| TORSÅKERS socken omfattar den
del av gränsbygden mot Dalarna som ligger mellan Hofors i nordväst och
Österfärnebo i sydost. Socknen har dessutom gräns i nordost mot
Ovansjö och i öster mot Årsunda. Genom den rinner Hoån, som faller ut
i sjön Ottnaren på den östra gränsen, vilken i sin tur har avlopp till
Storsjön.
Kring Hoån utbreder sig en öppen och
rikt odlad trakt med stark prägel av gammal kulturbygd, den s.k.
Kyrkslätten. Omkr. 300 människor äro bosatta i själva kyrkbyn.
Anblicken av landskapet livas av en del omgivande höjder, såsom den 257
m. över havet höga Söderåsen i väster.
Socknen är en av landskapets mera
natursköna, i det landskapsbilden här är mera omväxlande en eljest och
mångenstädes uppvisar en angenäm kontrast mellan höga barrskogsklädda
berg och leende ådalar med grönskande fält och riklig lövskogs-
vegetation. Mot öster blir dock landet mera flackt och likt den vanliga
gästrikländska landskapstypen.
Söder om den i socknens södra del
belägna Hästbo station finnes en järngruva, som fortfarande är i bruk.
Kalksten brytes i omgivningarna till den vackra sjön Gösken västerut
från sockenkyrkan på gränsen till Hofors. Egendomligt nog ha smärre
stenkolsstycken hittats i socknen inbäddade i kalksten.
Flera ortsnamn ange socken som gammal
hyttbygd. Järnframställningen har också haft större betydelse för
Torsåker än för övriga socknar i Gästrikland. Redan under
myrjärnstillverkningens tid hade Torsåker betydelse inom järnindustrin.
Måhända är det efter den Åsmund, som givit namn åt Åsmundshyttan i
Torsåker, som den gamla benämningen "osmundsjärn" givits åt
myrjärnet. Vid denna hytta synes järn- tillverkning ha ägt rum redan
under mitten av 1200-talet. När
myrmalmens bearbetning ej längre lönade sig på grund av att man
upptäckt metoder att tillgodogöra sig vanlig malm, var Torsåker den
enda plats i landskapet, där man kände förekomsten av sådan malm. De
första privilegierna för Torsåkers bergslag äro utfärdade av konung
Albrecht 1347 och 1383. Privilegierna förnyades av Karl Knutsson 1464.
Genom Gustav Vasas livliga intresse för bergsbruket härstädes kom för
detsamma efter en tid av förfall en tid av förnyad blomstring, och
stång- järnssmidet vann insteg. 1543 stadfäste konungen ånyo de gamla
privilegi- erna. En
förteckning å socknens bergsmän, som skall vara från år 1542, nämner
bergs- män från Prästhyttan, Åsmundshyttan, Skommarhyttan, Bagghyttan,
Nyhyttan, Thors- hyttan, Kalfsnäs, Fagersta, Backhyttan, Vibyhyttan och
Stenshyttan. På 46 bönder kom vid denna tid i Torsåker 32 bergsmän.
Malm har hämtats från små öppna daggruvor, som ännu synas i de
nämnda byarnas närhet. I
början av 1600-talet utnyttjades Hoåns vattenkraft till flera hyttor och
hammare. Från 1700-talets början omtalas, att bergsmännen i Torsåker
dryftade möjligheten att sammanslå "de vid pass 20 st. då i
socknen befintliga stångjärnshamrarna till endast fyra kapitale".
Vid samma tid funnos fjorton bearbetade gruvöppningar och drevos tvenne
större bruk, det från socknen skilda Hofors och det numera ned- lagda
Gammelstilla. Först de stora omvälvningarna under 1800-talet medförde
en nyordning i socknens näringsliv. |
| Bland socknens äldre gårdar
synes ännu, hur de som ursprungligen äro bergsmans- gårdar genomgående
ha ett ståtligare utseende än de övriga. En gammal bergs- mansgård med
bevarad inredning är hembygdsmuseum i kyrkbyn.
Numera i socknen drivna industriföretag
äro Torsåkers Linnefabriks A.-B., Torsåkers Sågverks A.-B., ett mindre
gjuteri, en mekanisk verkstad, en torvströfabrik, sågar och tegelbruk.
Fornminnen: Socknen rymmer flera
stenrösen, nämligen vid Stenshyttan, beläget längst västerut i
socknen. De kallas här lappgravar. Dessutom finnas flera gravar av
järnålderstyp, såsom vid Eltebo, Hov, Hästbo, Nyhyttan, prästgården,
Vall och Vi. Några stenmurar vid Tjärnäs äro möjligen borglämningar.
Två runstenar äro antecknade.
Areal: 330,85 kvkm. Enligt 1938 års
fastighetstaxering är ägovidden: 4.131,1 har åker, 130,3 tomt och
trädg., 33,5 slåtteräng, 100,6 kultiv. betesäng, 193,1 annan betesäng,
22.492,8 skogsmark, 2.538,1 övr. mark.
Jordbruksvärde: 5.616.000 kr. I
jordbruksvärdet ingående värde å skogsmark: 740.800 kr. Skogsvärde:
3.040.600 kr. Tomt- och industrivärde: 5.800 kr. Invånarantal: 4.036
(1940).
"Thorsakir", som dess namn
skrevs 1314, är av ålder eget pastorat. Kyrkan byggdes åren 1754-58
möjligen med användande av medeltida murrester. Sakristian är
tillkommen 1904.
Kyrkoherde: Thomander, Ture Gottfrid.
|