VÅRA NYA DOMHAFVARE

M. J. Tacklind. Vätle, Ale och Kullings domsaga. (Hv8dag 19001230)

H. exc. utrikesminister Lagerheims efterträdare som svensk-norsk minister i Berlin blef kabinettssekreteraren i utrikesdepartementet grefve Arvid Fredrik Taube, som nyligen utnämts till envoyé, extraordinarie et ministre-plénipotentiaire vid hofvet i Berlin, jämväl ackrediterad vid bayerska, sachsiska och badiska hofven.

Grefve Arvid Taube är född 1853 och således i sina bästa år. De egenskaper han under sin fleråriga verksamhet vid legionerna i Paris, Rom, Petersburg och London lagt i dagen borga för, att han väl kommer att fylla sin nya maktpåliggande post som de förenade rikenas representant vid det med oss så lierade tyska hofvet. Grefven har äfven ägnat sig åt det militära. Han lämnade aktiv tjänst 1881 men kvarstår nu som major i armén.

Envoyén Taube är sedan 1884 i ett lyckligt äktenskap förenad med friherrinnan Helene Julie (Ella) Taube af Carlö från Estland. (Hv8dag 19000311)

se ofvan  (Hv8dag 19000311)

Ett öfverraskande sorgebudskap ingick den 26 febr. från Lund, mälande att biblotekarien fil. d:r Elof Christoffer Tegnér aflidit. Angående de yttre dragen af Tegnérs lif är här endast plats erinra att han var son af Esaias Tegnérs äldste son, prosten Christoffer Tegnér, född 1844, blef student 1860, filosofie doktor 1865 och amanuens vid Lunds universitets historiska museum 1867. 1870 antogs Tegnér till e. o. amanuens vid k. biblioteket i Stockholm, hvilket han tillhörde till 1883, då han utnämndes till bibliotekarie vid universitetsbiblioteket i Lund. 1891 blef han ledamot af Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Tegnér har nedlagt frukterna af sina forskningar i en mängd skrifter, utmärkta genom grundlighet och mästerlig stil. Hans stora verk är hans i vår historiska litteratur ensamstående monografi öfver Gustaf Mauritz Armfelt, hvars utgifvande drog öfver en tidsrymd af elfva år, medan de förberedande arbetena torde representera en lika lång tid af den arbetsamme forskarens lif. På biblioteksområdet var T. en mycket skicklig organisatör och grundlig fackman. Han kommer att saknas mycket, främst i Lund, där universitetet genom hans bortgång gjort en svårersättlig förlust. (Hv8dag 19000311)

F. stadskassören disponenten vid Sköfde utskänkningsbolag Claes Wilhelm Tengstrand lade sitt hufvud till ro den 3 sistlidne november.

T. var född 1819 i Ransbergs prästgård. Efter att ha varit mönsterskrifvare vid Skaraborgs regemente och sedan egnat sig åt landtbruk flyttade T. år 1867 som stadskassör till Sköfde. Han var äfven i många år kyrkovärd och kyrkokassör, sekreterare i drätselkammaren och kamrer vid badanstalten. I slutet af 1870-talet blef T. disponent för Sköfde nya utskänkningsbolag. T. var en redig och flärdfri man, som bäst trifdes i sin familj och i slutet lag af några vänner. (Hv8dag 19001118)

VÅRA NYVALDA RIKSDAGSMÄN, FÖRSTA KAMMAREN

Disp. Vollrath Tham. För Örebro län. (Hv8dag 19000218)

Intendenten vid Borgholms badinrättning, dr Olof August Thawenius afled i Stockholm den 30 sistl. oktober, 47 år gammal.

Dr T. hade gjort den medikala gymnastiken till hufvudsakligt mål för sin verksamhet som läkare och var efter assistentverksamhet vid Östermalms medikala-gymn. institut 1893 anstäld hos den bekante prof. Winternitz i Wien. Sedan 1894 praktiserande läkare i hufvudstaden inköpte han i fjol Borgholms badinrättning, där han under tvänne somrar varit en omtyckt läkare, under hvars ledning den redan förut i högt anseende stående badanstalten tagit ett betydligt uppsving. (Hv8dag 19001125)

Sveriges kommissarie vid Paris-utställningen.

Grosshandlaren Arthur Thiels intelligenta och distinguerade drag äro väl bekanta för en stor svensk allmänhet. I egenskap af Stockholms-utställningens generalkommissarie blef hr Thiel en i vårt land mycket omtalad person, hvars förtjänster som innehafvare af denna högst maktpåliggande befattning icke kunna förnekas, trots från vissa håll ansträngningar gjordes för att förringa dem.

Att hr Thiel blef vår kommissarie vid utställningen i Paris, väckte ock på det hela allmän tillfredsställelse. Hr Thiel besitter förvisso egenskaper som kräfvas för en sådan post: praktisk blick och erfarenhet, urbanitet och ett representativt yttre. Flere af de stora Paristidiningarne ha redan innehållit de mest smickrande artiklar om svenska utställningen och dess främste man. När detta läses, har hr Thiel just fått mottaga konung Oscar i Paris och visa h. m:t hvad Sverige bjuder på denna hittills oöfverträffade exposition. (Hv8dag 19000610)

Den 17 augusti afled i Stockholm direktören för Göta kanals ångfartygsaktiebolag, sjökaptenen E. B. Thorsell.

Med honom gick en mycket dugande målsman för sjöfarten ur tiden. T. började sin bana som sjöman vid flottan. Efter aflagd underofficers-examen tog han emellertid tjänst som kofferdist, tog så sjökaptensexamen och förde under flere år "Motala Ström". Sedan inköpte han detta fartyg och bildade "Motala Ströms aktiebolag", hvilket nu bär namnet "Ångfartygsaktieb. Göta kanal", som trafikerar den härliga kanalleden. Thorsell tillkommer ock hedern att hafva fört detsamma till den framstående ståndpunkt i ekonomiskt och praktiskt afseende, som det nu intager. En talrik vänkrets deltager i de närmastes sorg öfver den afhållne mannens bortgång. (Hv8dag 19000902)

ÅRETS JUBEL- OCH HEDERSDOKTORER

Kyrkoherde O. W. Thulin, Wälinge. Fil. jubeldoktor i Lund. (Hv8dag 19000624)

ÅRETS JUBEL- OCH HEDERSDOKTORER

Professor J. C. W. Thyrén. Juris hedersdoktor i Lund. (Hv8dag 19000617)

Vi hade icke väntat att nödgas återgifva detta porträtt under det betecknande korset. Den 12 mars fyllde ingeniör Carl Josef Tinggren, stadsbanornas förste svenske lokomotivförare, 70 år och firade vid bästa hälsa dagen i kretsen af anhöriga och vänner i hufvudstaden. Två dagar därefter träffades han af hjärnblödning och var ej längre bland de lefvandes antal.

T. anställdes 1856 som lokomotivförare å vestra stambanan från Göteborg. Pensionsberättigad afgick T. ur tjänsten 1875, då han erhöll guldmedalj för trohet och redbarhet i rikets tjänst. Därpå ägnade sig den verksamme mannen åt industriell och merkantil verksamhet i Göteborg, därifrån han för omkring ett år sedan flyttade till Stockholm. Begåfvad med ett godt hufvud och humoristiskt anlagd var T. gärna sedd och aktad i vida kretsar. Många vänner stå jämte de närmast sörjande vid hans bår. (Hv8dag 19000401)

När det nya härordningsförslaget öfverlämnades till offentligheten, var det major Tingsten, som fick i uppdrag att presentera detsamma. Och klarare och mera öfvertygande än han skulle nog ingen ha varit i stånd att framställa dess innebörd. Men major Tingsten är icke endast ordets man, utan också handlingens, arbetets. Om han icke det varit, skulle han nog icke vid 37 års ålder ha varit major i generalstaben. Att man i honom hade att räkna med en af den svenska arméns allra mest dugande krafter, visste man dessförinnan. Det hade under tidigare skeden af hans utomordentligt snabba karriär vid flera tillfällen framhållits. Det värnpliktsförslag, som nu utarbetats i generalstaben, påstås också ha hans arbete och hans organisativa blick att mer än någon annans tacka för sin tillkomst.

Om kärnpunkterna i detta förslag, hvilket först och främst ger enhetlighet och effektivitet åt den allmänna värnplikt, hvars princip erkändes redan i beväringsorganisationen af 1812, skrifver han själf: "Att det kraftigt häfdar den ständiga tjänstgöringens betydelse för befälet, att det såväl genom ökade aflöningsförmåner som genom förbättrad utbildning vill stärka den mycket viktiga underbefälsgraden, att det i väsentlig mån förbättrar och utvecklar de s.k. specialvapnens organisation, att det afser upprättandet af ett positionsartilleri för att användas vid försvaret af befästa fältställningar t. ex. af Stockholms obefästa landfronter, af strategiskt så viktiga punkter, som Upsala och Södertälje, att det särskildt vill tillgodose den egentliga sjukvårdsutbildningen." (Hv8dag 19001125)

I dessa ishafs-expeditionernas dagar, då det börjar kräfvas särskild bokföring för att hålla reda på alla de expeditioner, som äro i verksamhet däruppe, kommer dödsbudet om den man, som först ledde det vetenskapliga intresset i vårt land in på dessa banor. Redan 1858 företog han i sällskap med A. E. Nordenskiöld sin första Spetsbergensfärd, som året därpå följdes af en forskningsresa till Grönland. 1861 företogs under hans ledning en ny expedition till Spetsbergen. Den vetenskapliga betydelsen af denna expedition blef särskildt anmärkningsvärd därför att resultatet af djupdraggningarna väckte intresse för fortsatta undersökningar af de stora hafsdjupen.

Under denna färd utfördes äfven föreberedande undersökningar till den gradmätning, som först i våra dagar fortsatts och genom svenskt och ryskt samarbete nu nalkas sin fullbordan. Ifrågavarande expedition inledde de stort anlagda och lika omsorgsfullt förberedda som framgångsrikt utförda polarfärder, hvilka under Nordenskiölds och hans efterträdares ledning pågått under de följande decennierna. Men personligen kom ej Torell, ehuru han alltjämt med lifligt intresse omfattade forskningens fortgång, att vidare besöka de arktiska regionerna. Efter några års verksamhet som adjunkt och e. o. professor i zoologi vid Lunds universitet kallades han nämligen 1871 till chef för Sveriges geologiska undersökning, hvarest han i öfver tjugufem år verkade icke blott med ledande hand och vilja utan äfven med uppslagsrika tankar.

Professor T. har med förkärlek sysselsatt sig med istiden, och glacierteorien hade i honom en af sina första svenska anhängare. Hans åsigt var att det område i norra Europa, som utmärkes genom block af nordiska bergarter, varit betäckt af en från Skandinavien utbredd inlandsis, lik Grönlands nuvarande, och ej af ett ishaf, såsom man förut antagit. De administrativa och expeditionella förvecklingar, i hvilka hans namn på senare tiden varit inblandadt, kunna naturligtvis minst af alla rubba det vetenskapliga anseende Otto Torell åtnjuter som en af seklets uppslagsrikaste forskare i detta land. (Hv8dag 19000923)

Till biskop i Kalmar stift efter framlidne d:r Per Sjöbring har utnämts innehafvaren af första förslagsrummet, professorn i pastoralteologi vid Upsala universitet teol. d:r Henry William Tottie.

Biskop T. är född i Stockholm den 29 okt. 1856 och har således vid helt unga år nått upp till detta höga ämbete. Hans lärdom, praktiska anlag och urbana, fint bildade väsen äro en borgen för, att biskop Tottie skall blifva en prydnad för detsamma. Biskop Totties meritförteckning är alltför lång, för att kunna här mera än i korthet antydas. Docent i teologi sedan 1885, tillträdde han 1893 det professorsämbete, hvilket han nu lämnar för den biskopliga stolen. Under flere år har biskop T. hedrats med en mängd kyrkliga förtroendeuppdrag, såsom ledamotskap af prästbildningskomitén, af svenska kyrkans missionsstyrelse m.m. inspektorat för Upsala folkskollärareseminarium m.m. Biskop Totties utnämning kommer säkerligen att af Kalmar-stiftets präster hälsas med tack och de bästa förhoppningar. (Hv8dag 19001014)

De som mena, att mångsidighet och dilettantism äro tvenne oskiljaktiga egenskaper, böra justera sin uppfattning med en liten studie af peda-gogen, historikern, linguisten, politikern, kommunalmannen, bankofullmäktigen Henrik Ragnar Törnebladh. En mångsidigaren man än han torde för närvarande icke deltaga i vårt offentliga lif, och få äro likväl de, som tagit sin sak grundligare.

Pedagogen Törnebladh var känd och erkänd för halfannan mansålder sedan. Under de tjugo år han verkade som lektor vid Kalmar läroverk - under de senare tolf åren d.v.s. 1867-79 äfven som rektor - hade han rikliga tillfällen att befästa sitt anseende i dessa stycken. Redan af 1865-66 års språkundervisningskommission var han ledamot, tillhörde 1870-72 komitén för revision af läroverksstadgan, 1879-81 kommissionen för åstadkommande af likformig uppställning af grammatiska läroböcker och 1882-84 (som vice ordförande) läroverkskomitén.  ... [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000805)

VÅRA NYVALDA RIKSDAGSMÄN, FÖRSTA KAMMAREN

Läroverksadjunkten d:r A. G. G. Törner. För Kronobergs län. (Hv8dag 19000211)