Högbo kyrkogård

av Elof Larsson (1905-1981)

Än bättre blev det år 1777, då capellet flyttades till Bruket och Överbyn, då fast präst anställdes.

Det stora problemet kvarstod dock, forslandet av de döda och begravningen på Ovansjö kyrkogård. Visserligen fanns landsväg över Tuna och Backberg, men tidvis höst och vår var det nästan väglöst. Det berättas, att då väglaget var sämst, fick kistan klövjas mellan två hästar. Det var nog inga långa liktåg, som följde en avliden, om det var dåligt väder och väglag. Man och man emellan talades det om att även få begravningsplats vid capellet. På en stämma den 19 juni 1814 togs ämnet upp.

" Androg Pastor hurusom några av capellaget yttrat sin åstundan att vid capellet få inrätta en begravningsplats, vartill ett tjänligt ställe skall finnas, i anledning härav Han nu ville göra sig underrättad om samteliga Capellboerne önskade få ega samma förmån samt vore hugade att å Högvederbörlig ort därom ansökan göra."

På föremälde anmälan och framställning svarade väl samteliga närvarande, att de gärna önskade en begravningsplats på stället, varigenom de sluppe att färdas med sina lik till Ovansjö kyrka, en väg på 6-8-9 fjerdingsväg. Men då den erinran gjordes, att ehuru begravning kommer att ske därstädes, skulle de ändock för sina döda betala den vanliga avgiften till Moderskyrkan, en rättighet, som vid föreningen i Ovansjö sockenstuga om Capellets förflyttning till Västanbyn, så kraftigt förebehölts och av Capellaget utlovades och försäkrades. Så tvekade Capellaget att vidare begära den ofta nämnda begravningsplatsen såsom medförande en ny utgift bland de många dryga, som de för sin bekvämlighets skull till gudstjänsten förrättade redan måste vidkännas.

Ock när det yttrande hördes av Bruksägaren, att det vore osäkert, om en predikant beständigt skulle här vidare underhållas, då protesterade också Pastor mot inrättande av kyrkogård och begravningsplats på stället, som i händelse av proste vicante härstädes, skulle för Ovansjö-prästerna åstadkomma största besvär och olägenhet.

Underskrivet av

Anders Hedman

Prost och Kyrkoherde

J. Nylander  capellpredikant

Justerat av

Anders Andersson         Eric Forsman         Anders Olsson

Öfra byn                        Östanbyn               Västanbyn (Jansas)

Del av protokoll ang. anläggande av kyrkogård av den 6 febr. 1824:

Efter 14 dagar förut skedd pålysning inträdde hemmansägarene och utanvids- folket idag efter slutad gudstjänst i sacristian för att efter fleras begäran, dels höras om de skulle vara hugade att å Högvederbörlig ort ansökning göra om en begravningsplats anläggande vid Capellet --------------------.

Sedan församlingen inträdt uti sacristian och undertecknad efter anmodan underrättat de tillstädesvarande om ändamålet för deras sammankallande, skreds till första målets avgörande. Då undertecknad förut förklarat, det man i händelse av bifall till begravningsplats anläggande, likaväl ovägerligen vore förpliktade att hädanefter som hittills till Ovansjö kyrka och Pastor alla de vanliga utgifter som författning överens kommuner stadga; emedan icke avsigten vore att från dem undandraga, utan endast skaffa de torftigaste i församlingen en lättnad både i kostnader och bekymmer, som äro en följd av ----------- begrafning framme vid sockenkyrkan, medan de oftast äro i förlägenhet vid anskaffandet av hästar vid sina likfärder och måhända ävenlika ofta i förlägenhet om penningar, till bestridandet av denna skjuts, yttrade några får hemmansegare från Östan- och Västanbyarne, att de icke vore hugade att bifalla det föredragna målet, emedan de ansågo att kostnaderna bliva desamma om liken begrovs i Ovansjö eller här.

De övriga byamännen i Östan- och Västanbyn samt allesammans i Överbyn yrkade däremot att målet måtte äga fram emedan det vore ganska lätt att inse att det för dem skulle bliva ganska lindrigt och bekvämt att få begrava sina avlidna vid Capellet, till vilket de mest avlägsna icke hade längre än 3/4 mils väg, än att de färdas 5, 6 ja 7 fjärdingsväg till Ovansjö kyrka, från vilket de ofta Höst och Vår, då vägarna ofta äro högst klena, ickekomma fram förrän kl. 4 - 5 ja 6 på efter- middagen, varvid icke endast dragarna utan även de färdande själva ganska ofta fara illa. Och då man vanligtvis under dessa årstider här måste uppstå kl. 1/2 3 till 3 fm. för att färdas till begravningsstället i Ovansjö och stundom över 10 á 12 timmar åtgår till fram och återfärden, och till Capellet på det högsta blott en timme vara av nöden, så trodde dessa byamän detta sedan vara rigtig fördel.

Utanvidsfolket i alla byarna samt Bruksfolket och torparna uti Säveränge anhöllo lofligt det man med allvar ville fortskynda med det föredragna målets översändande, så att all onödig tidsutdrägt måtte åsidosättas. Skulle återigen den händelsen inträffa, att icke ständig capellpredikant här komme att finnas, så trodde de, att man här i likhet med vad som i andra Capellförsamlingar skall ske, kunde nedsätta liken uti gravarna till den söndag infaller, då socknens prästerskap här måste tjänstgöra. I anledning härav beslöts att å Vederbörlige ort som förslagets gällande anhållan göra.

År och dag som ovan

In fidem

Gustaf Hoberger

Cap. pred.

Den 6 febr. 1824

uppläst och justerat

Gust. Hoberger

Jon Olsson          Erik F. Forsman          Eric Tång

nr 6 i Överbyn     i Västanbyn                  i Säveränge

Marken där såväl kyrkan, kyrkogården, skolan och prästgården ligger samt söder om prästgården till nuvarande Överbyvägen 24 (gården Pellas ägare Arvid Eliasson) samt norr om kyrkan Tallheden och Sandbacksåkern, tillhörde vid denna tid, 17-1800-talen och fram till 1870, då "laga skiftet" genomfördes för Överbyn, hemmanet nr 1 "Eliases". Efter 1870 blev det s.k. allmänning mellan prästgården och Överbyvägen 24. Tallheden och Sandbacksåkern hade då redan tidigare förvärvats av Högbo bruk.

Vid ännu äldre tid var platserna omkring Prästgårds- och Boströmsgatorna samt Jutbacksvägen exercisplats för Ovansjö Compagni.

Efter några årtionden började kyrkogården bli fullbelagd och en stämma av den 25 maj 1876 utsåg en kommitté att avgiva förslag till utvidgning av densamma.

Redan den 9 juni samma år överlämnade de sitt förslag och samtidigt gåvobrev från Brukspatron Aug. Lundeberg, ägare av Högbo Bruk men bosatt i Forsbacka, om mark för utvidgning, vilket Capellaget tacksamt mottog.

År 1908 började marken omkring själva kyrkan planeras, nuvarande Jutbacks- vägen gick då mellan kyrkan och gamla kyrkogården, direkt på vägen till bruket, men flyttades till sin nuvarande plats. Platsen inhägnades med järnstaket mot öster och söder och slaggstensmur mot väster.

Den första begravningen skedde i början av februari 1909 med arbetaren Per Erik Eriksson, Östanbyn, 65 år.

År 1931 byggdes likkällare med svepningsrum, som blev till stor hjälp för förvaring av de döda till begravningsplatsen. Förut hade sista platsen i hemmet för den döde varit någon lada eller uthus eller för egnahemsägaren vedboden till det blev dags att flytta till kyrkogården.

Protokoll fört vid sammanträde med

delägarna i Överbyns Skifteslag i

Kyrkskolan den 4 april 1931 kl. 4 e.m.

§ 1

Till ordförande valdes A. G. Andersson och till sekreterare undertecknad.

-----

§ 6

Kyrkorådets hemställan att å Överbyns allmänning väster om kyrkan kostnads- fritt få uppföra en likkällare med svepningsrum bifölls av stämman och uppdrogs åt kyrkvärdarna A. G. Andersson och L. O. Högman att i samråd med kyrko- rådet eller dess representant närmare bestämma platsen för densamma.

Justerat                                             Dag som ovan

J. O. Jonsson                                     L. O. Högman

Karl Abrahamsson                               sekr.

Någon gång omkring första världskriget skänkte bonden, bergsmannen och kyrkvärden på hemmanet nr 5 i Överbyn H. P. Hansson eller byfolk emellan "Fjärsmans bo'on", en likvagn till församlingen, en skapelse i svart och guld så den sista färden blev rent av pampig. Skillnaden inför döden var större förr än den blivit senare.

Innanför kyrkgrinden stod en katafalk, på vilken kistan ställdes från likvagnen och sedan avgjorde platsen på samhällsstegen, om färden skulle gå in i kyrkan eller om den skulle gå direkt till graven för jordfästning. Undantag från denna regel var stark kyla eller oväder. Detta fortsatte till mitten på 1920-talet under Komminister Hugo Löwings tid, då alla tillerkändes rätten att jordfästas inne i kyrkan.

Efter krematoriets i Sandviken tillkomst förlades så småningom alla förberedelser för jordfästning där och likkällaren är nu redskapsbod.

År 1970 omlades gamla kyrkogården, alla dekorationer och inramningar plockades bort, hela kyrkogården besåddes till gräsmatta och bevattning ordnades. Församlingen övertog skötseln av kyrkogården, enskilda fick gravarna skötta mot avgift och skötseln av misskötta gravar ingick i det allmänna underhållet. Det gamla uthuset revs och ett nytt uppfördes innehållande bl.a. lunchrum och toaletter.

År 1974 uppfördes ett kors utanför norra kyrkogårdsstaketet på Högbo Bruks mar för helgmålsbön.

En Gestrikländsk bergsman Elias Olof Olofsson på Storbodarna nr 1 i Jäderfors har skrivit dagbok om arbetet på gården, väderlek, händelser i byns och socknens dagliga liv o.s.v.

Han var ofta i Högbo, då hans bror Olof Olsson (1803-1872) var bonde på 3 s 14 i Östanbyn "Ollas".

Sålunda skriver han om ett av sina besök i Högbo

"1839 sep. 8  var en märkvärdig ära att se vid Högbo Capell, då den Nya Kyrkogården invigdes som ingen nu för tiden (tidigare) hafver skådat".

Detta var den första kyrkogården i Högbo. Utvidgning av denna följde år 1876.