ÅRETS JUBEL- OCH HEDERSDOKTORER

Riksarkivarien C. T. Odhner. Juris hedersdoktor, Lund. (Hv8dag 19000603)

En af vårt lands inom vida kretsar mera kända församlingsherdar k. hofpredikanten prosten Johan Axel Olin i Malmö, fyller den 11 dennes 75 år. Efter att i sju år varit kyrkoherde i Karlskrona stadsförsamling flyttade prosten Olin 1864 till Malmö som S:t Petri församlings herde.

Under de 36 år han verkat i denna stad har han gjort sig så älskad af alla, med hvilka han kommit i beröring, att man ej kan finna en mera uppriktig vördnad och innerligt afhållen kyrkans man. Med den sannt kristne själasörjarens blidhet och hjärtegodhet förenar prosten Olin den fint bildade mannens hjärtevinnande sätt. På 75-årsdagen kommer den afhållne herden att tvifvelsutan få röna talrika bevis på tacksamhet för allt godt han offentligt och enskildt verkat. Den vördade gamle åtnjuter en för sin ålder god andlig och lekamlig vigör. Öfver hans lefnadsafton sprider skimret af ett långt kristligt kärleksverk sina varma, lifgifvande strålar. (Hv8dag 19000408)

En förstepristagare. Hr Alfred Olsson, Göteborg, klass III, för 92 points (högsta pointantal inom klassen.) [utrag ur artikel om riksskyttetävlingarna 1900] (Hv8dag 19001007)

VÅRA NYVALDA RIKSDAGSMÄN, ANDRA KAMMAREN

Godsägaren, Fil. Lic. Chr. Olsson. Nyvald för Luggude domsagas norra valkrets. (Hv8dag 19000121)

OLOF OLSSON †

En af den svensk-amerikanska kyrkans främste män, presidenten och professorn vid svensk-amerikanarnes största läroverk, det bekanta Augustana College, d:r Olof Olsson, slutade den 12 maj sin jordiska tillvaro. Efter en svensk-amerikansk tidskrift återgifva vi den allmänt älskade och aktade lärarens för så många bekanta drag.

O. föddes i Karlskoga, Värmland, 1841; började sina studier i Stockholm 1858; vistades 1859-60 i Leipzig; tog studentexamen i Upsala 1861 och prästvigdes i Upsala domkyrka 1863. Han tjänstgjorde i Karlstads stift till år 1869. Han utvandrade då med en stor skara landsmän till mellersta Kansas och var deras pastor till år 1876, då han på kallelse af synoden flyttade till Rock Island. År 1888 afgick han härifrån, arbetade en tid för Bethany College i Lindsborg, Ks., uppehöll sig sedan ett år i Europa, återvände 1890 och antog kallelse till landsförsamlingen i Woodhull, Ill. Därifrån uppsteg han på presidentstolen för Augustana College och seminarium, då d:r Hasselquist dog år 1891, och har sedan dess varit president för skolan och lärare i det teologiska seminariet. År 1892 erhöll han från skolan teologie doktorsgraden och år 1893 från Upsala filosofie doktorsgraden.

Han var onekligen en af synodens största predikanter och inlade stor förtjänst som försvarare af den lutherska kyrkans försoningslära gentemot sekterna. Han har äfven utöfvat stort inflytande på sina landsmän genom de skrifter han efterlämnar. Olssons största lifsgärning var den som president och lärare vid Augustana College. Under nära ett fjärdedels sekel innehade han denna höga förtroendepost och har fostrat i det närmaste 400 af synodens prästmän. Hos dem skall han främst lefva i kär hågkomst. Men sorgen öfver hans bortgång är allmän. D:r C. A. Blomgren skrifver i ”Valkyrian”:

Hans graf är redd vid Mississippis strand. Så länge den floden flyter, må hans minne lefva i välsignelse bland svensk-amerikaners kommande släkten!”  (Hv8dag 19000722)

Den 3 december firades i Helsingborg en fästa f ett mera ovanligt slag. Ett stort samhälle frambar till sin främste man sina lyckönskningar och sin hyllning på hans 70-års födelsedag. För en hvar, som något känner till Helsingborg, är det klart, att denne man ej kunde vara någon annan än konsul P. Olsson, "kungen i Helsingborg". Man kan i viss mening säga att Helsingborg är konsul Olssons verk, ty utom de många direkta fördelar han genom sin verksamhet tillfört staden, har han väckt till lif en företagsamhet och en handlingslust, som näppeligen öfverträffas af någon stad i vårt land.

Hans historia är historien om den fattige gossen, som tidigt måste lämna föräldrahemmet för att själf tjäna sitt bröd och som så småningom arbetade sig upp till en maktställning, hvilken med hvarje år blef allt fastare äfven om den icke alltid varit obestridd. Hans stormaktsdagar kunna räknas från mediet af 1850-talet, då han satte i gång en för den tiden storartad spannmålsaffär. Flera industriella anläggningar kommo därefter med korta mellanrum till stånd i Helsingborg, och i dessa företag var konsul Olsson icke blott den största intressent utan ock den förnämsta ledande kraften. Helsingborgs ångkvarn, sockerfabriken och mekaniska verkstaden - för att endast nämna de största - ha sålunda honom att till stor del tacka för sin tillkomst.

Med sin skarpblick upptäckte han äfven snart, hvilken mäktig häfstång snabba kommunikationer äro till det ekonomiska samhällsllifvets höjande. På hans initiativ erhöll Helsingborg efter hand utmärkta järnvägs-förbindelser med den skånska provinsen och statsbanorna, Småland och Halland, hvilken sistnämnda järnvägsled snart framdrogs till Göteborg. Knappast mindre är hans insats till sjöfartsnäringens uppdrifvande. I hamndirektionen, hvars ordförande han ännu är, arbetade han ifrigt för förbättring af stadens hamn med det resultat, att Helsingborg nu som sjöstad räknas till landets främsta.

Af Helsingborgs stadsfullmäktige har han varit ledamot allt sedan denna institution inrättades och kvarstår ännu sedan 1888 som dess ordförande, hvilket uppdrag han sköter med aldrig svikande reda och säkerhet. Det är ett sannt nöje att höra Helsingborgs fullmäktiges ordförande göra en sammanfattning af en ofta mycket utgrenad debatt och precisera de olika förslag och yrkanden som därunder framkommit. Såsom väl för de flesta är bekant, har hr O. äfven varit ledamot af vår lagstiftande församling. År 1869 invaldes han i riksdagens Andra kammare, där han kvarstod till 1875. Tre år senare invaldes han i Första kammaren, som han tillhörde intill 1896, då han afsade sig nytt ival. Såsom lekmannaombud för Malmöhus län deltog han äfven i 1869 års och flera därpå följande kyrkomöten, där han representerade den mera frisinnade riktningen.

Det är, såsom af ofvanstående korta öfversikt synes, en ovanligt omfattande och tillika ovanligt framgångsrik verksamhet, konsul Olsson vid sina nu tillryggalagda 70 år kan blicka tillbaka på. Utan att i någon särskild grad ha kastat sig in på de sociala reformernas område har han dock genom sin på rent praktiska mål riktade verksamhet och sin aldrig slappnande energi i väsentlig mån bidragit till den storartade utveckling på samhällslifvets alla områden, som utmärka de senare årtiondena, och som icke minst i hans egen stad gjort sig märkbar. (Hv8dag 19001216)

Den 24 febr. afled i Stockholm förra statsrådet och vice amiralen Carl Gustaf von Otter, i en ålder af 82 1/2 år. Von Otter blef 1841 kadett vid Karlberg samt sekundlöjtnant vid k. flottan 1847. Åren 1852-54 var v. Otter anställd i engelsk örlogstjänst och deltog i flera fäktningar å Irawaddyfloden 1852-53.

Såsom chef å en af ostindiska kompaniet bevärad skonert deltog han i en expedition uppför Basseinfloden 1853 och i flera anfall mot röfvarehöfdingen Myah Toon. I expeditionen mot sjöröfvare på kusten af Borneo och i Kina uppefter Yangtse-Kiang till Nanking och Wuhu tog han äfven en bemärkt del samt dessemellan i flera strider mellan imperialister och rebeller i Kina 1854. För sina bedrifter i dessa strider erhöll von Otter engelsk medalj 1855 samt 1860 svensk guldmedalj för tapperhet till sjös, en sällsynt utmärkelse.

År 1867 blef han kommendörkapten af 2:a klassen och var sedan 1872 distriktschef för norra lotsdistriktet äfvensom inspektör för räddningsväsendet å rikets kuster, då han tre år senare blef lotsdirek-tör och chef för lotsstyrelsen. På denna plats ansågs han vara synner-ligen duglig och gjorde åtskilliga upptäckter af vikt för fyrväsendets förbättrande.

Snart kallades frih. von Otter till än högre uppgifter, då han 1880 utnämndes till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet, hvilket ämbete han bibehöll i skiftande ministärer till den 16 dec. 1892, då han jämväl erhöll afsked ur k. flottan, inom hvilken han sedan 1889 haft vice amirals grad. (Hv8dag 19000311)

När frih. B. A. Leijonhufvud hösten 1874 lämnade ifrån sig sjöministerportföljen, öfvertogs den af en ung sjöofficer, frih. F. W. von Otter, hvilken, som ske plägar, vid samma tillfälle erhöll kommendörs rang. I sex år stannade han på sin post, som vid hans afgång i sammanhang med Posseministärens makttillträde besattes med hans äldre broder, den i våras aflidne v. amiralen frih. C. G. von Otter. Sedan dess har han tjänstgjort först som varfschef och sedan, efter 1884, såsom befälhafvare vid flottans station i Karlskrona, fortsatt att passera graderna såsom konteramiral, viceamiral och slutligen - för en tid sedan - amiral.

Denna befordran må väl, oberoende af den kungliga vänskap, som legat där bakom, räcka till att styrka hans militära duglighet, på hvilken uppmärksamhetten blifvit fäst redan under hans tidiga officerstid. Under åren 1857-61 hade han varit i engelsk krigstjänst och 1868 hade han såsom befälhafvare på ångfartyget "Sophia" deltagit i Nordenskiölds Spetsbergsexpedition. År 1872 blef han adjutant hos konungen, och samma år han inträdde i konungens råd kallades han till ledamot af krigsvetenskapsakademien. ... [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000923)