Doktor Gustaf Zander i Stockholm, Sveriges långt utom landets gränser kanske mest bekanta läkarenamn, fyllde den 29 mars 65 år.

Redan år 1862 började d:r Z. planlägga och utföra den gymnastik-apparelj, hvars förträfflighet förskaffat honom samtidens erkänsla och gjort hans namn kändt i hela den civilicerade världen. Två år därefter framlade han sina idéer i en afhandling, hvilken till en början mottogs allt annat än förtroendefullt, och 1865 öppnade han i Stockholm ett institut för sjukgymnastik. Det dröjde ej länge, förrän både allmänheten och hans kolleger voro omstämda - och i dag finna vi Zanderska institut lite hvarstans på jordklotet. Doktor Z. har naturligtvis ock vunnit "officiellt" erkännande från alla håll. Från världsexpositionerna i Philadelphia och i Paris (1878) samt utställningen i Bryssel (1876) har han hemfört medaljer. Medicinska fakulteten i Upsala kreerade honom vid jubelfästen 1877 till hedersdoktor, och af Svenska läkaresällskapet har han erhållit dess guldmedalj. Sedan 1896 är han ledamot af Vetenskapsakademien. Sedan 1898 är institutets ledning af dr Z. öfverlämnad åt hans son. (Hv8dag 19000408)

F.d. öfverstelöjtnanten fortifikationsbefälhafvaren å Karlsborg Edvard Philibert Zettergren afled i Stockholm den 30 nov., 74 år gammal. Z. blef 1869 major vid nämnda kår, samt utnämndes 1876 till öfverste-löjtnant i armén. Efter sitt afskedstagande 1881 - i följd af en svårare ögonsjukdom - bosatte han sig i hufvudstaden och verkade under sin krafts dagar för Sabbatsbergs Ålderdomshem. Z. egnade en stor del af sin tid åt dem, hvilka liksom han voro beröfvade synförmågan, som verksam medlem af "De blindas förening". Som en duglig officer, en varm fosterlandsvän och en hedersman i ordets egentliga bemärkelse sörjes och saknas han af en stor vänkrets. (Hv8dag 19001223)

A. AAGAARD

Konsul A. Aagaard är sedan flere år de olika arktiska expeditionernas välvilliga ”hjälpreda” i Tromsö. Särskildt ha de svenska expeditioner, som på senare år i olika ändamål startat från denna stad, konsul Aagaard att tacka för all oegennyttig hjälp med råd och dåd. Vi ha därför med skäl trott det intressera en stor allmänhet att få se den sympatiske norrmannens porträtt, hvilket kommer oss för sent tillhanda för att inflyta i förra numret med bilderna från årets ishafsexpeditioner. (Hv8dag 19000701)

Ett länge väntadt dödsbud har mält, att f.d.statsministern frih. Gustaf Åkerhielm till Margretelund den 3 april efter ett plågsamt lidande hädankallats, 67 år gammal.

Med frih. Åkerhielm bortgick en personlighet, hvars originella lysande begåfning ingen kan förneka. han skulle hafva kommit att spela en bemärkt roll i sitt land, äfven om han icke så godt som varit född därtill. Hans fader såväl hans farfader hade suttit i konungens råd och hade hvar för sig under en lång ämbets- och riksdagsmannabana ägnat sitt arbete och sina krafter åt landets intressen. Efter fadern därtill ärfvande literära anlag och son till en på såväl hufvudets som hjärtats vägnar rikt rustad kvinna hade han framtiden tidigt klar för sig. [utdrag ur längre artikel] (Hv8dag 19000415)

I den höga åldern af 95 år afled den 5 februari i Hultsfred f.d. kaptenen vid Gotlands nationalbeväring friherre Konrad Åkerhjelm af Margaretelund. Den vördade gamle, som in i det sista varit vid ovanlig vigör, hädankallades efter endast ett halft dygns sjukdom.

Baron Åkerhjelm var född 1804, blef officer 1834 och tog afsked ur aktiv krigstjänst år 1859. Därpå var han under många år bosatt i Visby. Som bevis på arten af den gamle knektens sinnelag kan an-föras, att han år 1885, då krig hotade mellan Ryssland och England, stod färdig anmäla sig att inträda i aktiv tjänst. han var öfvertygad om att Ryssland först skulle besätta Gotland och Sverige på så vis inblandas i kriget. Endast hans makas och barns böner lyckades förmå den 80-årige veteranen att ändra sitt beslut. (Hv8dag 19000311)

Å hotellet i Svedala afhölls häromdagen under en stor tillslutning en vacker hyllningsfäst för en af samhällets mest framstående medlemmar v. häradshöfdingen Nils Åkesson, med anledning af hans 25-åriga värksamhet som ordförande i Svedala sparbank och kommunalnämnd, hvilken senare befattning han nu lämnar.

Häradshöfding Å. har innehaft och innehar fortfarande en mängd offentliga och kommunala uppdrag. Ledande och initiativrik å många områden, har Å. i saker, som rört den församling, till hvilken han hör, utöfvat ett stort inflytande och hans åsigt alltid varit afgörande  och till kommunens bästa. Högt skattad för sin vinnande personlighet och praktiska duglighet har häradshöfding Å. förvärfvat sig en stor skara vänner och åtnjuter stor aktning i vida kretsar. (Hv8dag 19001125)

F. A. ÅSTRAND

Jönköpings regemente hemförlofvades vid årets sista möte för sista gången af regementschefen öfverste F. A. Åstrand, som före nästa års vapenöfningar kommer att lämna regementet. Öfverste Å. uttalade i hjärtliga ordalag därvid sitt tack för den gångna tiden och välönskningar för regementets framtid, hvarpå regementet svarade med den lifligaste hyllning. På e.m. gaf officerskåren middag för öfverste Å., hvarvid öfverstelöjtnant C. O. Meurling å officerskårens vägnar ägnade den afgående chefen några tacksamhetens ord för allt hvad han gjort till regementets bästa. (Hv8dag 19001001)

"Herr Ödmann tar inte emot idag. Han skall sjunga i afton." Det var en kvinnoröst, som svarade, när vi per telefon anhöllo att få aflägga en visit hos honom i anledning af hans femtioårsdag. När vi följande förmiddag på den ifrågavarande röstens förslag ånyo förhörde oss om, när han kunde taga emot oss, svarade oss en annan kvinnoröst - det var hans frus - att han tyvärr inte häller då var visibel. Hon sade det med ett tonfall, som om det nästan vore en orimlighet att ifrågasätta att han skulle kunna vara det.

"I går kväll spelade han och nu sofver han. Och i dag har han repetition. Nej, han kan verkligen inte taga emot. Han har nödgats afböja alla framställningar därom. Han har från sitt arbete inte en minut öfrig mer än hvad han behöfver för att hvila." Stackars hr Ödmann. Hvilken tung lott måtte de ändå icke vara att så offra sig för konsten! Här går en tanklös och okunning allmänhet och afundas honom, såsom ett konstens söndagsbarn, hvars lif är en lek. Och så är det i själfva verket ett martyrium, ett trälarbete utan ro och rast, likt dagakarlens, som delar sin glädjelösa tillvaro mellan det tunga arbetet och den tunga sömnen. Låtom oss prisa oss lyckliga, vi alla, som icke fått sångens tunga gåfva på vår del! Och låtom oss ägna en del af vår hyllning på den triumferande sångarens jubeldag åt de konstnärliga mödornas offer. (Hv8dag 19001021)