Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

Lägsta punkten, vid Indalsälven på gränsen till Medelpad, ligger endast 42 m ö.h. Lägg märke till de många dalstråken i riktning nordväst-sydost, som på flera ställen genombryter fjällkedjan! Lägsta passet, väster om Jormsjöarna, ligger endast 351 m ö.h., passet vid Storlien 557 m. - Jämtlands vapen: En i blått fält gående älg av silver, anfallen i ryggen av en örn och i bringan av en varg, båda djuren av guld.

Storsylen ligger på norskt område. Högsta toppen inom Jämtland är Lillsylen, 1704 m. Utsikten från Storsylen är vidsträckt, en rundblick med 12 mils radie. I klar sikt skymtar Städjan. Inom Sylmassivet finns fyra glaciärer (tre mycket små).

Fjället är uppbyggt av hårda, mörka grönstensskiffrar, medan platån består av lösare fjällskiffrar. Se hällarna i förgrunden! Vi ser rätt in i den ståtliga Tempeldalen, 2 km lång. Bergkammen till vänster kallas Templet. Till höger ligger Slottet. Tempeldalen har utformats av en väldig glaciär. Dess kraft tog emellertid slut, innan fjällväggen i bakgrunden blivit genombruten. Annars skulle där ha bildats en "dörr" av samma slag som Lunndörren och Storådörren på gränsen till Härjedalen. På den nu nakna fjällheden växte under den s.k. värmetiden, stenåldern och större delen av bronsåldern, skogar av tall och björk. Stubbar i fjällmyrarna högt ovanför den nutida skogsgränsen! - Bilden visar, hur "turisterna" förr färdades i fjällen. En hel expedition med packhästar, tält och stora förråd! Nu ligger här på 1.043 m höjd ö.h. en av Svenska Turistföreningens största anläggningar, ett verkligt högfjällshotell.

Här finns bekväma turiststationer eller enkla men omtyckta stugor, belägna på en lagom dagsleds avstånd från varandra. Vandringslederna är tydligt utmärkta, rösade. Detta är stugan på fjället Gåsen, 1.426 m ö.h. Den ligger ett par hundra meter under toppen i en alldeles kal, stenig och oländig omgivning.

Lägg märke till de underligt fördrivna stammarna! Snön tynger. Skogsgränsen ligger på en höjd av 700-950 m ö.h. Bilden är tagen vid Enaälv på vägen mellan Storlien och Blåhammarstugan.

Detta är Ånn, 526 m ö.h. Utsikt mot fjällen i söder: Snasahögarna, Bunnerfjällen m. fl. Bebyggelsen kring sjön är obetydlig.

Fjällkedjan är uppbyggd av många olika bergarter, av vilka täljstenen fått teknisk användning. Den kan täljas med kniv, och man kan såga och borra i den. Av täljsten tillverkas kaminer och spisar, grytor, mortlar och olika prydnadssaker. - I bakgrunden Snasahögarna.

Detta är Bydalen, en omtyckt turistort i Oviksfjällen. I bakgrunden Drommen, 1.140 m ö.h., med Dromskåran. När den stora landisen smälte bort, blev fjälltrakterna i väster först isfria. Iskanten stod några mil österut. Mellan fjällen och iskanten bildades då olika s.k. issjöar, som till slut flöt ihop till en enda: Centraljämtska issjön. Söder om Drommen låg en sådan mindre issjö, som så småningom avtappades till Bydalen. Dromskåran var avloppsrännan. Sådana V-formiga dalar har bildats av rinnande vatten. De U-formiga dalarna (Tempeldalen) har formats av jöklar. Lägg märke till strandlinjerna! Skogsgränsen! Fäbodvallen!.

Detta är Dörrsvalen, 984 m ö.h. Vattnen i dessa trakter ligger omkring 400 m ö.h., således på en ganska måttlig höjd. Centraljämtska issjön nådde här ände fram till riksgränsen. På dess botten avsattes lera, sand och mjäla. Sådana jordar kan med fördel odlas trots det nordliga läget. Atlanten ligger nära, fjällmuren är genomdragen av låga pass, klimatet är mildare än t. ex. i Härjedalen. Sportfiske! Laxöring och harr. Kontrasten mellan bygd och fjäll!

En trakt, som ligger utanför turisternas vanliga stråkvägar. Åkern i Frostvikens socken utgör 0,3 % av landytan. Folktätheten knappt 0,7 inv. per km². Socknen är lika stor som Dalsland. I fjällen finns täljsten och åtskillliga värdefulla mineral.

Lägg märke till de täta videsnåren, som ofta bildar ogenomträngliga djungler! Kalk i jorden och god bevattning! Detta är Bjurälven i hörnet mellan Norge och Lappland. Här inplanterades bäver år 1922, första försöket att åter göra bävern till svensk medborgare.

År 1940 fanns i Jämtland mer än 17.000 renar. De renskötande lapparnas antal var 246. Allt som allt fanns omkring 600 nomader, fördelade på 11 s.k. lappbyar, d.v.s. områden, bebodda av medlemmar i samma flyttningslag och med noga utstakade betesland för sommar- och vinterbete. Vi ser här ett lappkapell, Vikens kapell vid norra änden av Kvarnbergsvattnet (Frostviken). Gudstjänst hålles en gång om året.

Detta är Tännforsen. Sammanlagda fallhöjden är 24 m, bredden 60 m. Skillnaden mellan hög- och lågvatten är mycket stor. Fallet nöter sig ständigt bakåt i den relativt lösa skiffer, som utgör berggrunden. Branten anses vara östra kanten av en s.k. överskjutningsskolla från fjällkedjan. Björnstenen mitt i fallbranten har sin historia. En björn försökte simma över älven ovanför fallet men rycktes med av strömmen och fastnade på Björnstenen. Några barn på stranden retade honom, så att han i ilskan tog ett jättehopp mot dem - men förgäves. Han försvann i vattenvirvlarna.

Vi ser dalen vid Duved med Åre nya kyrka. Bygden ligger på dalens nordsida, solsidan. Här finns kalk i jorden, och dalbottnens höjd över havet är endast 383 m.

Norrlands största vintersportplats. Goda hotell, härlig natur både vinter och sommar. Bilden visar utsikten mot väster, mot Duved. Lägg märke till skillnaden mellan dalens norra och södra sida! Järnvägen i bildens högra kant.

Från 378 m till 1.419. Åreskutan är likväl ett vänligt fjäll, som på sommaren kan bestigas utan någon som helst utrustning - men icke utan möda. Vi ser Åreskutan från södra stranden av Åredalen. Skutan har inga glaciärer, men stora snödrivor finns alltid i skyddade lägen. Höstbild! Åreskutan är uppbyggd av olika bergarter: skiffrar, grönsten och gnejs. Själva grunden utgöres emellertid av lerskiffer och kalksten från silurtiden. Dessa bergarter är yngre än de, som bilda själva fjället. Åreskutan är en del av en överskjutningsskolla, som pressats ovanligt långt åt öster.

Rinnande vatten skapar V-formiga dalar!

En grupp skidåkare rastar i fjällen. Åreskutan. - Den ensamme skidlöparen på väg mot Sylarna ger en bild av människans litenhet i fjället. I närheten av Storulvåstugan. Skogsgränsen!

Jämtland har 56 % av landarealen beväxt med skog, mest gran. Bilden visar Ristafallen i den vackra Underåkersdalen. På en sträcka av omkring en kilometer bildar älven en rad forsar och fall med en sammanlagd fallhöjd av 37 m. Bebyggelsen ligger här högt över älven. Nipor! Byar även på södra sidan av den breda dalen. Flottled!

Den kalkhaltiga jorden och de flacka terrängformerna ger odlingen stora möjligheter, som ännu inte helt utnyttjats. Storsjön ligger 292 m ö.h., och stora delar av silurplatån bara ett 50-tal meter högre. Vi ser Frösön och Storsjön med Oviksfjällen i bakgrunden. Frösön har 19 % åker, hela Jämtland 2 %.

Den 432 m långa Oskarsbron leder över till Frösö köping (Hornsberg). Staden grundades 1786. Lägg märke till den jämna skogshorisonten!

På kartskissen till vänster betecknar R Ragundasjön före katastrofen 1796. Älvens dåtida lopp mörkskuggat. S betecknar Storforsen, fallhöjd 38 m. Talet 150 står på en sandås från istiden, som vid landhöjningen dämde upp älven, så att den tvingades överge sin ursprungliga fåra, synlig vid talet 118. Storforsen var till besvär; den slog sönder timret vid flottningen och satte stopp för laxens vandring uppför älven. Handlanden Magnus Huss från Sundsvall föreslog då, att man skulle gräva en flottningsränna genom sandåsen. Han åtog sig arbetet för 100 riksdaler. Genom ett finurligt system av vattenrännor från en bäck i dalsidan spolades den lösa sanden bort med ett minimum av mänsklig arbetskraft. Men den 6 juni 1796 bröt Ragundasjön igenom den påbörjade rännan, och på kvällen hade älven fått ett nytt lopp (kartskissen till höger). Den gamla flodbädden låg torr så när som på en långsmal sjö, och Storforsen hade blivit Döda fallet D. Bokstaven B står på Ragunda bottnar, nu en bördig slätt med åkrar och ängar. Döda fallet är en stor sevärdhet med sin smala skogkantade klyfta, de många jättegrytorna och de väldiga, vattenspolade stenblocken. Lägg märke till pilen, som pekar från fotobilden till kartskissen! Järnvägen till höger! (Efter Karl Wedholm.)

Korn och havre är de viktigaste sädesslagen, men vallväxterna upptar givetvis största delen av åkerjorden, cirka 85 % i hela Jämtlands län. Av befolkningen i hela länet har 50 % sin utkomst av jordbruket och dess binäringar (12 % av skogsbruk), medan industrien försörjer 21 %. Kornsnesar på Frösön.

Vintern är lång och kall. Gårdarna isoleras. Skidspåret betecknar kanske den enda förbindelsen med grannar och landsväg. Jorden ger motsträvigt sin gröda. Skogsarbete, jakt och fiske får ge en stor del av försörjningen. Detta är Vildmon, ett fjällbyggarsamhälle mellan Jorm och Stora Blåsjön.

Många kreatur! Inte bara det frodiga gräset på strandängarna kring sjöar och älvar faller för lien. Man utnyttjar även skogsängar och starrmyrar långt in i obygden. Bilden visar några höstackar på en myr vid Skalstugan på vägen mellan Duved och Norge. Stackarna är konstfullt uppbyggda för att motstå storm och oväder. Höet kan ju inte forslas hem förrän på vinterföret! Mitt igenom den äggformiga stacken går en lång stör, som stöttas väl nedtill. På stöttorna lägges sedan en risbotten, så att höet kommer ett stycke från marken.

Samhällena ligger utmed Indalsälven och vid järnvägarna. Järnvägar dras fram, där samhällen redan finns, och nya samhällen uppstår vid järnvägarna! De skuggade områdena ligger mer än 500 m ö.h. Lägg märke till luckorna i fjällkedjan! De särskilt markerade områdena i fjällen ligger mer än 1.000 m ö.h. - Streckade järnvägslinjer är elektrifierade. - Rutan A visar folktätheten per km² i Jämtland, rutan B i hela Sverige. Diagrammet nedtill visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark.

Den är från mitten av 1000-talet. Korset! Inskriften lyder: Östman Gudfastsson lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Asbjörn gjorde bro. Örjan ristade jämte Sten dessa runor.

Ön har namn efter Frö, fruktbarhetsguden, och här stod hans tempel. Här hölls ting och en stor årlig marknad. Här bodde från mitten av 1300-talet den norske styresmannen över Jämtland. Här låg från 1679 ett läroverk, som fick stor betydelse för Jämtlands försvenskning. - Kyrkans kor är från medeltiden, skeppet från början av 1600-talet, klockstapeln från mitten av 1700-talet. Peterson -Berger!

På Bustvalen vid riksgränsen ett par mil söder om Storlien restes 1933 denna minnesvård. Inskriften lyder: Armfelts karoliner - Fällda av snöstorm - Årsskiftet 1718-1719.

Svenska Turistföreningens årsskrift 1934, särskilt följande uppsatser:

Karl Wedholm, Ur Ragundadalens saga.

Gösta Åkerlund, Ur Sylarnas skapelsehistoria.

Gumperts AB Gbg 1950