F.d. öfveringeniören i landtbruksstyrelsen Jakob Henrik Magnét afled den 18 oktober i sitt 70:de år. Med öfveringeniör M. bortgick en person, hvars verksamhet varit af stor betydelse för det svenska jordbrukets höjande - han var en af de bästa befordrarne af dettas uppsving från tiden för vattenafledningslagens antagande.

År 1857 blef M. statens landtbruksingeniör och tjänstgjorde i Norr-botten, Kalmar, Blekinge och Stockholms län. Utnämd till öfveringeniör i landtbruksstyrelsen 1889 tog han afsked i fjol, men har sedan verksamt deltagit i Egnahems-komiténs arbeten. M. var en i sitt fack mycket kunnig, af alla högt aktad personlighet, som länge skall lefva i kär hågkomst. (Hv8dag 19001104)

Den sorgepost, som i dagarna bringat bådskapet om bankdirektör Theodor Mannheims hädanfärd .... Theodor Mannheimer var vid sin död 67 år gammal. Han inflyttade 1855 från Köpenhamn till Göteborg, där han 1864 blef den stora bankinrättningen "Skandinaviska kreditaktiebolagets" grundläggare och förste direktör. Under Mannhemiers ledning har denna bank utvecklats till en af landets mäktigaste pänninginrättningar, hvars affärsprinciper haft och alltjämt ha ett visst inflytande på verksamheten inom andra bankinstitut. [del av artikel] (Hv8dag 19000318)

Med beundran ha vi alla läst om den handfull skandinaver hvilka i slaget vid Scholznek den 11 december visade ett hjältemod och dödsförakt, som spridt oförvansklig glans öfver Nordens söner. Af dessa femtio föllo ej mindre än 21, sedan de uträttat under af tapperhet.

Bland dem som stannade på valplatsen, var en 25-årig göteborgare Osvald August Mark, son till grosshandlaren Aug. Johansson Mark. Han hvilar nu därute efter att ha offrat sitt unga lif för frihetens sak. Men öfver hela Transvaals land prisas hans och hans kamraters hjältedåd - det är de fallnes grafvård, som aldrig skall förvittras, och de anhörigas stolta tröst. [ur artikel om svenskar fallna i kriget i Transvaal] (Hv8dag 19000401)

VÅRA NYA DOMHAFVANDE

Rev. sekr. E. T. Marcks von Wurtemberg. Södra Åsbo och Bjäre domsaga. (Hv8dag 19001230)

F.d. folkskoleinspektören C. J. Meijerberg ingick den 8 dennes i sitt 85:te år, i anledning hvaraf han uppvaktades bl.a. af hufvudstadens folkskollärarekår och fick pr post och telegraf mottaga många lyckönskningar. Den vördade gamle besitter ännu en förvånansvärd vigör och arbetskraft. (Hv8dag 19001021)

Dir. Ranfts lyriska afdelning har nyligen i Göteborg framfört en operettnyhet, hvilken tvifvelsutan kommer att bli en stor succès i hufvudstaden: Audran's Dockan (La poupée). Operetten är endast ett par år gammal och har visat sig slå lifligt an öfverallt, ehuru den hvarken utmärker sig för någon originell musik eller originell handling. .... På utförandet af titelrollen hvilar, om ej uteslutande så till största delen "Dockans" öde. Att en sådan "docka" som den vår operettdiva Emma Meissner presterar skulle bli idealisk, var endast hvad alla väntat! Fru Meissner har i "Dockan" kreerat ännu en roll, hvilken har alla utsikter att bli en af hennes stora triumfer. [utdrag ur längre artikel] (Hv8dag 19000311)

VÅRA NYVALDA RIKSDAGSMÄN, FÖRSTA KAMMAREN

Grosshandlaren Olof Melin, Göteborg. Nyvald för Göteborgs stad. (Hv8dag 19000422)

C. E. MELLQVIST

Bland andra svenskar, som på boernas sida deltagit i Transvaalkriget, befinna sig f.n. tvenne Bollnäsbor John Eklund och Carl E. Mellqvist i fångenskap ”i allsköns välmåga” på S:t Helena – en nog så intressant vistelse!

Bägge äro föda 1876 och utreste till Transvaal i maj 1898. Mellqvist sårades och tillfångatogs i slaget vid Magersfontein den 11 december, då så många skandinaver stupade. Eklund var med på general Cronjes kapitulation vid Paardeberg. De ha nu sammanträffat som engelske krigsfångar på den historiska ön, där de må jämförelsevis väl men hvarifrån de helt naturligt längta tillbaka till den gyllene friheten. När kriget blir slut, få de den ju igen vid utväxlingen af fångarne. (Hv8dag 19000708)

Den 23 april afled i Linköping f.d. kanslirådet Karl Gerhard Metzén i en ålder af 76 år. Karl Gerhard Metzén tillhörde en gammal östgöta prestsläkt. Stamfadern Sven Magni Metzenius hade tagit sig tillnamnet af Metsjö i Vårdsbergs socken i Östergötland, hvarest han var 1616, samt afled 16å6 som kyrkoherde i Lillkyrka med Östra Skrukeby numera förenade församling. Kanslirådet Metzén blef student i Upsala och aflade filosofie kandidatexamen för att ägna sig åt skolan. Men omständigheterna förde honom till anställning i ecklesiastikdepartementet, därtill han avancerade till kansliråd och byråchef för kyrkoärenden och tjänstgjorde i 40 år (1849-1889). Han bosatte sig efter afskedstagandet i Linköping.

Dugande, kunskapsrik och plikttrogen var den aflidne en framstående ämbesman, som af öfver- och underordnade skattades särdeles högt. Metzéns handstil sökte i prydlighet sin like, i följd hvaraf han i många år hade uppdrag att utskrifva de på den tiden utfärdade ordensbrefven. Då på 1860-talet ett särskildt anslag beviljades för en afdelning för reglering af svenska presterskapets löner, blef Metzén chef för denna afdelning. Samtliga nu gällande löneregleringar äro af honom uppsatta. Den noggrannhet och sorgfällighet han därvid lade i dagen förskaffade honom ock ampla erkännanden af departementets chefer. Till sin natur var M. anspråkslös och försynt och hans vänskapsfulla sinnelag gjorde honom omtyckt af alla. (Hv8dag 19000506)

Af alla de stora sångerskor som vårt land frambragt lyser namnet Louise Michaeli bland de främsta. Den 23 februari var det ett kvarts sekel sedan den europeiskt fräjdade storheten förlossades från det lidande, som blef hennes bittra lott efter tjugo år af glänsande triumfer.

Ett af de vackraste dragen i Michaelis konstnärsskap var hennes svenskhet. Trots alla lagrar som hon skördade i främmande land blef hon sitt fosterland trogen intill det sista. Äfven hennes artistskap, hennes sång, dess tjusning likväl som dess brister, hade något nationellt svenskt. Hennes stämmas rent lyriska välljud hade sin rätta resonnansbotten i ett svenskt hjärta. M. debuterade som Elvira i "Don Juan" på k. teatern 1849. Efter studier i Paris för Garcia blef hon 1854 hofsångerska och var i tre år primadonna vid k. operan. Åren 1855 och 1859 gjorde fru M. stora konsertturnéer genom Europa. I London blef hon bl.a. fuore som Marta i "Hugenotterna" vid ""Her Majesty's Theatre".

Änke- och moderssorg gjorde henne föga motståndskraftig mot den obevekliga lungsot, som angrep den firade sångerskan. Ännu vid H. m:t konungens kröning den 12 maj 1873 lät hon höra sin bedårande stämma, men måste på hösten s. å. lämna Sverige för att i södern söka bättring - fast förgäfves. (Hv8dag 19000304)

Bland våra yngre dramatiska författare intager onekligen bruksegaren Knut Michaelsson ett framstående rum. Hans stycken ha också vunnit en framgång, hvilken visar att han träffat publikens smak. Den ofta enkla men väl funna uppränningen, de pikanta interiörerna, den vård-ade och träffande dialogen - allt detta i lycklig förening måste ju bereda en vacker succès. ...

Knut Michaelsson rör sig förnämligast i de högre kretsarne. Så spela t. ex. "Unge grefven", den nätta empirepjäsen , och "Skandalen i natt", ett modärnt lust-spel, uti högadliga familjer. Förf. rör sig här med en naturlig elegans och friskhet, som är af mycket god verkan. Nu senast har Knut Michaelsson uppträdt som historisk dramatisk författare. Svenska Teatern håller just nu på att inöfva hans historiska skådespel Drottning Kristina i Rom, hvilket inom kort kommer att uppföras. Ännu ett nytt stycke af hr Michaelsson, En skugga är under inöfning å samma teater. (Hv8dag 19000211)

I den höga åldern af nära 89 år hädankallades den 13 Mars en gammal känd stockholmare, fabrikören Claes Gustaf Mineur.

M. var en hedersman, enkel, rättfram och vänfast, hvars bortgång väckt sorg och saknad i vida kretsar. M. införde den modärna tapettillverkningen i vårt land, å hvilket område han slog in på en ny väg i och med tillverkningen af imiteradt gyllenläder, som förskaffade hans fabrik en smickrande uppmärksamhet äfven utomlands. Han var en af de äldste och mest verksamme i Stockholms handtverksförening.

Varmt intresserad för dramatisk konst uppförde han den 1869 brunna Djurgårdsteatern. Äfven den nya Djurgårdsscenen har honom att tacka för sin tillkomst. (Hv8dag 19000325)

Det var länge sedan Harald Molander ägnade den dramatiska konsten någon annan odling än regissörens. Efter sin debut som dramatisk författare med komedin "Rococo" 1882 - han var då en 24-årig ung man, nyss kommen från universitet - skref han följande år det dramatiska verkningsfulla sorgespelet "Furstinnan Gogol", som 1884 följdes af komedin "Vårflod". Efter en treårig författarehvila skref han 1887 skådespelet "Beatrice", som först 1893 följdes af lustspelet "Flirtation". Sedan dess har hans författareskap inskränkt sig till det 1896 utgifna mästerstycket i arkaiseringens konst "En lyckoriddare".

Det är ett parti ur denna roman om äfventyraren Lars Wivallius' kärlekssaga på Björkeberga, som han nu dramatiserat och scensatt med sin öfverlägsna talang. Själf har han kallat stycket för ett "äfventyr", en beteckning som möjligen torde innebära, att han själf varit medveten om att det icke riktigt håller måttet inför dramatikens stränga lagar. I alla fall är det genom sitt lif, sin effektstyrka och framförallt sin tidsfärg ett stycke verklig konst. Att iscensättningen skulle vara ypperlig, var ju gifvet, då den ledts af författaren själf, den bepröfvade mästaren i regiens konst, hvars verksamhet både på svenska och finska scener gifvit mången föreställning des enda konstnärliga raison d`être. (Hv8dag 19001028)

HARALD MOLANDER †

Den 22 november afled i Stockholm intendenten vid Svenska teatern Harald Molander, i en ålder af 42 år. I n:r 5 af HVAR 8 DAGS andra årg. återfinnes ett lyckadt porträtt af den hädangångne, med hvilkens frånfälle svenska scenen gör en stor förlust. (Hv8dag 19001202)

I hufvudstaden lät nyligen en ung pianist, fröken Dagmar Moltrecht, bördig från Linköping, höra sig på en konsert i Vetenskapsakademien. Fröken M., som studerat för fröken Carlheim-Gyllensköld och senast i Berlin för hr Mayer-Mahr i Scharwenkas konservatorium, visade sig i besittning såväl af en mycket aktningsvärd teknik och ett fint elastiskt och sångbart anslag som äfven af verklig begåfning.

På nämnda konsert utförde hon Beethovens Ess-dursonat, op. 31, "med så naturligt god uppfattning, med sund rytmik och genomskinlig klarhet på samma gång som med fint utbildad teknik, att detta enda nummer var tillräckligt för att visa, att man här hade att göra med en verklig talang", skrifver t.ex. en kritiker. Det är bara att hoppas, att denna talang måtte komma vårt musiklif till godo, och under fortsatt god ledning borde hon till och med kunna utveckla sig till något mer ovanligt. (Hv8dag 19000506)

Malmö samhälle drabbas i år af en förlust, som ej torde bli lätt att ersätta. Föreståndaren för Malmö nya gasverk, hvilket ock är hans verk, ingeniör Viktor Montgomery, har nyligen blifvit utsedd till direktör för Helsingfors belysningsväsen. Denna tjänst, hvilken är den högst aflönade kommunala befattning i den finska hufvudstaden, tillträder han den 1 nästk. augusti. Ingeniör Montgomerys grundliga erfarenhet, arbetsförmåga och sällsynta duglighet göra honom synnerligen kompetent till densamma. Hans utnämning står i samband med vidtgående förändringar i Helsingfors belysningsväsen, för hvilkas genomförande han ock är rätte mannen. I Malmö kommer ingeniör Montgomery att lämna ett ej lättfyldt tomrum. Med en tack för hvad han verkat i detta samhälle förenar sig vid hans affärd en uppriktig saknad af den stora vänkrets, han genom sitt rättframma och sympatiska väsen där förvärfvat. (Hv8dag 19000204)

Den 30 sistlidne maj kom från Västerås ett lika oväntadt som smärtsamt dödsbud, hvilket väckte sorg i vida kretsar. Det mälde att f.d. rektorn vid högre allm. läroverket i Västerås, f.d. lektorn, fil. d:r Aron Ludvig Mossberg gått hädan vid nyligen fyllda 80 år.

Mossberg inträdde på lärarebanan redan 1847. Utom några års vistelse i Kalmar tillhörde han hela sin läraretid Västerås läroverk. Lektor därstädes 1859, förordnades han till rektor 1862, i hvilken befattning han kvarstod till 1882. År 1886 erhöll han på begäran afsked med pension. Efter afskedstagandet tjänstgjorde Mossberg som konsistorienotarie. M. var en högt förtjänt skolman. Hans outtröttliga lärarenit, hans hjärtegoda blida väsen, hans tillgifvenhet för de unga som stodo under hans vård - dessa egenskaper ha gjort hans minne oförgätligt hos de många som haft lyckan vara hans lärjunge.

På de förtroendeposter, till hvilka den framstående medborgaren kallades, lade han i dagen samma samvetsgrannhet och rättrådighet, hvilka egenskaper utmärkte honom som pedagog. Då han 1864 afgick som ordförande för Västerås stadsfullmäktige, riktade ock med-borgare inom samhället en tacksamhetsskrifvelse till honom i förening med öfverlämnandet af en stipendiefond, som skulle bära hans namn, och de tolkade i denna sin "högaktning, erkänsla och tacksamhet för oveld, nit och skicklighet, hvarmed deras förhandlingar varit ledda".

Ludvig Mossberg skall lefva länge i älskad och vördad hågkomst. Minnet af hans nobla och harmoniska personlighet skall egga hans lärjungar att gå i hans fotspår. (Hv8dag 19000617)

Till ett välförtjänt otium har nyligen hamnkamreraren i Helsingborg Frans Gottlieb Müller dragit sig tillbaka, efter på begäran erhållet afsked med pension. Kamrer Müller, som den 21 nästk. februari fyller 80 år, har sedan 1 april 1848 - således i öfver ett halft sekel - innehaft den maktpåliggande befattningen som hamnkamrerare i den lifliga och framåtgående staden vid sundet.

På denna tid har stadens hamnväsen nått en storartad utveckling, med hvilken Müllers arbetsamhet och energi hållit jämna steg. De mångsidiga göromålen ha af honom skötts på ett i allo utmärkt sätt, och den frikostiga pension hvilken beviljades den aktade tjänstemannen vid hans afgång, får ju betraktas som ett vackert erkännande af hvad samhället är honom skyldigt. När kamrer Müller nu gått att njuta en väl unnad hvila, följes han af de uppriktigaste tillönskningar af en sorgfri lefnadsafton. (Hv8dag 19000916)

Den 19 sistlidne januari bortrycktes af en våldsam lunginflammation en af Söderköpings mest framstående medborgare häradsskrifvaren Oscar Julius Möller i en ålder af 53 år. Möller föddes 1846 i Bergs församling af Skaraborgs län. Han utnämndes 1880 till häradsskrifvare i Hammarkinds fögderi, hvilken tjänst tillträddes med 1882 års ingång.

Hans goda hufvud, stora arbetsförmåga och lifliga intresse för allmänna angelägenheter förskaffade Möller många förtroendeuppdrag, under årens lopp - uppdrag, hvilka alla han fullgjorde med stor samvetsgrannhet och duglighet. Hans karaktär och redliga håg skaffade honom ock allmänt gehör. Med honom bortgick en medborgare, hvars plats i flere afseenden skall bli svår att fylla. I de närmastes sorg deltaga för visso de många som lärt känna den hänsofne och rönt bevis på hans trofasta vänskap. (Hv8dag 19000211)

THOMAS MÖLLER †

Natten till den 17 juni förlossades staden Lunds borgmsätare Thomas Henrik Johan Theodor Möller från ett flerårigt lidande, i en ålder af 68 år. Med borgmästare Möller bortgick en nitisk och erfaren domare, en redbar och sannt human personlighet. De senare årens sjukdom tvungo honom att draga sig tillbaka, men för hvad han under sin krafts tid rastlöst verkat i den sydsvenska  universitetsstaden skall hans minne bevaras i tacksam helgd.

M. var född den 4 juni 1832, blef student 1849 och aflade hofrättsexamen i dec. 1854. Blifven v. häradshöfding 1859, hade han flera förordnanden som domhafvande och notarie i hofrätten. I Lund blef han efter förutgånget vikariat stadsnotarie och not. publ. 1864, rådman 1866 och efter upprepade förordnanden som t.f. borgmästare, ordinarie sådan 1890. Borgmästare Möller visade ett lifligt intresse för alla staden Lunds angelägenheter, de olika förtroendeuppdrag han mottog utförde han med osvikligt nit och samvetsgrannhet. Han valdes i flera år till landstingsman för Lund och var i 14 år ombudsman för Gamla sparbanken. Under flera år var han ock ordförande i fattigvårdsstyrelsen. Redan i unga år omtyckt och afhållen af sina kamrater förstod Thomas Möller att genom sina goda egenskaper och sitt tilldragande väsende under ett långt lif bibehålla gamla och förvärfva sig nya vänner, liksom äfven att att göra sig af allmänheten aktad och värderad. (Hv8dag 19000701)