Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

1. Hälsingland tillhör Nordsvenska höglandet, och den starkt kuperade ”norrlandsterrängen” gör inte halt förrän ett par mil från havet.

Högsta punkten, 671 m ö.h., i landskapets nordvästra hörn. Kustslätten är småkuperad. Lägg märke till Ljusnans dalfåra och flera andra dalstråk i samma riktning, nordväst – sydost! Ett annat dalsystem går i öst-västlig riktning. I Nils Holgersson liknas landskapet vid ett stort grönt blad med huvudnerv och sidonerver.

2. Hälsingland är ett av våra skogsrikaste landskap.

Från varje utsiktspunkt i höglandet har man samma anblick: skog och åter skog. Detta är Blackåsen, 428 m ö.h. I fjärran skymtar Dellensjöarna. Lägg märke till det branta stupet med frostsprängda block och massor av vittringsgrus där nedanför! I Nils Holgersson berättas om prosten i Delsbo och hans upplevelser på Blackåsen under djurens nyårsnatt.

3. Vid Dellensjöarna ligger en vacker odlingsbygd.

Bilden visar Norra Dellen från Bjuråker. I dessa trakter har man funnit block av en vulkanisk bergart, som liknar svart glas. Antagligen gömmer sjön på sin botten resterna av en vulkankägla från tertiärtiden. Största djup 50 m.

4. Den intensiva odlingen visar, att kustbygden är urgammalt bondeland.

Vi ser en bild från Forsa socken sydost om Dellensjöarna. I socknen finns mer än 300 gravhögar från järnåldern. De många ladorna tyder på att vallväxterna, kreatursfodret, är åkrarnas förnämsta gröda. Gårdarna ligger gärna vid gränsen mellan fält och skog. Långa gärdesgårdar! Lerjorden i kustlandet kan ha en kalkhalt av 15 %.

5. Ljusnans dal är längst i norr ganska trång, och älven går fram med forsar och fall.

Vid inflödet i Hälsingland har Ljusnan en höjd över havet av 338 m. Laforsen är landskapets största vattenfall, 21 m fallhöjd. Mitt i fallet ligger Tjuvholmen med grottor och klippskrevor, där enligt sägnen rövare hade sitt tillhåll förr i tiden. Vi ser endast norra fallet, vars höjd är 8 m. Vid Laforsen stannar laxen på sin vandring uppför älven.

6. Ljusnans dal söder om Färila är landskapets storbygd.

Huvudnerven i bladet! Detta är Järvsö. Över dalen reser sig Järvsö klack, 391 m ö.h. Den nuvarande kyrkan byggdes på 1830-talet, men bygden är en av landskapets äldsta. Runsten! Uppför Ljusnans dal gick en av de stora pilgrims- och handelsvägarna mellan Bottniska viken och Nidaros. S:t Olofs grav!

7. Dalen är bred och bördig.

Bebyggelsen är ganska tät med talrika byar och samhällen. Färila socken har 3 % åker, Arbrå 8 % och Segersta socken längre söderut 16 %, medan landskapet i sin helhet har 5 %. – Efter istiden täckte havet hela kustlandet och trängde i dalgångarna långt upp i höglandet; i Ljusnans dal ända upp till Kårböle. Högsta stranden ligger i södra Hälsingland 220 m ö.h., och i norra delen av landskapet 250 m. I havet avsattes lera, sand och grus, likaså i den breda älv, som längre fram i tiden fyllde Ljusnans vida dal. När vattenflödet minskades, skar älven sig ned i dalbottnens avlagringar. Från dalsidorna strömmade småälvar och bäckar ned i floden. Därvid skapades raviner, skilda av rundade ryggar. På denna grund har sedan långvarig odling skapat det mjuka, vågiga landskap, som vi ser här på bilden. Lägg märke till de långa hässjorna! Järvsö socken.

8. Söderut vidgar sig Ljusnan till långsmala sjöar.

Vi ser Orsjön med Orbadens ljusa sandstrand. Bad och camping! På andra sidan sjön Åsberget, 359 m ö.h. Vid foten av berget går Norra stambanan. Utsikt!

9. Ett vackert land, skog och sjö, blånande åsar och gröna fält, vildmark och urgammal bygd. Ett nordiskt landskap!

10. Kristen kultur kom sedan under 1000-talet till Hälsingland.

Staffan Stalledräng! En av de äldsta kyrkorna är Trönö, nordväst om Söderhamn, vars äldsta partier torde härröra från 1100-talet. Klockstapeln från början av 1600-talet. Lägg märke till den mäktiga bogårdsmuren runt kyrkplatsen! Den täckes av ett brädtak. Till höger de två stegportarna, en i söder (närmast) och en i öster. Den södra var kvinnfolksporten, den östra manfolksporten! Gråstenskyrkor!

11. Hälsingland är berömt för sina dekorativa klockstaplar.

Förnäm träbyggnadskonst! Bilden visar stapeln i Delsbo, den vackraste av alla. Den byggdes under 1700-talet. Den bördiga bygden skymtar bakom stapeln.

12. Bondgårdarna är ståtligt byggda. Man ville ha utrymme både för fest och vardagsliv.

Ursprungligen bestod gården av låga envåningsbyggnader runt en gräsklädd gårdsplan. Omkring år 1800 blev det modernt med mangårdsbyggnader i två våningar, ja stundom i tre. Rummen i övervåningen fick ibland stå tomma! Vid ombyggnaden revs ofta längan mitt emot manbyggnaden, så att man från landsvägen kunde se in på gården. Gården fick en viss likhet med herrgårdarna i andra landskap: huvudbyggnad och flygelbyggnader. Utanför gårdens fyrkant låg flera smärre hus: lador, logar, bodar och förrådshus, bastu och smedja. Detta är Karls i Bondarv, Järvsö socken, nu hembygdsgård. Lägg märke till de vackra förstukvistarna och de inbyggda källartrapporna! Till höger sommarstugan med portlider. Nakna timmerväggar.

13. På Skansen i Stockholm kan man studera det gamla byggnadssättet i olika landskap.

14. De vackra förstukvistarna är typiska för Hälsingland, Dalarna och Härjedalen.

15. Stolpbodar eller härbren fanns i stort antal vid de gamla gårdarna.

De användes som visthus, förrådshus, för mat och kläder och stängdes med konstfulla lås. Man kan säga, att gårdens dyrbarheter förvarades i stolpbodarna, som med hänsyn till eldfaran i den kringbyggda gården låg väl skilda från denna. Härbret kunde i krigstid blir gårdsfolkets sista försvarsverk. Lägg märke till hur man sökte hindra råttor och möss att ta sig in i härbret! Järvsö.

16. Snedladan hör hemma i det snöiga Norrland.

På grund av byggnadssättet hindras snön från att hopa sig kring väggarna. Dörren är alltid fri. Det regnar inte heller in mellan de överhängande stockarna. Lägg märke till de långa hässjorna! Söderala socken.

17. Till gården hörde fäbodar, en hemfäbod och en långfäbod.

Hemfäbodarna har nu blivit riktiga gårdar med fast bosättning. Långfäbodarna är ännu i bruk i de västra skogsbygderna. Det kunde förr finnas 10-20 stugor på samma vall, en hel by av grå stugor. Vi ser fägatan, som mellan gärdsgårdarna leder ut i skogen, betesmarken. Rossåsvallen, Bjuråker.

18. Skogen är en av landskapets viktigaste inkomstkällor.

Den upptar 79 % av landarealen. Morän och barrskog hör ihop. Det är inte underligt, om timmerskogen är vacker, när moränen kan ha en mäktighet av 5-10 m. Norr om Voxna älv.

19. Vintern gör väg överallt.

I det inre av Hälsingland ligger snön i sex månader, i kustlandet drygt fyra månader. Stockarna köras ut på isen i väntan på våren och islossningen. I bakgrunden ett litet sågverk.

20. Landskapet har goda flottleder.

I Ljusnan flottades år 1946 14 millioner klampar; i alla Hälsinglands vattendrag 19,5 millioner. Bilden visar ett skiljeställe, där klamparna sorteras efter inhuggna märken. Det kan röra sig om 40-50 olika märken, vilket betyder lika många ägare. Stora mängder virke ”flottas” numera på lastbil.

21. Söderhamn är landskapets största stad.

I förgrunden kan man skönja den lilla å, kring vilken staden vuxit upp. Söderhamn grundades 1620, och Gustav II Adolf ville här sammanföra de goda vapensmeder, som sen gammalt fanns på olika håll i landskapet. Nu är staden centrum i ett stort träindustriområde: sågverk, sulfit- och sulfatfabriker. Lägg märke till skogen! Den är aldrig långt borta i Norrland.

22. Hudiksvall är näst Gävle Norrlands äldsta stad.

Staden anlades 1582 vid Hornåns utlopp i Lillfjärden. Landhöjningen gjorde, att den på 1640-talet flyttades till sin nuvarande plats vid en djupare fjärd. Fisket var länge stadsbornas viktigaste näringsfång. Man talar ju om städernas borgerskap, men i Hudiksvall fanns också ett fiskerskap, som bodde i en särskild stadsdel. Fiskerskapet vistades från islossningen till senhösten ute i skärgården och fiskade strömming. Hela familjen var med. Vi ser de gamla sjöbodarna och magasinen vid Sundskanalen i ”fiskarstaden”. Numera är också Hudiksvall huvudort i ett träindustriområde.

23. Kusten kantas av fiskelägen.

Landhöjningen förändrar staden, sakta men säkert. Detta är landsidan av Mellanfjärdens fiskeläge, 1700-talets strand. Man kan inte längre ro båtarna in i båthusen! Fiskeläget har också en rad sjöbodar av yngre datum. De vetter än så länge mot djupt vatten. Mellanfjärden har bosatt fiskarbefolkning. I Hälsingland fanns 1947 698 yrkesfiskare, men endast 90 binäringsfiskare. Antalet fiskelägen var 57.

24. Många av de gamla fiskelägena har kapell, där gudstjänst hålles någon gång under fiskesäsongen.

Detta är Kuggörarnas kapell, byggt år 1778. Då för tiden vistades här 14 hushåll med inalles 70 personer. Lägg märke till klockstapeln och vindmätaren! Strömmingsskötar på tork i gistgården. – Även kreaturen får följa med ut till de lättast tillgängliga fiskelägena, som alltså är ett slags fäbodar.

25. Sjöfarten i Bottniska viken är livlig.

Detta är Storjungfruns fyr, byggd 1838.

26. De största samhällena ligger i Ljusnans dalgång och vid kusten i närheten av Söderhamn och Hudiksvall.

Järnvägarna skapar samhällen! – Tvärstreckade järnvägslinjer är elektrifierade. Den streckade linjen är smalspårig. – De skuggade områdena ligger mer än 200 m ö.h. Skuggningen visar i stort sett den del av landet, som över havet, då isen drog sig tillbaka. – Rutan A visar folktätheten per km² i Hälsingland, rutan B i hela Sverige. Söderala har 51 inv. per km², Los och Ramsjö 2. – Diagrammet längst till höger visar i ordning åker, äng, skog och övrig mark i procent av landarealen.

Gumperts AB Gbg 1950