. Knappast mindre är
hans insats till sjöfartsnäringens uppdrifvande. I hamndirektionen, hvars
ordförande han ännu är, arbetade han ifrigt för förbättring af stadens hamn
med det resultat, att Helsingborg nu som sjöstad räknas till landets
främsta.
Af Helsingborgs stadsfullmäktige har han varit ledamot allt sedan denna
institution inrättades och kvarstår ännu sedan 1888 som dess ordförande,
hvilket uppdrag han sköter med aldrig svikande reda och säkerhet. Det är ett
sannt nöje att höra Helsingborgs fullmäktiges ordförande göra en
sammanfattning af en ofta mycket utgrenad debatt och precisera de olika
förslag och yrkanden som därunder framkommit. Såsom väl för de flesta är
bekant, har hr O. äfven varit ledamot af vår lagstiftande församling. År
1869 invaldes han i riksdagens Andra kammare, där han kvarstod till 1875.
Tre år senare invaldes han i Första kammaren, som han tillhörde intill 1896,
då han afsade sig nytt ival. Såsom lekmannaombud för Malmöhus län deltog han
äfven i 1869 års och flera därpå följande kyrkomöten, där han
representerade den mera frisinnade riktningen.
Det är, såsom af ofvanstående korta öfversikt synes, en ovanligt
omfattande och tillika ovanligt framgångsrik verksamhet, konsul Olsson vid
sina nu tillryggalagda 70 år kan blicka tillbaka på. Utan att i någon
särskild grad ha kastat sig in på de sociala reformernas område har han dock
genom sin på rent praktiska mål riktade verksamhet och sin aldrig slappnande
energi i väsentlig mån bidragit till den storartade utveckling på
samhällslifvets alla områden, som utmärka de senare årtiondena, och som icke
minst i hans egen stad gjort sig märkbar. (Hv8dag 19001216)
|
|
CARL GUSTAF VON OTTER
† Den
24 febr. afled i Stockholm förra statsrådet och vice amiralen Carl Gustaf
von Otter, i en ålder af 82 1/2 år. Von Otter blef 1841 kadett vid Karlberg
samt sekundlöjtnant vid k. flottan 1847. Åren 1852-54 var v. Otter anställd
i engelsk örlogstjänst och deltog i flera fäktningar å Irawaddyfloden
1852-53.
Såsom chef å en af ostindiska kompaniet
bevärad skonert deltog han i en expedition uppför Basseinfloden 1853 och i
flera anfall mot röfvarehöfdingen Myah Toon. I expeditionen mot sjöröfvare
på kusten af Borneo och i Kina uppefter Yangtse-Kiang till Nanking och Wuhu
tog han äfven en bemärkt del samt dessemellan i flera strider mellan
imperialister och rebeller i Kina 1854. För sina bedrifter i dessa strider
erhöll von Otter engelsk medalj 1855 samt 1860 svensk guldmedalj för
tapperhet till sjös, en sällsynt utmärkelse.
År 1867 blef han kommendörkapten af 2:a
klassen och var sedan 1872 distriktschef för norra lotsdistriktet äfvensom
inspektör för räddningsväsendet å rikets kuster, då han tre år senare blef
lotsdirek-tör och chef för lotsstyrelsen. På denna plats ansågs han vara
synner-ligen duglig och gjorde åtskilliga upptäckter af vikt för
fyrväsendets förbättrande.
Snart kallades frih. von Otter till än högre
uppgifter, då han 1880 utnämndes till statsråd och chef för
sjöförsvarsdepartementet, hvilket ämbete han bibehöll i skiftande ministärer
till den 16 dec. 1892, då han jämväl erhöll afsked ur k. flottan, inom
hvilken han sedan 1889 haft vice amirals grad. (Hv8dag 19000311)
|
|
F. W. VON OTTER När frih. B. A.
Leijonhufvud hösten 1874 lämnade ifrån sig sjöministerportföljen, öfvertogs
den af en ung sjöofficer, frih. F. W. von Otter, hvilken, som ske plägar,
vid samma tillfälle erhöll kommendörs rang. I sex år stannade han på sin
post, som vid hans afgång i sammanhang med Posseministärens makttillträde
besattes med hans äldre broder, den i våras aflidne v. amiralen frih. C. G.
von Otter. Sedan dess har han tjänstgjort först som varfschef och sedan,
efter 1884, såsom befälhafvare vid flottans station i Karlskrona, fortsatt
att passera graderna såsom konteramiral, viceamiral och slutligen - för en
tid sedan - amiral.
Denna befordran må väl, oberoende af den kungliga vänskap, som legat där
bakom, räcka till att styrka hans militära duglighet, på hvilken
uppmärksamhetten blifvit fäst redan under hans tidiga officerstid. Under
åren 1857-61 hade han varit i engelsk krigstjänst och 1868 hade han såsom
befälhafvare på ångfartyget "Sophia" deltagit i Nordenskiölds
Spetsbergsexpedition. År 1872 blef han adjutant hos konungen, och samma år
han inträdde i konungens råd kallades han till ledamot af
krigsvetenskapsakademien. ... [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000923)
|
|
|
|