Redaktör: Seminarielärare Ivar Jansson, Göteborg

1. Dalarna hör ihop med Nordsvenska höglandet.

Endast en liten flik i sydost räknas till Mellansvenska låglandet. Därifrån sträcker sig den kuperade norrlandsterrängen uppe till fjällen i nordväst. Jämför bildens sydöstra och nordvästra hörn! Höjdskillnaden är 1.142 m (från 62 till 1204 m). Reliefkartan visar tydligt, att hela landskapet är orienterat i denna riktning. Lägg märke till Siljansgropen! Sjön ligger 161 m ö.h., och de omgivande bergen är 2-300 m högre. Siljans vida båge fortsättes mot nordost av den s.k. Siljansringen, ett dalstråk med silurisk berggrund. Här finns alltså kalk i jorden liksom för övrigt i hela Siljansbygden. – Dalarnas vapen: i blått fält två korslagda dalpilar av guld med silverspetsar och mellan dem en öppen krona av guld.

2. Städjan ansågs länge vara Dalarnas högsta fjäll.

Dess höjd är 1.131 m ö.h. Storvätteshågna nordväst därom är 1.204 m. Vi ser Städjan (den kägelformiga toppen) och Nipfjället. Bilden är tagen från Hedens by nära Särna på 25 km håll. Sjön är Hedefjärden, en utvidgning av Österdalälven.

3. I Dalarnas fjälltakter ligger skogsgränsen på omkring 900 m höjd ö.h.

Vi ser här Städjans kala topp från Gränjesåsvallens fäbodar. Lägg märke till hur granskogen glesnar och till slut ger upp vid en bestämd gräns! Ovanför denna växer krokiga fjällbjörkar ännu ett stycke mot toppen. Själva toppen är översållad med stora stenblock. Städjan består av kvartsit och skiffrar med dalasandsten i botten. – De gamla grå stugorna på vallen är intressanta. Man har ställt två stugor med gavlarna och ingångarna mot varandra och byggt ett tak över mellanrummet, ett urgammalt byggnadssätt. Taket är täckt med grovt tillyxade bräder. Gärdesgården!

4. De otaliga fjällbäckarna och småälvarna uppsamlas slutligen i två stora, djupt nedskurna dalar. Österdalälven och Västerdalälven.

Bilden visar det s.k. Trängslet, där Österdalälven bryter sig väg genom det våldsamt kuperade skogslandet. Här finns många goda mil av orörd vildmark. Dalgången är 3 km lång och över 100 m djup.

5. I ett av Västerdalälvens källflöden finns Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär.

Stupet är 70 m, totala fallhöjden 84 m. Men vattenmängden är obetydlig, och fallet är endast en silverstrimma mot Fulufjälls mörka sandstensvägg.

6. Dalasandstenen har stor utbredning i övre Dalarna, i Västerdalarna ända ned till Malung.

Även i Orsa finns sandsten. Den har sedan gammalt brutits till slipstenar, som av farande dalkarlar sålts över hela landet. Vi ser arbetet vid en slipstensgruva i Orsa, där den röda stenen formas i en enkel verkstad under bar himmel.

7. I norra Dalarnas obygder finns lodjur, björn och bäver.

Björnstammen beräknades 1942 uppgå till 20-25 djur, de flesta i Älvdalens socken. Vi ser ett björnide, som Nalle nyss lämnat efter vintersömnen.

8. De stora älvdalarna har gett landskapet namn.

Bilden visar Österdalälven vid Älvdalsåsen. Höjdskillnaden mellan älven och dalsidans krön är betydande, och dalen är så bred, att sluttningen blir ganska lång. Utmed älven vackra ängsmarker, som ger god höskörd. Hässjestörarna!

9. Mot söder vidgas dalarna, och älvfåran kantas av odlade bygder.

Älven fyllde en gång hela dalen. Dess avlagringar bildar nu dalbottnen, och älven har skurit ett nytt lopp mitt i sin gamla fåra. På stranden till vänster ser man spår efter en äldre flodfåra. Älven har slingrat i sin alltför breda dal, innan den bestämde sig för sitt nuvarande lopp. Ovanför dalen står skogen tät. Lador på strandängen till vänster. Detta är bygden vid Lima i Västerdalarna. Kyrkan till höger. Där syns också järnvägen till Särna.

10. En bondgård i Dalarna ligger väl omgärdad, men man bor gärna i byalag utmed vägen.

Kilometerlånga byar! Man har gott om virke och bygger sen gammalt många hus runt gårdsplanen. De knuttimrade husen är ofta omålade, Falu rödfärg är dock en av landskapets produkter! Bilden visar en gammal gård i vinterns dar, där snön ligger meterdjup. Se gärdsgården! Ore socken.

11. Många urgamla timrade stugor och bodar finns ännu kvar, de äldsta från mitten av 1100-talet.

Detta är Zorns gammelgård på Skeriol i Mora. Dylika hembygdsgårdar med byggnader sammanförda från olika håll i bygden är vanliga i Dalarna. Stugor med åtskilliga hundra år på nacken finns dock i varje by och brukas alltjämt. Vi ser en morastuga med tak av klyvved och hög kronskorsten. Till vänster en bod, ett härbre, stående på stadiga stolpar till skydd mot fukt och skadedjur. På gården en brunn. Den gräsbevuxna gårdsplanen fick aldrig beträdas av kor och kalvar. Ladugården hade utgång mot ängarna och skogen.

12. Fäbodlivet är en urgammal sedvänja, som ännu lever kvar i Dalarna.

I äldre tider var boskapsskötseln avgjort viktigare än jordbruket, och genom fäbodsystemet kunde man dra nytta av de naturliga ängsbetena i skogen. Man hade både hemfäbodar och långfäbodar för olika tider av sommaren. Så kom vintern. Då visade det sig ofta, att höet inte räckte till för de många djuren, som stundom fick svälta sig fram till nästa vår. Svens-Foskdals fäbodar, Idre. Fjällboskap.

13. Fäbodarnas eldhus visar oss, hur man bodde på tiohundratalet.

Däruppe i skogarna har man hållit fast vid gamla traditioner, medan man hemma i byn inrättat sig på bekvämare sätt. Vi ser ett eldhus vid en fäbod i Särna. Elden brinner på en härd av sten mitt på golvet, och röken letar sig ut genom ett hål i taket. Över elden hänger mesostgrytan i en finurlig hissanordning. Runt väggarna enkla bänkar eller britsar. Golv av jord.

14. Skogsbruket är en viktig näringsgren i Dalarna.

Skogen upptar 70 % av landytan, den odlade jorden 4 %. Den undre bilden visar flottlederna kring Dalälven. Deras sammanlagda längd är 3.638 km, medan älvens längd är 520 km. År 1946 flottades 24 millioner klampar, mer än i någon annan svensk flod. Drygt 4.000 personer var sysselsatta med flottningen. Den övre bilden visar islossningen i en av de övre flottlederna.

15. Dalarnas hjärta är Siljansbygden.

Här är jorden rik på kalk och ger goda skördar av vallhö och havre. Höjderna är odlade och bebyggda högt upp mot krönet. Vi ser Rättvik från Lerdalshöjden. Bortom kyrkan ligger Vikarbyn. Siljan är här mycket grund. Nedtill på bilden skymtar den 680 m långa ångbåtsbryggan. På udden till vänster om kyrkan syns den s.k. Vasastenen, rest till minne av Gustav Vasa.

16. Siljansbygden är en av Sveriges vackraste trakter.

De blånande höjderna, sjöns vida vatten, den täta bebyggelsen, den ljusa björkskogen och de gröna ängarna tilltalar både svenskar och utlänningar. Utsikt från Tällberg.

17. Vid Rättviks kyrka står de gamla kyrkstallarna kvar.

Dalasocknarna är stora, och kyrkbesöket var förr i tiden ett helt företag för de bönder, som bodde längst bort. Man for tidigt hemifrån, kanske redan på lördagen, och kyrkstallet fick vara härbärge för både häst och husbondfolk, tills det blev gudstjänstdags.

18. Från strandbyarna vid Siljan rodde man till kyrkan i långa, smäckra kyrkbåtar med ett tiotal åror på var sida.

Seden dog ut mot slutet av 1800-talet men har nu levat upp igen. Nya båtar har byggts, och tävlingar anordnas mellan olika roddarlag. Vi ser en lövad kyrkbåt på Österdalälven strax ovanför den ståtliga bron i Leksand. I älven ligger en massa timmer inom en bom av hoplänkade stockar.

19. De gamla sockendräkterna kom masar och kullor att lysa i kapp med markens blomster.

Dräktskicket var egentligen en invecklad historia med olika plagg och färger för olika högtider, för glädje och sorg, för gifta och ogifta. Nu kan man resa genom Dalarna utan att se en enda sockendräkt för så vitt man inte råkar komma med på någon större högtidlighet i socknen. Bilden visar leksandskullor i en äng av prästkragar.

20. En del av det virke, som flottas i Dalälven, tas upp efter vägen för att mata sågverk och massafabriker.

Vi ser skiljestället vid Leksand, där de märkta stockarna sorteras. Bogserbåtarna drar de stora timmermosorna över sjöar och lugnvatten. Det mesta virket går dock vidare till de stora sågverken vid Dalälvens utlopp.

21. Söder om Siljan blir älvdalarna storbygder.

Vi ser Österdalälven vid Gagnef. Det rutiga tygstycket! Efter istiden stod älvdalarna under havet ända till Leksand och Floda. Vid Leksand stod havsviken i förbindelse med Storsiljan. I havet avsattes sand och lera, som nu bildar dalens åkerjord. Högsta marina gränsen ligger i sydost 180-200 m ö.h., i Älvdalen 221 m.

22. Säters sköna dal är vida berömd.

Här har den lilla Ljusterån skurit sig ned i den forna havsbottnens sandavlagringar. Snösmältningsbäckarna har skapat sidoraviner, som förstorats genom jordflyttning. Lägg märke till den lummiga lövskogen i ravinerna!

23. Söder om Runn utbreder sig en verklig slättbygd med stora sädesfält.

Bergen ligger dock inom synhåll. Bilden visar slätten vid Stora Skedvi kyrka. Typiskt för Dalarna (och norra Sverige) är staplarna av hässjevirke, som väntar på att komma till användning vid skörden.

24. Dalarna har gott om elkraft.

Bilden visar kraftverket vid Forshuvudforsen i Dalälven norr om Borlänge. Det finns över 100 kraftverk i Dalarna, och en tredjedel av alla kök i landskapet kokar helt eller delvis med elektricitet. Praktiskt taget alla industri är elektrifierad.

25. Koppargruvan i Falun gav tidigt berömmelse åt landskapet.

Den började bearbetas på 1200-talet. Gustav II Adolf kallade den ”Svea rikes skattkammare”. År 1687 inträffade – på grund av vårdslös brytning – ett stort ras, varvid Stora stöten bildades. Den är 370 m lång, 220 m bred och 65 m djup. Nu är kopparn slut. Man bryter i stället svavelkis för framställning av rödfärg och svavelsyra. Gruvan är 440 m djup, och de sprängda gångarnas längd är 33 km. Lägg märke till de gammalmodiga hisstornen och den väldiga högen av slagg och odugligt berg, gråsten!

26. I Grängesberg, Bergslagens största gruvfält, brytes järnmalm.

Gruvan är 600 m djup. Vi ser ett elektriskt malmtåg komma fram ur en ort på väg till hiss-schaktet. Vid sidan av spåren gångbana och rör tillhörande gruvans pumpsystem.

27. Samhällena i Dalarna ligger i älvdalarna, på låglandet i sydost samt i Bergslagen.

Landskapets industriella tyngdpunkt ligger i sydost, och industrien skapar samhällen. – De skuggade områdena ligger mer än 200 m ö.h. De markerade områdena i nordväst når över skogsgränsen. – De tvärstreckade järnvägslinjerna är elektrifierade, de streckade linjerna är smalspåriga. – Rutan A visar

Dalarnas folktäthet per km², B hela landets folktäthet. – Diagrammet nedtill anger i ordning åker, äng, skog och övrig mark. – När det gäller bebyggelsen i Dalarna, får man inte glömma de stora byarna. Dylika tätbygder utan nämnvärd industri är icke medtagna på kartan.

28. Gustav Vasas minne lever ännu i Dalarna.

Vi ser här Gustav Vasa-statyn i Mora, utförd av Anders Zorn. Årtalet 1520 minner om flyktingens försök att samla morakarlarna till motstånd mot danskarna.

29. Ornässtugan visar, hur en herreman bodde på Gustav Vasas tid.

Den väldiga loftboden, 26 m i längd, torde ha byggts under 1400-talet. Spånbeklädnaden på väggarna är av yngre datum, likaså de stora fönstren och den utvändiga trappuppgången. Från början ledde en enkel trappstege upp till loftet. I byggnaden finns nu ett litet museum med olika föremål av historiskt intresse. Här bodde alltså Arent Persson och hans hustru Barbro Stigsdotter, som djärvt räddade flyktingen undan sin mans onda anslag.

30. Vasaloppet är en idrottstävling med historisk bakgrund.

Banan är 9 mil lång och går från Sälens by i Västerdalarna över bergen till Mora. Enligt sägnen upphanns ju den flyende Gustav Vasa i Sälen av skidlöpare utsända från Mora och övertalades att vända om – till befrielsekriget. Vasaloppet instiftades 1922 och blev strax en publiksuccé. 10.000 åskådare. Vi ser hur segraren får lagerkransen av kranskullan vid målet i Mora.

Litteratur: Svensk uppslagsbok, andra upplagan, art. Dalarna.

Gumperts AB Gbg 1949.