Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

Höglandet hör ihop med Nordsvenska höglandet. Låglandet är en del av Mellansvenska låglandet. Två helt olika landskapstyper! Lägg märke till den tydliga gränslinjer mellan norrlandsterrängen och låglandet! Landskapet fåras av floddalar i riktningen nordväst-sydost.

Dalstråken mellan åsarna upptas av älvar, sjöar och mossmarker. Höjdskillnaden mellan dalbottnarna och åsarnas krön kan uppgå till 200 m. Landskapets högsta punkt ligger 471 m ö.h. Vi ser en bild från Hällefors socken i vinkeln mellan Dalarna och Värmland. Här bröt inflyttande finnar bygd redan i slutet av 1500-talet. Gårdarna ligger ofta högt upp på åsen med stora slåtterhagar eller lövängar i sluttningen nedanför.

Hällefors socken har endast 3 % åker och äng men 75 % skog. Grannsocknen Hjulsjö har 4 % åker, 4 % äng och 78 % skog. Stora områden i skogsbygderna tillhör olika industriföretag, t. ex. Hellefors bruks AB, grundat 1639. Bolagens underlydande torpare är i första hand skogsarbetare. Jordbruket är en binäring. Nu ligger många torpställen öde. Skogsarbetaren av idag är inte med nödvändighet bofast i skogen. Man bryter inte längre bygd i ödemarken. Högsta marina gränsen ligger här i nordväst på en höjd av 200 m ö.h. - Torpställe i Hällefors.

Detta är Sörälgen. Landskapet har ett allvarligt kynne, som knappast mildras av de små odlingsfläckarna här och där. Sjöarna sträcker sig i riktningen norr-söder, vilket säger oss, att åsarna har samma riktning.

Med odlingen följer björkskogen, som står vackert ljus mot blånande höjder och glittrande vatten. De gamla bruksherrgårdarna ligger oftast i sådan omgivning. Ängelsberg, sydost om Fagersta.

Vi ser en vacker tallhed med renlav på marken. Långheden, en flack höjdsträckning upp emot gränsen till Dalarna. Östra Västmanland.

Visent eller europeisk bison förekom i södra Sverige under stenåldern, i Mellaneuropa ända in i historisk tid. En sista rest på omkring 700 djur levde strängt skyddade i en skog i Polen fram till första världskriget, då de utrotades även där. År 1942 fanns 80 djur kvar i djurparker på olika håll. För närvarande finns ett tiotal visenter på Skansen och lika många i Avesta.

Bruken lade under sig stora skogsområden, och till bolagstorparens arbete hörde också kolningen. Vi ser en tänd mila. Kolaren täpper med spaden till onödiga eller rent av farliga draghål och öppnar nya, om så behövs. Veden i milan skall förkolna men inte brinna upp! Röken sveper tung och tjärdoftande kring milan. Lägg märke till de i en stock uthuggna trappstegen och stöttorna runt om milan, som håller täckningen av ris, jord och kolstybb kvar på milans sidor! Till höger en kolarkoja av enklaste slag. Nu för tiden kolar man också i s.k. kolugnar nere vid bruken.

En snöfattig vinter med ofrusna sjöar och myrar kan bli till stort förfång för arbetet i hyttor och järnverk. I förgrunden ett "res" milved; klampar, lagda på tork i ett kryss av en meters höjd. Klipp-, klip, kors, klyk är andra namn på samma sak. Noraskog.

Överallt i Bergslagen finner man gamla gruvhål, vattenfyllda och kringvuxna av skog. Runt omkring ligger stora högar av odugligt gråberg. Med moderna metoder har det stundom visat sig möjligt att utvinna värdefulla metaller ur gråbergshögarna. Kärrgruvan i Norbergs socken. I Norberg bröts järnmalm redan på 1200-talet.

På kartskissen är första bokstaven i landskapens namn utsatt. Kartan verkar något främmande på grund av att de stora sjöarna utelämnats. Västmanland har markerats medelst skuggning. Prickarna betecknar viktigare gruvor och gruvfält, som bearbetats under olika tider. Järn, silver, koppar, zink, bly! I samma stråk ligger många stora järnverk. - Fotobilden visar en gruvlave, d.v.s. ett hisstorn, av den typ, som man förr såg överallt i Bergslagen. Röd eller svart med vita foder! "Spelet" på lavens tak drar de malmlastade vagnarna upp ur gruvan. Timansberg.

En modern gruva med lave och sovringsverk i funkisstil! Vid sovringen avskiljer man på olika sätt det odugliga gråberget, så att endast god malm blir kvar. Transporten från gruvan till masugnen blir i alla fall dyr. Lägg märke till den lilla odlingsfläcken i skogen!

Den höga, murade masugnen inne i hyttan fylles uppifrån med malm, träkol och kalksten i växlande lager. Luft blåses in underifrån. De brinnande gaserna slår ut genom hålet i taket på hyttan. Vi ser Lindesby hytta i Järnboås. Bilden är tagen från banan upp till slaggtippen. I Bergslagen finns många ortnamn, som slutar på -hyttan. Slutet av 1600-talet och hela 1700-talet var hyttornas och järnbrukens gyllene tid. På 1740-talet producerade Sverige 40 % av allt tackjärn i världen, och det mesta kom från Bergslagen. Vid mitten av 1800-talet fanns i Dalarnas, Västmanlands och Värmlands bergslager 168 hyttor och 200 järnbruk. Sen kom stordriftens tid, småföretagen lades ned.

Förr i tiden följde åtskilliga värdefulla ämnen med slaggen ut på skräphögen. Karlarna plockar fram användbart slagg, som på nytt kan smältas ned. Pershyttan.

Då det smälta järnet rinner ihop i masugnens botten, blir slaggen liggande som ett skum ovanpå järnet. Då det är tid för utslag, spettar man hål i den murade ugnsväggen. Först avtappas slaggen, sedan det glödflytande järnet, som får rinna ut i formar på golvet i hyttan, där det stelnar till tackjärn. Lindesby hyttan.

De ligger ofta rätt långt mot sydost, på gränsen mellan höglandet och slättbygden. Detta beror på att man tidigt upptäckte, att tillgången på skog ingalunda var outtömlig. Gustav Vasa ransonerade skogen strängt mellan gruvor, hyttor och järnbruk. Nere i låglandet fanns varken gruvor eller hyttor, och där kunde smedjor och stångjärnshamrar ensamma utnyttja skogen. Detta är forsen i Kolbäcksån vid Surahammar. Bruket är ett storföretag med stålverk, gjuterier, valsverk, smedjor och mekaniska verkstäder.

Träet slipas bokstavligen sönder mot roterande stenar under riklig begjutning med vatten. Därvid fås slipmassa, mekanisk massa, till skillnad från kemisk massa, sulfit- och sulfatmassa, av sönderkokad ved. Rockhammars bruk sydost om Lindesberg har genomgått utvecklingen från järn till trä.

Gruvor, hyttor, smedjor, järnbruk, mekaniska verkstäder! Från hantverksmässiga former till modern storindustri! I Västmanland-Närke försörjer industrien 48 % av befolkningen. - Vi ser, hur man vid Hällefors bruk sågar glödande stål som vore det vedträn i en vanlig kapsåg. Vid Hällefors finns stålverk, valsverk, gjuteri och mekanisk verkstad, tråddrageri, sågverk och snickerifabrik. Bolaget äger också gruvor, skogar och jordegendomar, kolningsverk, kalkstensbrott och masugnar.

Här tillverkas genratorer och motorer, lokomotiv, spårvagnar, hissar och lyftkranar. Surahammar levererar stålgjutgods och plåt. Bolaget har sammanlagt 22000 anställda vid sina många kontor, verkstäder och dotterföretag inom Sverige. - Bilden visar monteringshallen för stora generatorer.

Bönderna var ju ofta bergsmän, d.v.s. förmöget folk! En bondgård kunde bestå av 15 byggnader. Prästgårdarna kunde ha 20 eller 30, ja ända till 40! olika hus. Planritningen visar en gård i Västerfärnebo socken. M är mangården, F fägården. De båda gårdarna kunde ligga helt skilda, men här förenas de genom portlidret i hus 5, stallet. Den övre fotobilden visar en fägård från Klunkhyttan i Kilsbergen (Närke); den undre en mangård i Öskebohyttan. Timrade hus med torvtak! 1. Manbyggnaden, 2. Bod med portlider, 3. Bodar, 4. Källarbod, 5. Stall och portlider, 6. Svinhus, 7. Lagård, 8. Fårbod.

Högsta marina gränsen ligger i sydvästra Västmanland på en höjd av cirka 170 m ö.h. En mycket stor del av landet låg alltså under vatten efter istiden. Sand och lera avsattes på havets botten i så tjocka lager, att berggrundens ojämnheter till stor del utplånades. Denna del av landskapet saknar också sjöar! Mälarbygden höjde sig inte ur havet förrän under järnåldern. Stenålders- och bronsåldersbygderna ligger längre norrut! På slättbygden finns socknar med bortåt halva arealen odlad jord. Rik sädesbygd, havre och vete! - Vid Badelundaåsen.

Detta är Tidö slott, byggt av Axel Oxenstierna 1625-1645. Till höger huvudbyggnaden, som jämte tre lägre längor inramar en vacker borggård. Utsikten från slottet visar oss det väna mälarlandskapet bortom trädgårdens stela häckar och rabatter.

Sambandet mellan älvar, järnvägar och samhällen framträder vackert på kartan. Västmanland fick sina järnvägar ganska tidigt. Viktiga varor skulle fraktas! - De skuggade områdena ligger mer än 200 m ö.h. Högsta marina gränsen! - Rutan A visar folktätheten per km² i Västmanland, rutan B i hela Sverige. - Järnvägar med tvärstreck är elektrifierade, streckade linjer smalspåriga. - Diagrammet nedtill visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark.

Detta är Anundshögen nedanför Badelundaåsen. Högen är 60 m i diameter. Strax invid finns flera skeppssättningar. Bröt-Anund var en konung, som dog omkring år 640. Måhända ligger han begraven i högen, som aldrig blivit undersökt. Runstenen restes under 1000-talet. Här gick Eriksgatan fram, och stenen vänder sin runristade sida mot vägen. Gammal tingsplats.

År 1935 firades den svenska riksdagens 500-årsjubileum, varvid en staty, symboliserande Engelbrekt, befriaren, restes i Arboga framför Heliga Trefaldighetskyrkan. Carl Eldh.

Här möter historien den moderna storindustrien! Domkyrkans äldsta delar hörrör från 1200-talet. Det höga tornet, 103 m, uppfördes 1695 efter en förhärjande åskbrand. Till höger på bilden ASEA:s vackra torn. I förgrunden Djäkneberget.

Gunnar Andersson, Bergslagen. STF:s Årsskrift 1918.

Sigurd Erixon, Västmanländsk byggnadskultur. STF:s Årsskrift 1918.

Bertil Boëthius, Bergslagen. STF:s Årsskrift 1941.

Bertil Waldén, Industriens födelsebygd. STF:s årsskrift 1947.

Jalmar Furuskog, I bergslag och bruksbygd. STF:s Årsskrift 1948.

Gumperts AB Gbg 1950