| Thorsåkers Socken, i Gestrikeland, den 9
Maji.
De 29
sistl. April tildrog sig wid Kratte Masugn, belägen å en aflägsen
ort här i Socknen, den icke mindre bedröfliga än sällsamma händelsen,
at en Tjenstepiga hos den på stället boende Bruksbetjenten Mats
Holmstedt, kl. emellan 7 och 8 om aftonen, af berådt mod antände och
inom en half timas tid i aska lade det Hus, hwaruti bemälte Holmstedt med
Hustru, twå Barn, Informator och Tjenstefolk bodde. Denna mordbrand war så
mycket hastigare som den för sent uptäcktes, och desutom war afpassad
wid et tilfälle då minsta folkhjelp til des släckande war at tilgå; så
mycket gräseligare åter, som den, jämte det enda hus hwaruti man kunde
bo, och hwilket således förwarade alt de olyckeligas goda, beröfwade
dem, utom några få klädes persedlar, som blefwo bärgade, hela deras
egendom bestående uti et wackert husgeråd, samt tilräckeligt förråd
af mat och andra waror.
Det behof, det armod, hwaruti Holmstedt med sina anhöriga,
genom en så wanartig menniskas grufliga företag blifwit försatt, finner
säkert någon som behjertar det, någon som wil och kan afhjelpa det swåraste
däraf, bland en wördad Allmänhet, som i synnerhet dessa på förödelser
af eld och brand fruktsamma tider, utmärkt sig af wälgörande tankesätt
för de därigenom oskyldigt olyckelige.
Ädelmodige och wälgörande Människowän! det är för
dig fördenskul undertecknad, rörd af innersta medömkan öfwerde ofwan
anförde olyckeligas hårda öde, wågar afskildra en gärning, som kommer
mänskligheten at fasa, skulle den och förorsakat mindre förödelse än
denna. Det är för dig man dristar måla en händelse, som prässar de
hetaste, de mäst swidande tårar utur öma Föräldrars ögon, wid afhörandet
af sina späda Barns rop efter det bröd, hwarmed de nyss kunde til fullo
stilla, så wäl egen som deras hunger, men nu, til höjd på sig elände,
äfwen sjelfwa aldeles äro beröfwade. Det är för dig man således
tager sig frihet at föredraga desse, så oskyldigt olyckeligas stora nöd.
Det sker i så säkert som glädjefullt hopp, at den skal genom dit wälgörande
medlidande bereda deras lindring under, om icke fullkomliga räddning utur
de annars långwariga icke mindre än bedröfweliga följder af en så
hastig som bister förstöring. Dit härwid rörda hjerta kan til de
omtalta olyckeligas tröst och hjelp utwekla sig uti de friwilliga gåfwor,
de hedrande understöd du täckes öfwerlämna dem i bref til undertecknad
på Hedemora och Thorsåker. Desse medel skola genast tilställas målet för
dit ädelmod, wördade med-christen! och den redo du därföre har at wänta
skal wisas dig til pricka i de allmänna papperen under den wördnadsfullaste
ärkänsla.
Bernhard Lundqwist,
Phil. Mag, & v.
Past. Loci.
|