OTTO RAMEL

Den 21 januari afled efter en tids sjuklighet hufvudmannen för friherrliga ätten Ramel, innehafvaren af Öfvedsklosters fideikommiss i Skåne, ryttmästaren friherre Otto Axel Povel Ramel i en ålder af 67 år.

Baron Otto Ramel var älste son af frih. Hans Ramel och dennes maka i första giftet, grefvinnan Ebba de la Gardie. År 1853 blef han underlöjtnant vid Skånska Dragonregementet. År 1857 ordonnansofficer hos d.v. kronprinsen och sedermera adjutant hos konung Carl XV tog frih. Ramel redan 1863 som ryttmästare afsked ur krigstjänsten. han hade förut vid faderns död tillträdt det stora fideikommisset. Åt dettas skötsel samt den mängd kommunala och andra offentliga uppdrag, som kommo honom till del, ägnade han sig från denna tid. Bl.a. var frih. Ramel medlem af Hypoteksföreningens och Skånebankens styrelser och riksdagsman i Första kammaren åren 1873-89.

Med frih. Otto Ramel bortgick en personlighet, präglad af hjärtats sanna adel, en god och verkligt nobel riddersman. Besittningen af fideikommisset öfvergår nu till äldste sonen, löjtnanten i Skånska Husar-regementet frih. Hans Ramel, som nu ock är ättens hufvudman. (Hv8dag 19000204)

 

 

ALBERT RANFT

 . . .Det sägs, att Södra teatern skall bli direktör Albert Ranfts personliga skyddsling. Han kan ju icke hinna egna samma omvårdnad själf åt alla tre Stockholmsscenerna, som lyda under hans spira. Han kan icke vara allestädes närvarande, om än det ibland sett så ut under dessa åtta år - längre är det icke - han tillämpat sin nya regim för teaterledning. Det var som direktör för Göteborgs stora teater och samtidigt för ett kringresande sällskap han började. Dessförinnan hade han visserligen i midten af 80-talet under ett par år haft egen trupp, men icke mer än en. . .[utdrag ur artikel] (Hv8dag 19001230)

 

DANIEL GOTTLIEB RESTADIUS

I HVAR 8 DAGS n:o 6 återgåfvo vi bilden af denne man, när han sistlidne oktober kallades att som konsultativt statsråd i regeringen efterträda friherre Lars Åkerheim. På denna höga plats kom han icke att verka så, som man med skäl haft orsak att vänta. En alltmer tilltagande sjuklighet - njurlidande - tvang honom att för ett par månader sedan begära tjänstledighet och har nu, den 23 maj, lagt honom i grafven, sedan han dock endast ett par dagar varit sängliggande.

Restadius, som tillhörde en gammal bergslagssläkt från Resta by i Ramsbergs socken af Västmanlands län, var född i Tortuna prästgård den 21 november 1843. Han blef student i Upsala 1863 och aflade fem år därefter examen till rättegångsverken. Sedan han arbetat i Svea hofrätt i flere år, adjungerades han 1881 såsom ledamot inom densamma, hvilken adjunktion förnyades, tills dess han 1888 utnämndes till häradshöfding i Vätle, Ale och Kullings härads domsaga i Västergötland.

Åren 1874-86 var R. sekreterare hos riksdagens justitieombudsman och var sålunda väl förfaren i dennes göromål, då han 1889 valdes till justitieombudsmannens suppleant. Vid det partiella valet till Andra kammaren 1892 för valkretsen Borås-Alingsås, Ulricehamn, erhöll R. de flesta röstena. Han har alltsedan tillhört denna kammare - nu senast som representant för Marstrand, Kungelf, Alingsås och Ulricehamn - och intog inom densamma en mycket bemärkt plats för sina i formellt afseende utmärkta, af stor reda präglade uttalanden i en mängd frågor.

Hans förmåga togs äfven i anspråk för utskottsarbetena och han tillhörde under flere riksdagar konstitutionsutskottet. Äfven för komité-arbeten anlitades han flitigt. Sålunda var han senast bl.a. ledamot i den senaste unionskomitén samt af det "järnvägsråd", som civilministern för några år tillbaka tillitade vid pröfningen af koncessionsfrågor. Han fungerade äfven en tid som ordförande i "egna-hems-komitén".

Som synes var statsrådet Restadius en i viktiga statsvärf och förtroendeuppdrag mångsidigt pröfvad man. Hans bortgång skall ock på flere håll lämna ett tomrum, svårt att fylla. Någon ledande politisk personlighet var R. icke, men med sitt gedigna och plikttrogna arbete samt sin omfattande sakkunskap i samhällsfrågor skulle han säkerligen, därest han fått lefva, hafva kommit att intaga en ganska betydande ställning inom regeringen. Statsrådet Restadius afled ogift. En stor vänkrets står sörjande vid båren. (Hv8dag 19000603)

 

 

K. R. F. REUTERSKIÖLD

Vid slutmötet med Helsinge regemente å Mohed tog öfverste K. R. F. Reuterskiöld farväl af regementet, därvid han uttalade den kärlek han närt för regementet och sin förhoppning att denna kärlek skulle delas af en hvar vid detsamma. Vid officerskårens middag för öfversten utbragte öfverstelöjtnanten grefve De la Gardie den afgående chefens skål. (Hv8dag 19001001)

 

 

G. RIBBING

VÅRA NYA DOMHAFVANDE

Hofrättsrådet G. Ribbing. Upsala läns norra domsaga. (Hv8dag 19001230)

 

A. H. ROOS

VÅRA NYA DOMHAFVANDE

Assessor A. H. Roos. Själevads och Arnäs domsaga. (Hv8dag 19001230)

 

KARL PETTER ROSÉN, "JÖDDE I GÖLJARYD"

Det är sorg på "Skansen". "Jöddes" sten står tom. Den oförgätlige landsmåls- och folklifsskildrarens glada låt har tystnat. Snön faller lätt öfver det rum, där han nu hvilar som med sitt dragspel, sina visor och historier målade bilder från det svenska folklifet, hvilka doftade af den nordiska sommarkvällens björkdungar och furuskog, bragte till stor-stadens öron återklangen af det svenska landtlifvets sund, naturfriska kärnhumor.

"Jödde i Göljaryd", så väl bekant för hvarje besökare å Skansen - till hvars främsta dragningskrafter han länge kunnat räkna sig - och för öfrigt i allt Sveriges land, är borta. Hans tomrum blir svårt att fylla. Jödde var en äkta landsmålare, ingen "teaterbonde". Hans visor och paschasor återgåfvos med varm känsla för och förståelse af det ämne, hvars ypperliga tolkning skapat honom ett rykte som länge skall lefva. Själf småländing till lif och själ, förstod han att i sitt föredrag ingjuta all den humor och svenskhet som är utmärkande för "Getapuliens" söner.

"Jödde" hette, som alla veta, Karl Petter Rosén. Ursprungligen egnade han sig åt ingeniörsyrket, hvarmed han ock alltjämt sysslade under lediga stunder. Länge skall "Jödde" saknas på sin historiska sten på Skansen. Länge ska minnet af den godmodige, alltid lika "uppspelte" folklifsskildraren lefva."Han hade", sade Bergö å Frimurarbarnhuset, en barndomsvän till den döde, "sträfvat efter att låta svenskarne känna Sverige. Det var ej blott vaga barndomsminnen från hembygden, ej något konstladt och instuderadt hos honom, utan han hade med hela sin själ lefvat sig in i det allmogelif, han sökt tolka i sång och sägen. "Mycket tålte han skrattas åt, men mera hedras ändå". [bilden beskuren] (Hv8dag 19000211)

 

 

GEORG VON ROSEN

Georg von Rosen har både genialiskt och konstnärligt påbrå, om man så må uttrycka sig. Son af "våra järnvägars fader", den om sitt land så högt förtjänte öfverste grefve Adolf Eugène von Rosen och hans maka, en dotter till den grekiske skalden Rizo-Rangabé, föddes han i Paris 1843. Redan tidigt röjdes hans artistiska anlag, hvilka utbildades dels genom studier hemma och dels på de vidsträckta resor, som han som helt ung fick företaga. Så stod han redan vid 19 års ålder, 1862, då han i London fick sen den belgiske mästaren Henri Leys' arbeten, inför "en vändpunkt i sitt lif", en vändpunkt, som också mycket riktigt blef bestämmande för hans senare lif och konstnärskap. [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000617)

 

WOLDEMAR VON ROSEN

Den inom hufvudstadens militär- och sportkretsar väl bekante majoren frih. Woldemar von Rosen utnämdes sistlidne december till militär-attaché vid svensk-norska beskickningen i Wien. Vi bringa i dag af denna anledning ett porträtt af den särdeles populäre sportsmannen och framstående militären.

Friherre Woldemar Carl von Rosen är född 1854 och således nu i sina bästa år. Han utnämdes till major vid K. lifgardet till häst år 1898. Utom Svärdsorden är han innehafvare af fyra utländska ordnar: turkiska Medjidie-orden, 2:a kl., preussiska Johannit-orden, preussiska Kronorden, 3:de kl., samt badenska Zähr.Löw.-orden, 1 kl. (Hv8dag 19000204)

 

CURT JOHAN ELOF ROSENBLAD

Det sedan någon tid bebådade chefsombytet vid Blekinge bataljon blef verklighet vid konseljen den 14 dennes. Öfverstelöjtnanten i armén James Douglas Haasum [se denne], som sedan 1889 innehaft chefskapet, erhöll då begärdt afsked.

Till hans efterträdare utnämndes majoren vid Södra skånska infanteri-regementet Curt Johan Elof Rosenblad, född 1849. Major Rosenblad är en dugande militär, som därjämte visat sig kommunalt intresserad. Så har han i Lund, där han hittills haft sitt hem, bl.a. varit medlem af stadsfullmäktige, ledamot af drätselkammaren och ordförande i fattigvårds-styrelsen. (Hv8dag 19000429)

 

 

A. E. VON ROSENCRANTZ

Den 12 mars kunde svensk-norske generalkonsuln i Dresden, hr A. E. von Rosencrantz, fira sitt 25-årsjubileum. Att han under denna tidsrymd på ett särdeles förtjänstfullt sätt förstått att representera Sverige-Norge, framgår icke blått af de utmärkelser och erkännanden, som gång efter annan från allra högsta ort kommit honom till del, utan äfven af den allmänna aktning och tillgifvenhet, som ägnats och ägnas honom af de skandinaver, som längre eller kortare tid vistats eller vistas i Dresden.

Som bevis på de sympatier generalkonsuln v. R. förvärfvat sig öfverlämnades till honom på jubileumsdagen en subskriberad hedersgåfva från svenska och norska herrar och damer. (Hv8dag 19000318)

   

 


 

Denna sida är en del av

www.thorsaker.se

Katarina Sohlborg - 2005-2014