|
Gåtor,
ordspråk, ordstäv och talesätt.
|
|
1921
68-71
Från Ovansjö.
1928
Gåtor.
1-16
Från Ovansjö.
1928
Ordspråk, ordstäv och talesätt.
72-85
Från Ovansjö.
|
|
|
Från
Ovansjö
Upptecknat
av Viktor Olsson, Stocksbo, Ovansjö.
68
Alla barn i början, sa´ käringen satte sig till vävstolarna.
69
Är vackert väder, så om jag var borta, skulle jag då hem, sa´
käringen hade främmande.
70
Här skall kalasas, sa´ bonden, slog ihjäl grisen.
71
Bara "lite", sa´ prästen, tog en "tår" till
maten.
|
Från
Ovansjö. Gåtor.
Upptecknat
av Margit Klarström, Backberg, Kungsgården.
1
Mindre än en mus, större än en lus, flera fönster än på
konungens hus. (Fingerborgen).
2
Två karlar kan inte bära det på en stång, men en jungfru kan bära
det i sin hand. (Ägget).
3
På Gideons strand stod två stolpar, på stolparne stod en säck,
på den säcken stod en kvarn, på den kvarn stod två brinnande ljus. (Människan).
4
Slätt utan som is och ludet inuti som en gris. (Ljuset).
5
Parvel lilla under, parvel lilla på, parvel lilla låter römpsnarten
gå. (När lammungen diar).
6
Av kött och blod är jag upprunnen, fast ingen droppe blod är i
mig funnen, skarpa knivar mig uppskära, höga herrar högt mig ära, mången
haver jag i graven lagt, mången haver jag till ära bragt. (Gåspennan).
7
Vad gör tuppen, när han står på ett ben? (Han håller upp det
andra).
8
Kors i krångel mitt på, svans åt bägge ändar. (Två kor som stångas).
9
Hur skrek åsnan i Noaks ark? (Som andra åsnor skrika).
10
Långt till far, krokigt till mor, tuppigt till syster och trasigt
till bror. (Humlestören).
11
Den livsdömde åt upp den ofödde under jord, under sol, under
rinnanade vatten överst i toppen på en tall. (Den livsdömde slaktade en
sugga, som hade smågrisar, tog sedan en torva jord och doppade den i
vatten, klättrade sedan upp i ett träd, höll jordtorvan över huvudet,
och åt av de ofödda grisarna.)
|
Upptecknat
av Anna Broman, Norrberg.
12
Huggi på stubba, täljt på kabba, smitt i smia, stått i stia och
kalva i bås. (Selen).
13
En stamtorr tall dansar på ett järnberg. (Grötkräklan).
14
Pirvill inom och pirvill utom och ingen kan va pirvill förutan. (Väggmossan).
15
När sitter kråkan på trästubben?
(När trädet är avsågat).
16
Fyra jungfrur springer efter varann, och ändå hinner ingen opp
den andra. (Nystskidorna).
|
Från
Ovansjö. Ordspråk …
Upptecknat
av Anna Broman, 1928, efter far och mor.
72
"Nu kan jag si", sa gubben, som klöpp ögonhåren av
sig.
73
"Nä är de fälut mä myssla", sa gubben, när överläppen
sprack.
74
"Dä smakar då nå fågel", sa gumman, koka "störn",
där kråkan suttit.
75
"Bättre brödlös ån rådlös", sa gumman, sopa
bakugnen med katten.
76
"Ge men si", sa den blinde.
77
"Opp och ut skull´ aldrig vare. In och ligga skull´ bare
vare", sa käringen.
78
"Om jag också skall våga mitt liv, så skall du dö",
sa skräddaren, slogs med ankungen.
79
Vid städning efter ett bygge sade basen: "Nu kan ordning taga
reda på, vad fliten samlat har".
80
"Ändå något", sa den, som fick se Åmål.
81
En flygande fågel får något, en sittande intet.
82
En knuten hand faller aldrig något gott i.
83
Bättre stopp än hål.
84
Den, som vill vara fin, får ofta lida pin.
85
Bättre liten kaka med heder än en stor med förakt.
|
|
|