Den svenska skogen

Norstedts filmbilder.

Serien har sammanställts av fil. dr Stellan Erlandsson

 


 

 

Den svenska skogsarealen omfattar 22 356 000 hektar d.v.s. 51,6 % av hela vårt lands yta. Av Europas länder är det blott Finland, som i förhållande till landets yta har större skogsareal. Den svenska skogen utgör därför ett av vårt lands viktigaste tillgångar och vår export av trä och träprodukter belöper sig till många 100 mill. kronor årligen. För att skogen ej skall skövlas och våra skogstillgångar minskas, ha särskilda lagar stiftats, som bl.a. stadga: att mark, som helt avverkas, antingen måste återplanteras eller odlas upp. Numera bedrives ett intensivt arbete för att förädla skogen.

 


 

 

1. Sveriges växtgeografiska huvudregioner och allmänna flottleder.

Ur växtgeografisk synpunkt kan man indela vårt land i fyra huvudgrupper: bokskogsregionen, södra barrskogsregionen, norra barrskogsregionen och land över barrskogsregionen. Den sistnämnda regionen utgöres dels av björkskog, dels av skoglösa områden ovanför trädgränsen. Kartan visar en schematisk bild av hur dessa olika regioner fördela sig. De största flottlederna ligga inom norra barrskogsregionen, varav följer att den största mängden flottat timmer förekommer inom denna region.

 


 

 

2. Bokskog å Tönnersjöheden i Halland.

Bokens täta lövverk ger en djup skugga, vilket gör att undervegetationen blir fattig, och det är blott under våren, som rikare växtlighet förekommer. Boken har ett utmärkt virke, som fått en omfattande användning. Till bränsle lämpar sig bokved ypperligt, då veden har högre bränslevärde än både tall och björk.

 


 

 

3. Ekskog å Tönnersjöheden i Halland.

Verkliga ekskogar finnas numera blott i västkustlandskapen. Förr var ekskogen betydligt mera allmän. Den är i motsats till bokskogen rik på undervegetation. Eken fordrar en god jordmån och en av orsakerna till dess försvinnande är, att de marker, där den förr växte, nu äro uppodlade. Eken lämnar liksom boken ett synnerligen värdefullt virke. Under det sista världskriget har omfattande avverkning ägt rum, och man hyser allvarliga farhågor för att eken på sina håll totalt skall försvinna. En av orsakerna till denna kraftiga avverkning är efterfrågan på ekbark till garverierna.

 


 

 

4. Björkskog, Byarum, Småland.

Den vackraste björkbestånden finnas numera på småländska höglandet. Björkens ved har fått omfattande användning som bränsle samt som möbelvirke. Björken bildar trädgränsen i de skandinaviska fjällen.

 


 

 

5. Tallskog å Hamra kronopark i Dalarne.

Bilden visar hur verkligt förstklassig tallskog skall se ut. Välvuxen tall möter man även på småländska höglandet.

 


 

 

6. Tallskog, Byske i Västerbotten.

Ju längre norr ut man kommer desto mera bredkronig och lågvuxen blir tallen. En jämförelse mellan tallarna å denna och föregående bild visar tydligt detta förhållande.

 


 

 

7. Lavig granskog, Kåtaåsens kronopark, Västerbotten.

Den norrländska granskogen verkar dyster och enformig. Undervegetationen utgöres huvudsakligast av mossor och lavar. Namnet "lavig granskog" syftar på den mängd skägglavar, som brukar hänga ned från grenarna.

 


 

 

8. Tallplantor från Nyköpings plantskola.

Plantorna på bilden visar olika ursprung. Det har visat sig nödvändigt att ständigt kontrollera det frö, som avser uppdragning av plantor för återväxten på avverkat område. Det går nämligen ej att plantera smålandstallar i Norrland och tvärtom, ty då blir resultatet högst nedslående. Man försöker därför att till nyodling av skog få plantor av frön som hämtats från närliggande områden.

 


 

 

9. Skogsarbatare i färd med att fälla en tall medelst huggning.

Innan huggningen börjar skottas snön undan, så att trädet kan huggas så långt ned som möjligt.

 


 

 

10. Skogsarbetare i färd med att fälla ett träd genom sågning.

Lägg märke till mannens sätt att hålla händerna vid sågningen.

 


 

 

11. Kapning av en granstam.

Sedan ett träd fällts, kvistas stammen, varefter den avsågas eller kapas i bestämda längder.

 


 

 

12. Toppbarkning av en granstock.

Barken avlägsnas endast på en liten bit i stockens ena ända, s.k. toppbarkning.

 


 

 

13. Lastning av stockar.

En stor del av Norrlands jordbrukande befolkning försörjer sig som timmerkörare under vintern. Den norrländska hästen lämpar sig synnerligen väl för timmerkörning, då den lätt tar sig fram i terrängen samt är seg och stark.

 


 

 

14. Timmertransport med traktor.

Det moderna skogsbruket har i stor utsträckning motoriserats för framforsling av timmer. En sådan här traktor förmår draga långa s.k. släpor med åtskilliga hästlass timmer. Men helt kan den aldrig ersätta hästen som dragare.

 


 

 

15. Tumning av timmer.

Vid tumningen mätes stockens diameter i den toppbarkade ändan. Måttet antecknas, och ett märke slås in i stocken.

 


 

 

16. Tummat och märkt timmer.

 


 

 

17. Lastbilstransport av tummat, märkt och barkat timmer.

 


 

 

18. Lastbil med kälkar transporterande timmer över en isbelagd sjö.

 


 

 

19. Vid Saxälvens utlopp.

Timmermassorna, som under vintern förts från skogarna ned till älven, bryta här fram tillsammans med ismassorna.

 


 

 

20. Timmerflottare i arbete.

Det är ett riskfyllt arbete att få timret ut i farleden eller att reda ut en timmerbråt.

 


 

 

21. Indalsälven. Flottning i fast flotte.

I detta fall transporteras på en gång massor med timmer, och flottaren står i aktern och styr flotten med en lång åra.

 


 

 

22. Sikforsen i Pite älv.

Nedanför fördämningen har timmer hopats och måste ånyo föras ut i älven för att icke bilda en bråt, som hindrar flottningen.

 


 

 

23. Flottningsränna vid Rotselforsen.

På många håll byggas särskilda flottningsrännor för att få fram timret till de stora flottlederna. En flottare i färd med att draga en båt uppför rännan.

 


 

 

24. Gideälven.

I älven har byggts en kraftig fördämning, som för fram timret till flottningsrännan.

 


 

 

25. Lillåns sorteringsverk i Ume älv.

När timret kommer uppifrån ävlen, får det passera sorteringsverket, där arbetare med långa båtshakar för in timret i olika avdelningar. Med ett slag av båtshaken kunna de genast avgöra timrets beskaffenhet.

 


 

 

26. Buntverk.

Vid sorteringsverken finnas s.k. buntverk, i vilka timret medelst järnkättingar kopplas ihop till stora buntar.

 


 

 

27. Kvitsle sorteringsverk vid Ljungans utlopp.

Från sorteringsverket kommer en bogserångare dragande på ett timmersläp. På släpet medfölja flottare som ha sina båtar förtöjda vid släpet.

 


 

 

28. Alfta sågverk.

Vid sågverket lagras timret i stora upplag där det får torka. Stockarna läggas så att luften kan få fritt spelrum mellan dem. Om så ej sker, angripes timret bl.a. av s.k. blåytesvamp, varvid veden blåfärgas och blir mer eller mindre oduglig.

 


 

 

29. Norrbyskärs sågverk.

I förgrunden massor av sorterat timmer, som skall föras in i sågen. I bakgrunden brädgården där brädstaplarna skyddas av tak för att virket skall vara torrt då det lastas.

 


 

Bildmaterialet till denna serie har ställts till förfogande av Svenska Flottningsförbundet (1, 18-30), Statens Skogsförsöksanstalt (2-7) samt Mo och Domsjö A.-B. (vinjettbilden samt 9-17).

 

P. A. Norstedt & Söner.

  

 

 

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014