GÅRDARNA IGÄVLEBORGS LÄN |
|
|
| EN SKILDRING I ORD OCH BILD
|
| Ett bokverk utgivet 1966 innehållande
utförliga artiklar om Gästrikland
samt gårdsbeskrivningar redovisande kommun.
|
| På denna sida redovisas gårdar i Torsåker
|
Torsåker |
|
|
| Torsåkers kommun i Gävleborgs län omfattar
Torsåkers socken och gränsar i sydost och väster till Dalarna, i nordväst
till från Torsåker utbrutna Hofors kommun, i nordost till Ovansjö och i
öster till Årsunda kommuner. Kommunen med 30.440 hektar land och 3.433
invånare är medelpunkten för Torsåkers bergslag, som har anor från
medel-tiden, men där numera det utbrutna Hofors är det enda kvarlevande
bruket. Ca 70 procent av kommunarealen är skogsbevuxen medan något över 10
procent upptages av odlad mark. Genom socknen rinner Hoån, som faller ut i
sjön Ottnaren på den östra gränsen, vilken i sin tur har avlopp till
Storsjön. Kring Hoån utbreder sig en öppen och rikt odlad trakt med stark
prägel av gammal kulturbygd, den sk kyrkslätten.
Som framgår av namnet är denna också platsen för kyrkbyn. Även i övrigt inrymmer Torsåker några av Gästriklands mera intima, naturskönaste och mest självständiga nejder. I väster reser sig det gamla sjömärket Söderåsen 257 meter över havet; på åsen finns flera äldre gruvöppningar liksom på Storberget, där man under 1600-talet bröt järnmalm i den sk Stillgruvan ände uppe på bergets hjässa. Vid 1700-talets början omtalas fjorton på järnmalm bearbetade gruvöppningar. I socknen fanns då två järn-bruk: det utbrutna Hofors och det numera nedlagda Gammelstilla. Dessutom fanns femton mindre, nu försvunna bergsmanshammarsmedjor. Bergshanteringen pågick i Torsåkers bergslag redan på 1300-talet och år 1442 erhöll bergsmännen här samma privilegier som i Norbergs bergslag. Närvaron av urkalksten har varit av stor betydelse för järnhanteringens framgång. Denna tillvaratages fortfarande som i omgivningen av den vackra sjön Gösken, där det också finns flera nedlagda gruvöppningar, smedjor och hyttor. Man har på flera håll inom socknen funnit slagg efter primitiv järnhantering. Det är tämligen säkert, att den äldsta järntillverkningen går tillbaka till förkristen tid.
|
|
Ett vackert exempel på den gamla bergslagskulturens förnämliga bostadsskick utgör Torsåkers vackra hembygdsgård med bl.a. Gästriklands mest representativa samling allmogemåleri. Torsåkers kyrka har också ett mycket vackert kyrkorum; den är upp-förd på 1750-talet på platsen för en medeltida gråstenskyrka. Bland invetarierna märks en gotländsk dopfunt från förra delen av 1300-talet, två medeltida ljuskronor av järn, altaruppsats från 1688 och ett ovanligt sakramentsskåp. Kyrkogårdsmurens huvud-ingång har vackra, handsmidda grindar. Inom Torsåker har flera stenrösen påträffats – s k lappgravar. Dessutom finns ett flertal gravar av järnålderstyp, och genom ett sprängskott blottades 1950 nedanför gamla gästgivaregården en av landskapets äldsta gravplatser – troligen från 300- eller 400-talet e Kr. Bland nuvarande industrier i Torsåker, som är kommunens centralort, märks Torsåkers Linnefabriks AB, sågverk mm. Vid Kratte masugn har Skogsvårdsstyrelsen en för-söksgård med trädskolor.
|
 Ruinen efter Kratte Masugn.
|
|
Torsåker församling bildar pastorat i Gästriklands västra kontrakt av Uppsala ärkestift. Judiciellt sorterar kommunen under Storviks fögderi, Storvik, Gästriklands västra dom-saga, Storvik, och Hofors landsfiskalsdistrikt, Hofors. I sjukvårdshänseende sorterar kommunen under Gävleborgs läns landsting med närmaste centrala sjukvårdsinrätt-ningar i Sandviken. Torsåkers skolkommun driver fem skolanläggningar med bl a kommunal yrkesskola. Genom kommunen går järnvägslinjen Storvik – Krylbo, vid vilken Torsåker är station. Namnet Torsåker är belagt redan från 1314, då formen Thorsakir är noterad. År 1343 återkommer noteringen i formen Thorsaker.
* * * * *
|
| Källa: Gårdarna i Gävleborgs län, 1966, red. Bo Bengtsson.
Artikel av Åke Sundström.
|
Torsåkers kyrka