|
|
|
OTTO RAMEL †
Den 21 januari afled efter en tids sjuklighet
hufvudmannen för friherrliga ätten Ramel, innehafvaren af Öfvedsklosters
fideikommiss i Skåne, ryttmästaren friherre Otto Axel Povel Ramel i en ålder
af 67 år.
Baron Otto Ramel var älste son af frih. Hans
Ramel och dennes maka i första giftet, grefvinnan Ebba de la Gardie. År 1853
blef han underlöjtnant vid Skånska Dragonregementet. År 1857
ordonnansofficer hos d.v. kronprinsen och sedermera adjutant hos konung Carl
XV tog frih. Ramel redan 1863 som ryttmästare afsked ur krigstjänsten. han
hade förut vid faderns död tillträdt det stora fideikommisset. Åt dettas
skötsel samt den mängd kommunala och andra offentliga uppdrag, som kommo
honom till del, ägnade han sig från denna tid. Bl.a. var frih. Ramel medlem
af Hypoteksföreningens och Skånebankens styrelser och riksdagsman i Första
kammaren åren 1873-89.
Med frih. Otto Ramel bortgick en
personlighet, präglad af hjärtats sanna adel, en god och verkligt nobel
riddersman. Besittningen af fideikommisset öfvergår nu till äldste sonen,
löjtnanten i Skånska Husar-regementet frih. Hans Ramel, som nu ock är ättens
hufvudman. (Hv8dag 19000204)
|
|
ALBERT RANFT . . .Det sägs, att
Södra teatern skall bli direktör Albert Ranfts personliga skyddsling. Han
kan ju icke hinna egna samma omvårdnad själf åt alla tre Stockholmsscenerna,
som lyda under hans spira. Han kan icke vara allestädes närvarande, om än
det ibland sett så ut under dessa åtta år - längre är det icke - han
tillämpat sin nya regim för teaterledning. Det var som direktör för
Göteborgs stora teater och samtidigt för ett kringresande sällskap han
började. Dessförinnan hade han visserligen i midten af 80-talet under ett
par år haft egen trupp, men icke mer än en. . .[utdrag ur artikel] (Hv8dag
19001230) |
|
DANIEL GOTTLIEB RESTADIUS
† I
HVAR 8 DAGS n:o 6 återgåfvo vi bilden af denne man, när han sistlidne
oktober kallades att som konsultativt statsråd i regeringen efterträda
friherre Lars Åkerheim. På denna höga plats kom han icke att verka så, som
man med skäl haft orsak att vänta. En alltmer tilltagande sjuklighet -
njurlidande - tvang honom att för ett par månader sedan begära
tjänstledighet och har nu, den 23 maj, lagt honom i grafven, sedan han dock
endast ett par dagar varit sängliggande.
Restadius, som tillhörde en gammal
bergslagssläkt från Resta by i Ramsbergs socken af Västmanlands län, var
född i Tortuna prästgård den 21 november 1843. Han blef student i Upsala
1863 och aflade fem år därefter examen till rättegångsverken. Sedan han
arbetat i Svea hofrätt i flere år, adjungerades han 1881 såsom ledamot inom
densamma, hvilken adjunktion förnyades, tills dess han 1888 utnämndes till
häradshöfding i Vätle, Ale och Kullings härads domsaga i Västergötland.
Åren 1874-86 var R. sekreterare hos
riksdagens justitieombudsman och var sålunda väl förfaren i dennes göromål,
då han 1889 valdes till justitieombudsmannens suppleant. Vid det partiella
valet till Andra kammaren 1892 för valkretsen Borås-Alingsås, Ulricehamn,
erhöll R. de flesta röstena. Han har alltsedan tillhört denna kammare - nu
senast som representant för Marstrand, Kungelf, Alingsås och Ulricehamn -
och intog inom densamma en mycket bemärkt plats för sina i formellt afseende
utmärkta, af stor reda präglade uttalanden i en mängd frågor.
Hans förmåga togs äfven i anspråk för
utskottsarbetena och han tillhörde under flere riksdagar
konstitutionsutskottet. Äfven för komité-arbeten anlitades han flitigt.
Sålunda var han senast bl.a. ledamot i den senaste unionskomitén samt af det
"järnvägsråd", som civilministern för några år tillbaka tillitade vid
pröfningen af koncessionsfrågor. Han fungerade äfven en tid som ordförande i
"egna-hems-komitén".
Som synes var statsrådet Restadius en i
viktiga statsvärf och förtroendeuppdrag mångsidigt pröfvad man. Hans
bortgång skall ock på flere håll lämna ett tomrum, svårt att fylla. Någon
ledande politisk personlighet var R. icke, men med sitt gedigna och
plikttrogna arbete samt sin omfattande sakkunskap i samhällsfrågor skulle
han säkerligen, därest han fått lefva, hafva kommit att intaga en ganska
betydande ställning inom regeringen. Statsrådet Restadius afled ogift. En
stor vänkrets står sörjande vid båren. (Hv8dag 19000603)
|
|
K. R. F. REUTERSKIÖLD
Vid
slutmötet med Helsinge regemente å Mohed tog öfverste K. R. F. Reuterskiöld
farväl af regementet, därvid han uttalade den kärlek han närt för regementet
och sin förhoppning att denna kärlek skulle delas af en hvar vid detsamma.
Vid officerskårens middag för öfversten utbragte öfverstelöjtnanten grefve
De la Gardie den afgående chefens skål. (Hv8dag 19001001)
|
|
G. RIBBING VÅRA NYA DOMHAFVANDE
Hofrättsrådet G. Ribbing. Upsala läns norra domsaga. (Hv8dag 19001230) |
|
A. H. ROOS VÅRA NYA DOMHAFVANDE
Assessor A. H. Roos. Själevads och Arnäs domsaga. (Hv8dag 19001230) |
|
KARL PETTER ROSÉN, "JÖDDE I GÖLJARYD"
Det är sorg på "Skansen". "Jöddes" sten står tom. Den oförgätlige landsmåls-
och folklifsskildrarens glada låt har tystnat. Snön faller lätt öfver det
rum, där han nu hvilar som med sitt dragspel, sina visor och historier
målade bilder från det svenska folklifet, hvilka doftade af den nordiska
sommarkvällens björkdungar och furuskog, bragte till stor-stadens öron
återklangen af det svenska landtlifvets sund, naturfriska kärnhumor.
"Jödde i Göljaryd", så väl bekant för hvarje besökare å Skansen - till
hvars främsta dragningskrafter han länge kunnat räkna sig - och för öfrigt i
allt Sveriges land, är borta. Hans tomrum blir svårt att fylla. Jödde var en
äkta landsmålare, ingen "teaterbonde". Hans visor och paschasor
återgåfvos med varm känsla för och förståelse af det ämne, hvars ypperliga
tolkning skapat honom ett rykte som länge skall lefva. Själf småländing till
lif och själ, förstod han att i sitt föredrag ingjuta all den humor och
svenskhet som är utmärkande för "Getapuliens" söner.
"Jödde" hette, som alla veta, Karl Petter Rosén. Ursprungligen egnade han
sig åt ingeniörsyrket, hvarmed han ock alltjämt sysslade under lediga
stunder. Länge skall "Jödde" saknas på sin historiska sten på Skansen. Länge
ska minnet af den godmodige, alltid lika "uppspelte" folklifsskildraren
lefva."Han hade", sade Bergö å Frimurarbarnhuset, en barndomsvän till den
döde, "sträfvat efter att låta svenskarne känna Sverige. Det var ej blott
vaga barndomsminnen från hembygden, ej något konstladt och instuderadt hos
honom, utan han hade med hela sin själ lefvat sig in i det allmogelif, han
sökt tolka i sång och sägen. "Mycket tålte han skrattas åt, men mera hedras
ändå". [bilden beskuren] (Hv8dag 19000211)
|
|
GEORG VON ROSEN Georg von Rosen har
både genialiskt och konstnärligt påbrå, om man så må uttrycka sig. Son af
"våra järnvägars fader", den om sitt land så högt förtjänte öfverste grefve
Adolf Eugène von Rosen och hans maka, en dotter till den grekiske skalden
Rizo-Rangabé, föddes han i Paris 1843. Redan tidigt röjdes hans artistiska
anlag, hvilka utbildades dels genom studier hemma och dels på de vidsträckta
resor, som han som helt ung fick företaga. Så stod han redan vid 19 års
ålder, 1862, då han i London fick sen den belgiske mästaren Henri Leys'
arbeten, inför "en vändpunkt i sitt lif", en vändpunkt, som också mycket
riktigt blef bestämmande för hans senare lif och konstnärskap. [utdrag ur
artikel] (Hv8dag 19000617) |
|
WOLDEMAR VON ROSEN Den inom
hufvudstadens militär- och sportkretsar väl bekante majoren frih. Woldemar
von Rosen utnämdes sistlidne december till militär-attaché vid svensk-norska
beskickningen i Wien. Vi bringa i dag af denna anledning ett porträtt af den
särdeles populäre sportsmannen och framstående militären.
Friherre Woldemar Carl von Rosen är född 1854 och således nu i sina bästa
år. Han utnämdes till major vid K. lifgardet till häst år 1898. Utom
Svärdsorden är han innehafvare af fyra utländska ordnar: turkiska
Medjidie-orden, 2:a kl., preussiska Johannit-orden, preussiska Kronorden,
3:de kl., samt badenska Zähr.Löw.-orden, 1 kl. (Hv8dag 19000204) |
|
CURT JOHAN ELOF ROSENBLAD Det sedan
någon tid bebådade chefsombytet vid Blekinge bataljon blef verklighet vid
konseljen den 14 dennes. Öfverstelöjtnanten i armén James Douglas Haasum [se
denne], som sedan 1889 innehaft chefskapet, erhöll då begärdt afsked.
Till hans efterträdare utnämndes majoren vid Södra skånska
infanteri-regementet Curt Johan Elof Rosenblad, född 1849. Major Rosenblad
är en dugande militär, som därjämte visat sig kommunalt intresserad. Så har
han i Lund, där han hittills haft sitt hem, bl.a. varit medlem af
stadsfullmäktige, ledamot af drätselkammaren och ordförande i
fattigvårds-styrelsen. (Hv8dag 19000429)
|
|
A. E. VON ROSENCRANTZ Den 12 mars
kunde svensk-norske generalkonsuln i Dresden, hr A. E. von Rosencrantz, fira
sitt 25-årsjubileum. Att han under denna tidsrymd på ett särdeles
förtjänstfullt sätt förstått att representera Sverige-Norge, framgår icke
blått af de utmärkelser och erkännanden, som gång efter annan från allra
högsta ort kommit honom till del, utan äfven af den allmänna aktning och
tillgifvenhet, som ägnats och ägnas honom af de skandinaver, som längre
eller kortare tid vistats eller vistas i Dresden.
Som bevis på de sympatier generalkonsuln v. R. förvärfvat sig
öfverlämnades till honom på jubileumsdagen en subskriberad hedersgåfva från
svenska och norska herrar och damer. (Hv8dag 19000318) |
|
|
|