Den 20 maj fyllde en af Göteborgs äldre mera framstående köpmän grosshandlaren Mauritz Bergman 80 år. Grosshandlare Bergman är innehafvare samt en af grundläggarne af den välkända kolonialvarufirman Clarholm & Bergman, hvilken grundades år 1846 och alltid intagit en rangplats bland de stora en-gros-husen i rikets andra stad.

Den hyllning, för hvilken den aktade åldringen på sin 80-årsdag blef föremål, utgjorde ett vackert bevis på med hvilka sympatiens band han förstått sig fästa såväl affärsbekanta som sin stora personal. De förra sände den redige köpmannen en mängd varma lyckönskningar. Den senare uppvaktade den afhållne principalen med en vacker present på hedersdagen, som ett uttryck af allas aktning och tillgifvenhet. Trots de 80 åren är grosshandlare Bergman i besittning af den bästa andliga och lekamliga vigör. (Hv8dag 19000603)

Sällan har en utnämning hälsats med mera enigt bifall från alla läger än häradshöfdingen i Västmanlands västra domsaga Karl Johan Bergströms intagande af landshöfdingestolen i Norrbottens län efter statsrådet Husberg. Alla synes ense, att regeringen med sitt val träffat en man, hvars personliga duglighet är en borgen för att detta "framtidslän" fått en höfding som vaket och energiskt skall främja dess utvecklingsintressen.

Landshöfding Bergström är son till den bekante civilministern och landshöfdingen i Örebro P. A. Bergström - han har sålunda "godt att brås på". Född 1858 blef Karl Bergström 1876 student i Upsala, juris kandidat 1885, året därpå vice häradshöfding, adjungerades 1890 som ledamot af Svea hofrätt och blef 1895 häradshöfding i Västmanlands västra domsaga. Detta är en snabb karriär, under hvilken den jämförelsevis unge landshöfdingen emellertid gifvit prof på en mindre vanlig kapacitet som ämbetsman samt genom personliga egenskaper förvärfvat varma sympatier. (Hv8dag 19000909)

Seniorn bland Växiö stifts präster kyrkoherden i Ryssby Pehr Magnus Bergström slutade den 25 november sina dagar i en ålder af nära 90 år.

Den nu i hvilan ingångne gamle hade varit kyrkoherde i Ryssby sedan 1872. Han hade ock, med undantag af de senaste åren, kunnat glädja sig åt bästa hälsa och full arbetskraft. B. var en förnöjsam och flärdlös man, som under sin långa arbetsdag i kyrkans tjänst gjorde sig värderad för tillmötesgående, godmodighet och samvetsgrann pliktutöfning. (Hv8dag 19001209)

(Hv8dag 19000603)

(Hv8dag 19000101)

(Hv8dag 19000101)

(Hv8dag 19000101)

(Hv8dag 19000101)

(Hv8dag 19000101)

Efter nya, ej förut reproducerade fotografier från Hoffotografen L. Larsson, Stockholm. (Hv8dag 19000311)

(Hv8dag 19000311)

(Hv8dag 19000311)

Efter ny, förut ej reproducerad fotografi från hoffotografen L. Larsson, Stockholm. (Hv8dag 19000318)

Bernhard Beskow's namn är kändt vida utom vårt lands gränser. Större arbeten af honom finnas t.o.m. i muséer på andra sidan Atlanten, Columbiamuséet i Chicago. Han har utfört en mängd af sina bekanta stilfulla etsningar till flere furstehus och framstående högättade familjer i snart sagdt alla civiliserade länder, och den 63-årige konstnären står ännu i sin fulla produktionskraft. Hr Beskow har nyligen fullbordat en samling vackra arbeten, hvilka varit offentligen utställda och vittna såväl om hans beundransvärda rikedom på idéer som omsorgsfulla tekniska oöfverträffade behandling af det svenska stålet.

Konsten att etsa i stål och å detsamma inbränna guld infördes i Sverige på 1770-talet af dir. Sven Rinman och utöfvades sedermera i Eskilstuna. Beskow började i slutet af 1870-talet öfva sig i denna konst-industri, på hvilket område han nu är vår främste. Hans första större arbete var en solfjäder, som inköptes af konung Oscar. Beskows första sköldar gjordes 1883 till Nationalmuseum i Stockholm, bruksägaren Carl Ekman på Finspong, Förenta Staternas president Arthur och d:r Pontus Fürstenberg. Den sköld, som här är återgifven, beställdes på sintid af professor Julius Kronberg som en gåfva till Stora Operans i Paris arkitekt och hans maka, Charles och Louise Garnier. (Hv8dag 19001028)

Den 3 maj afled den i vida kretsar kände godsägaren, förre riksdagsmannen Alfred Bexell i Varberg, efter att dagen förut ha träffats af hjärtslag. B. var född 1831 och tillhörde den gamla Bexellska slägten, som gifvit Hallands län så många förtjente män. Fadern var prost i Harplinge, men sonen Alfred egnade sig, efter att en kort tid hafva varit militär, åt jordbruket, på hvilket område han blef en framstående man. Större delen af hans privata verksamhet egnades åt skötseln af Thorstorp jemte hans öfriga egendomar.

Bexells egentliga lifsgärning faller emellertid inom det politiska och kommunala området. Landstingsman från institutionens början, har han äfven tillhört riksdagens båda kamrar, den första mellan 1884-89 och den andra mellan 1889-94. Dessutom har han innehaft en mängd komité- och andra förtroendeuppdrag, såsom t.ex. ledamotskapet i lasarettsdirektionen, inskrifningsrevisionen etc. Äfven i sin hemorts kommunala lif var han mycket anlitad.

I riksdagen gjorde han sig känd såsom ifrig tullvän, men på samma gång var han frisinnad i alla andra afseenden. Den allmänna rösträtten hade i honom en ifrig förespråkare och i fråga om social lagstiftning stod han bland yttersta vänsterns män. Under sin riksdagstid var han en gärna sedd gäst hos konung Oscar, som satte stort värde på den varmhjärtade och frispråkige Hallandsrepresentanten.

Det mest utmärkande draget hos B. var hans sjelfständighetskänsla och motvilja mot allt hvad tvång heter. Ett bevis bland många på hans frihetskänsla är hans behjärtade ingripande i den bekanta Tufva-historien. I hela B:s stundom bizarra uppträdande såg man hedersmannen med det goda hjärtat och den storslagna frikostigheten. Han var en originell person. Men han var en personlighet, för hvars minne vid hans bortgång alla partier gjort honnör. (Hv8dag 19000520)

Till de unga artister, vid hvilka man anser sig berättigad fästa stora förhoppningar, hör fröken Gabrielle Bidencap. Ehuru hon föga mer än ett år tillhört scenen, har hon redan hunnit icke blott kreera en hel del roller utan äfven lägga i dagen och allt mera utveckla ett liffullt och kraftigt konstnärstemprament. Fröken B., som är född och uppfostrad i Norge, kom hit till Sverige för ungefär 3 år sedan. Sina sceniska, särskildt sina sångstudier bedref hon dels i Stockholm och dels i Köpenhamn. År 1898 debuterade hon vid k. operan, men öfvergick redan följande år till Selanders lyriska sällskap. Här hade hon tydligen kommit på sin rätta plats. Operetten var i synnerhet en konstform, för hvilken fröken B:s hela naturell ägnade sig, och hon har under den korta tid hon varit fäst vid teatern framgångsfullt utfört hufvudrollerna i en mängd stycken, bland hvilka må nämnas "Sköna Helena", "Storhertiginnan", "Boccaccio", "Niobe", "Tiggarstundenten" [utdrag ur artikel, bilden beskuren] (Hv8dag 19000225)