SVENSKA BYGDER

SOCKENSKILDRINGAR

UTGIFNA AF

A. VERNBORG

BAND I.

(ÅRG. 1904 OCH 1905)

[Alfred Jonsson Vernborg, folkskollärare i Munsö , 

född 1858 i Östra Husby, död 1944]

Torsåker.

Gäfleborgs län. (Uppsala stift).

På nordöstra sluttningen af det i våra nordiska sagor besjungna Järnbäraland, som af Geijer kallats bältet kring midjan af Svea, ligger all- deles omedelbart utanför Dalarnes gräns mot Gestrikland i denna provins´ sydvästra del det gamla Torsåker, hvars namn härleder sig från guden Tor, som invånarne dyrkat. Det omgif- ves i norr och nordöst af det från Torsåker befolkade Ofvansjö, i öster af Årsunda, i sydöst af Öster-Fernebo, i söder af By samt i väster af Husby och Svärdsjö socknar, de tre sist- nämnda tillhörande Dalarne.

Liksom landskapets hela västra del i allmänhet har Torsåker en från slätt- till bergsbygd öfvergående natur, i följd hvaraf dess allmänna skarplynne är mera omväxlande än i någon af landskapets öfriga socknar. Detta gäller i all synnerhet om socknens västra och norra del med dess ganska ansenliga bergshöjder och djupt liggande dalgångar, utefter hvilka talrika af ömsom bördiga fält och skogsrika stränder omgifna vatten taga sin väg. Bland de öfver 120 sjöar och tjärnar, som finnas i socknen och af hvilka Ottnaren vid östra gränsen med en yta inom Torsåker af omkring 500 hektar 

och Hyen på västra gränsen mot Svärdsjö med en areal i Torsåker af inemot 480 hektar äro de största, märkas: Stora Gösken i väster, som bildas af från Hyen kommande vatten, Sälgsjön mot gränsen till Ofvansjö samt Malmjärn ¼ mil sydväst från Ottnaren. Utom dessa större sjöar äro Tolfven, Hedsjön och Lilla Gösken i nordväst, Edsken i väster, Lilla Sälgsjön, Hålen, Gränjen och Löfsjön i sydväst, Öfre och Nedre Dammen i öster vid Gammelstilla bruk samt Särsta- och Eltebosjön i nordöst ej obetydliga.

I ecklesiastikt hänseende utgör Torsåker ett 2:a klassens konsistoriellt pastorat af Gäst- riklands västra kontrakt inom ärkestiftet samt omfattar 60 3/20 mantal på en areal af 33,417 tunnland eller nära 4 kvadratmil, hvaraf 13,940 tunnland 18 kappland äro inägor, 61,509 tnld 22 kpld skogs- och utmark, 5,040 tnld 13 kpld myrar och mossar samt 7,926 tnld 1 kpld vatten.

Folkmängden, som år 1850 utgjordes av 4,404 personer, har under tiden alltjämt ökats intill 1903, då den uppgick till något öfver 7,300 personer. Under 1903 nedgick den till 7,283.

Torsåkers församlings skolråd (främst) och lärarepersonal (bakom).

Första raden från vänster till höger: 1 kyrkovärden Anders Pettersson; 2 häradsdomaren och kommunalordf. m.m. Eric Ericsson i Solberga; 3 komminister P. J. Lindgren; 4 prosten A. J. Petersson; 5 pastorsadj. Östlund (flyttad); 6 brukspatron P. Eriksson på Hofors; 7 kyrkovärden And. Ersson (innehar guldmedalj för lång och trogen tjänst); 8 kyrkovärden Erik Andersson; 9 handlanden Per Jonsson.

Andra raden likaledes från vänster till höger: 1 lärareveteranen P. Hedin; 2 lär. Joel Malmström; 3 lär. A. Th. Frölén; 4 lär. K. V. Holmgren; 5 lär. F. A. Rydèen, 6 lär. K. Strandell i Stenshyttan. Längst till vänster bakom lärarinnorna står prostinnan Petersson.

Torsåkers kyrka med en del af Solberga by.

Socknens kyrka har en längd af 150 ½ och en bredd af 76 fot utvändigt samt ett med slagur försedt vackert torn. Den är till ålder ej säkert känd, emedan alla handlingar därom jämte flera andra kyrkan tillhöriga dokument gingo förlorade vid den brand, hvaraf kyrkoherdebostället härjades år 1836.

Enligt Hülpers skall hon dock ha begynt byggas 1754, och med anledning af därvid begångna felaktigheter varade arbetet i lång tid. Tornet blef färdigt 1792.

Kyrkans yttre är mycket prydligt och förhöjes i hög grad genom det fria läget och den vackra omgifningen. Hennes inre, närmast anslutande sig till den götiska stilen, är ock särdeles tilltalande.För ett tiotal år sedan insattes nytt måladt altarfönster, föreställande herden med fåren, hvartill framlidne prosten

Af antika prydnader må nämnas en i trä bildrikt snidad altartafla, en dopfunt af huggen sten och ett rökelsekar af metall samt några epitafier.

Orgeln, en 24-stämmig med två manualer och i godt stånd, byggdes år 1857 af C. J. Lund.

Kyrkogården är templet fullt värdig. Mot stora vägen afstänges den med ett snyggt järnstaket på huggen stenfot och en innanför varande prydlig häck. Grafvarna äro till stor del omgifna af små häckar, och såväl gräsmattorna som parkträden äro omsorgsfullt skötta.

Torsåkers prostgård.

Till boställe åt komministern donerade kammarrådet, myntmästaren Cronström år

 1670 ett hemman i Eltebo, hvilket tillökades genom jordinköp af från församlingen erhållet bidrag med 247 daler. Sedermera har denna fastighet utbytts mot nuvarande komminister- bostället n:2 i byn Ofvanåker om 4 ½ öres- land; tax. till 17,600 kr.

(Ofvanåker tillsammans med Solberga och en del af Särsta räknas till kyrkbyn.)

Skrifter: Om folkskoleväsendet i N. Helsingland 1871-74, om. Ev. Foster- lands-Stiftelsen 1874-79, redaktör för Budbäraren 1875-78, ansvarig utg. af Barnens Tidning 1876-79, biträdande redaktör för Missions-Tidning, utg. af Ev. Fosterlands-Stift. somrarna 77, 78, och för Väktaren sommaren 79, redigerat afdeln. Kyrkliga underrättelser i samma tidning 80.

Böner: Fjärde veckan, söndags, morgon och afton – i Evangelisk bönebok för hemmet under medverkan af flera af vår kyrkas lärare.Predikningar: I Söndagen eft. Tref. af nya texternas 2:a årg. i Lutherskt Veckoblad 1885 samt Bönsönd. och 18 sönd. efter Tref. af nya texternas 1:a årg. i Bilaga till Vårt Land 

Hustru: Ulrika Alfrida Westerberg, f. 1858. Barn: Johannes Teofil, f. 79, Josef Fridolf, f. 80, David Wilhelm f. 82, Erik Natanael f. 84, Per Efraim f. 85, Berndt Nils Samuel f. 92.

Lön: Nära 2,000 kr.

Pastorsadjunkt: A. Hagardt. (Se skolorna).