Malmbrytning

Norstedts filmbilder.

Serien är sammanställd av fil. dr Stellan Erlandsson.

 


 

 

Den svenska järnmalmen har sedan århundraden varit en eftersökt råvara. Järnmalmsfälten äro lokaliserade till två områden, Bergslagen och Lappland. De äldsta fälten äro belägna i Bergslagen och Grängesbergs-fyndigheterna voro med säkerhet kända redan under Gustav I.s tid. I nära 400 år var det från Bergslagen, som den svenska järnmalmen hämtades, dels för vårt eget behov, dels för export. Vid slutet av 1800-talet började bearbetningen av de lappländska fyndigheterna, och Kirunavaara torde ha världens största högprocentiga järnmalmsstock.

Huvudparten av den svenska järnmalmsbrytningen kontrolleras av Grängesbergs gruvaktiebolag. till detta bolag är anslutet trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, som bildades 1896 för att främja transporten av Bergslagsmalmen ned till exporthamnen i Oxelösund. Den lappländska malmen transporteras på Luleå-Ofotenbanan dels till den isfria hamnen i Narvik, dels till Luleå. Vårt lands järnmalmstillgångar torde uppgå till c:a 2 milliarder ton, varav omkr. 1650 mill. ton kommer på den lappländska fälten.

 


 

 

1. Stråssa. Litet var stans i Bergslagen finner man gamla gruvhål, vattenfyllda och med väggarna klädda med yppig växtlighet, vittnande om, att här en gång rått ett sjudande liv, då malmen bröts och fraktades upp i dagsljuset.

 


 

 

2. Grängesberg. Den nya tiden har medfört stora förändringar inom gruvdriften. I breda gångar slingra sig nu järnvägarna djupt inne i gruvan och snabba elektriska tåg föra fram den brutna malmen.

 


 

 

3. Grängesberg. Arbetare i färd med hydraulisk borrning i slutet av en ort.

 


 

 

4. Grängesberg. Lastning av malm på tippvagnar sker inne i en ort, och när tågsättet är färdiglastat förs det undan för att giva plats åt ett nytt tåg med tomvagnar.

 


 

 

5. Grängesberg. Tippvagnarna föras fram till särskilda malmfickor, i vilka malmen tippas antingen i ett upplag eller direkt i ett tågsätt med malmvagnar, som sedan föras ned till malmkajen i Oxelösund.

 


 

 

6. Grängesberg. Uppfordringsverk och lave vid Millers schakt. Med lave menas en plattform av trä, som uppförts över en gruvmynning eller ortöppning för att underlätta malmtunnornas uppfordrande.

 


 

 

7. Oxelösund. Malmupplaget i hamnen med den stora lastningstraversen, med vilken malmen föres från upplaget till malmångaren.

 


 

 

8. Ett gruvsamhälle 1899. Den som nu besöker de norrländska järnmalmsfälten, har väl icke en aning om, hur de olika gruvsamhällena sågo ut, då riksgränsbanan byggdes och den första malmbrytningen ägde rum. Detta är "kåkstaden" i Kiruna år 1899.

[På byggnden till vänster står det "A. Vikander Luleå"]


 

 

9. Kiruna. Sedan malmbrytningen sattes igång i början av 1900-talet har samhällenas utseende genomgått radikala förändringar. Så här ter sig Kiruna år 1935 sett från bergbanan.

 


 

 

10. Kiruna. Före malmbrytningens början såg Luossavaara ut ungefär som alla andra lappländska lågfjäll med björkskog nästan ända upp till toppen. Bilden är tagen år 1901.

 


 

 

11. Kiruna. Sedan malmbrytningen börjat, ser Luossavaara ut så här: vegetationen närmast toppen har försvunnit, varphögarna resa sig mäktigt och nästan mitt över fjällets kalott, där malmstocken går fram, går en djup klyfta.

 


 

 

12. Kiruna. Mitt emot Luossavaara på andra sidan Luossajärvi reser sig Kirunavaara, där förändringarna i fjällets utseende blivt ännu mer framträdande. På bilden synes tydligt de ovanför varandra liggande s.k. pallarna, där en del av malmbrytningen sker.

 


 

 

13. Malmberget. Dagbrott i malmstocken "Baronen". På gruvväggen går en hylla, från vilken arbetarna på stegar taga sig ned och på bottnen synas resterna av transportbanan för malmtippvagnar.

 


 

 

14. Kiruna. Arbetare i färd att med ett hydrauliskt borr göra ett vertikalhål för anbringande av en sprängladdning. I detta sammanhang kan framhållas, att Grängesbergsbolaget har egen dynamitfabrik, vilket visar vilka enorma mängder sprängämnen som gå åt.

 


 

 

15. Kiruna. Sedan sprängning skett, träda stora grävskopor i arbete först för att få undan "gråsten" och sedan för att fylla tippvagnarna med malm.

 


 

 

16. Kiruna. Från malmbrotten föras malmvagnarna in i krossverket, där vagnarnas innehåll tippas i särskilda malmkrossar. Den krossade malmen föres sedan ned i de stora malmvagnarna till malmbangården för vidare befordran till hamnarna.

 


 

 

17. Gällivare. Den stora bangården med lastade och tomma malmvagnar.

 


 

 

18. Malmtransport. Genom den lappländska vildmarken rusa de elektriska tågen med sin värdefulla last. Varje tåg tar c:a 35 vagnar, och varje vagn väger ensamt 30 ton och ta en lika stor vikt malm. Från Kiruna går tågen till Narvik och från Gällivare till Luleå.

 


 

 

19. Narvik. Den malm, som icke genast från tåget tömmes ned i malmångarnas rymliga innandömen, magasineras i ett stort upplag nära malmkajen. Här en grävskopa i arbete med att fylla järnvägsvagnar med upplagrad malm.

 


 

 

20. Narvik. En holländsk malmångare, "Stad Vlaardingen", som angjort malmkajen för lastning. Under det sista världskriget blevo hamnanläggningarna nästan helt förstörda och man beräknar en kostnad av omkr. 16,5 mill. kronor för att återställa dem i fullt användbart skick.

 


 

 

21. Narvik. Vid den imponerande malmkajen kan ett par fartyg lasta samtidigt. Malmtågen från Kiruna köra, då det är bråttom med lastningen, direkt ut på kajen och genom luckor i vagnarnas botten tömmas deras innehåll i fartygets lastrum.

 


 

 

22. Luleå. Malmångare ankrade på redden i väntan på lastning. Det är en verkligt imponerande anblick, då man får se ett 10-tal fartyg ligga på redden och ser och hör det intensiva arbete, som råder på de vid malmkajen angjorda fartygen.

 


 

 

23. En modern malmångare. Detta är m/s "Akka" byggd 1942 på Götaverket i Göteborg.

 


 

 

24. Den svenska malmen är en i utlandet begärlig råvara och här se vi vart den fraktas.

Exportvägar för Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösunds malmskeppningar.

 


 

 

25. Då man talar om de lappländska malmfälten, kan man ej underlåta att nämna fil. dr. Hjalmar Lundbohm. Under en följd av år ledde han malmfältens utveckling och hans namn är oupplösligt knutet till dem.

 


 

P. A. Norstedt & Söner, efter 1942.

 

 

 

 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014