Chefen för Skånes enskilda banks kontor i Lund direktören Frans August Borg slutade den 1 september sina dagar, efter att för några månader sedan ha drabbats af ett slaganfall. Borg tillhörde en i hela Skåne mycket känd och högt aktad slägt. Den siste lefvande af 8 syskon var han född 1829. Efter att första ha egnat sig åt handel i Helsingborg öfvergick B. till bankverksamheten. År 1865 inträdde han i Skånes enskilda banks tjenst och blef kassör vid dess Helsingborgskontor. Så förflyttades han 1873 till kontoret i Lund och blef 1876 chef för detsamma. Därjemte bestred han sedan början på 70-talet kassörsbefattningen i Skånska hypoteksföreningen. Sparbanken i Lund kallade honom också till ledamot i sin styrelse, hvarest han sedan år 1895 varit ordförande.

Sina nära 25-åriga chefsplats i Skånebanken skötte B. med stor omsorg och grannlagenhet, lika mycket till de många kundernas som bankens egen belåtenhet. Men August Borg var ej blott den i allt pligttrogne och redbare, utan ock den med hjärtats goda egenskaper utrustade mannen. Dödsbudet har väckt stort deltagande hos alla den hädangångnes vänner och bekanta i hela provinsen, främst naturligtvis i hans eget samhälle. (Hv8dag 19000923)

Årets riksdag lider mot sitt slut. Af de mera intresseväckande frågor som därvid förekommit måste främst sättas den anmälan mot regeringen, till hvilken konstitutionsutskottet ansett sig ha orsak i följd af en norrmans, hr von Dittens, utnämning till en diplomatisk post i ministeriell konselj. Med sin vanliga säkerhet mötte h. exc. statsministern tillvitelsen för brott mot grundlagen, och efter att ha noga klargjort frågans innebörd slutade han sitt anförande  i senaten, där de flesta af hans anklagare sutto, med följande ord: "Jag ber ej om något undseende. Jag afvaktar med lugn kammarens och Riksdagens dom och har för öfrigt mitt samvetes vittnesbörd att jag gjort rätt".

Som bekant, blef utgången den att båda kamrarne - den andra med ogillande - lade utskottets anmälan till handlingarne. Och nu synes regeringens vid detta riksdagsslut intaga en ännu fastare ställning, dess förste man en säkrare position än kanske någonsin förut. ...Exc. Boström är nu 58 år gammal. Hans arbetsförmåga och verksamhetslust berättiga till förhoppningen, att vårt land ännu länge skall få tillgodogöra sig frukterna af hans lika säkra och betryggande som om ett skarpt hufvud vittnande statskonst. [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000513)

Vi våga icke säga, att fröken Hilda Borgström är den populäraste af våra skådespelerskor för närvarande. Det är åtminstone ett påstående, som skulle kunna bestridas . . . Hvad är det, som icke kan bestridas? Men att hon är en bland de populäraste, det . . . kan inte bestridas, och väl inte häller att hon i sin genre är den främsta i vårt land.

Vi behöfva endast erinra om hennes Yoyo i "Den kritiska åldern", hennes "Cyprienne" i "Låtom oss skiljas", hennes triumfer i "Familjen Jensen", i "Damen från nattkaféet" o.s.v.

"Za-Za", hvari hon nyligen debuterat på Dramatiska teatern, tillhör hennes största, men knappast hennes allra bästa uppgifter. Hvilket icke hindrar henne från att kväll efter kväll inhösta välförtjänt bifall. (Hv8dag 19001007)

Den 24 maj afled förste stadsläkaren i Landskrona Josef Aug. Brandberg i en ålder af 50 år. Dr Brandberg, som innehaft nämnda tjänst sedan januari 1877, var en af Landskorna mest populära personligheter. Hans personliga älskvärdhet och vänfasthet, hans skicklighet och samvetsgrannhet som läkare samt därjämte hans vakna intresse för de stora samhällsproblemens lösning - se där de egenskaper, hvilka gjorde dr B. så allmänt afhållen och högt uppburen. Såsom läkare åtnjöt han ett synnerligen stort förtroende, hvarpå hans omfattande praktik var det bästa beviset.

Men dr B. frågade ej blott efter sina patienters lekamliga hälsa, utan intresserade sig ock varmt för deras ställning, familjeförhållanden o.s.v. Många äro de som sörja den bortgångne ädle människovännen. Staden Landskrona har förlorat en af sina mest verksamma med-borgare, hvilken uträttat mycket godt för samhället. Särskildt ha hans inlägg i nykterhetssaken varit till stadens fromma. (Hv8dag 19000610)

Den sorglustiga duellen i Köpenhamn mellan d:r Edvard Brandes och skådespelaren vid k. teatern Schyberg har lifligt diskuterats äfven på denna sidan sundet. Svenskarna äro, dess bättre, ännu icke så "europeiska" att slika affärer utan vidare äro tillåtna. Hos oss är "envigens" tid förbi! Som kändt, fick duellen en högst oblodig utgång. Man växlade några skott i luften, hvarpå "hederns fordringar" voro tillfredsställda.

Den arge recensenten och den förargade artisten skildes utan att växla vare sig ord eller handslag. Den "hyllning", för hvilken den senare sedan blef föremål vid sitt uppträdande på scenen, var snarare förestafvad af animositet mot hans motståndare än af sympatier för honom själf. Sviterna af duellen torde möjligen resultera i några veckors fängelse för de båda herrarne, hvarjämte Schyberg dömts att böta 12 kr. (!) för det gatuuppträde, hvilket var orsaken till duellen. (Hv8dag 19000304)     Se även Schyberg, Robert

 . . . Under sin akademitid hade han varit en intresserad deltagare i de sträfvanden, som vid 1800-talets början framträdde bland Upsalas studenter och togo sitt varaktigaste uttryck i föreningen Verdandi, bland hvars stiftare han var. Nu lämnade han den fysisk-matematiska vetenskapen, som han ägnat sina fem universitetsår och gifvit de vackraste löften.

Redan under sin skoltid hade han tjänstgjort på Stockholms observatorium under ledning af astronomerna Gyldén och Backlund och under de följande åren hade han fortsatt sina studier dels där och dels senare vid Pulkova (i Ryssland). Men de allmänna kulturella intressena, som alltid uptagit honom vid sidan af de veten-skapliga, fingo så småningom väldet öfver de senare. ... [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19001209)

En syster till skalden Wilhelm von Braun, fröken Karolina Sofia Barbara von Braun, afled den 11 januari i Vimmerby. Fröken Karolina v. Braun var född 1821 på Hjälltorp i Västergötland, dotter till öfverstelöjtnanten Chr. Bogisl. von Braun och hans maka, född Militz. Hon var den bland syskonen som till lynne och karaktär mest liknade brodern skalden. Just denne broder kom att gifva hennes lif en annan riktning, än den hon tänkt sig, i det han skarpt motsatte sig ett systerns varmt besvarade ungdomstycke. Hon resignerade, sökande lugnet i en sann och djup gudsfruktan och varmhjärtad välgörenhet. I trängre kretsar var hon alltjämt den glada och spirituella Karolina von Braun. Hen efterlämnar ock många skaldestycken, hvilka emellertid ej utkommit i tryck.

I sin ungdom var fröken v. Braun bosatt i Carlshamn, där hon upptäckte en hälsokälla, som fick namnet "Hipocrene". Från Carlshamn flyttade hon till Carlskrona, därifrån till Trosa. Därpå några år bosatt i Stockholm flyttade hon 1887 vid sin syster Amalies död till Vimmerby, där hon uteslutande lefvat för sin brorson bokhandlanden Gustaf von Braun. Fröken von Braun sörjes närmast af honom samt af en 83-årig syster, enkefru Wilhelmina Rolander i Djursholm, äfven hon känd för sin välgörenhet. (Hv8dag 19000128)

ÅRETS JUBEL- OCH HEDERSDOKTORER

F.d. professor S. L. Bring, Lund. Fil. jubeldoktor. (Hv8dag 19000624)

Majoren i armén Carl Philip Wilhelm Broman, som sedan 1880 i egenskap af registrator tjänstgjort vid landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition, firade den 21 nov. sitt femtioårsjubileum såsom officer.

Jubilaren blef först föremål för varm hyllning å sin tjänstelokal och sedan på aftonen firad på en storartad fäst, där statsrådet Crusebjörn hälsade hedersgästen i ett varmhjärtadt tal och till honom öfverlämnade den guldmedalj i tolfte storleken med inskrift: "för nit och redlighet i rikets tjänst", som blifvit honom af konungen tilldelad. Samtidigt presenterades jubilaren en subskriberad minnesgåfva från de officerare m. fl., hvilka under de senaste tjugu åren haft anställning vid landtförsvarsdepartementet. (Hv8dag 19001202)

VÅRA NYVALDA RIKSDAGSMÄN, ANDRA KAMMAREN

Folkskolläraren L. G. Broomé. Nyvald för Luggude domsagas södra valkrets. (Hv8dag 19000121)

För några dagar sedan firade en af Skånes första dagliga tidningar, Skånska Aftonbladet, sin 20-åriga tillvaro. Vid detta tillfälle blef äfven tidningens redaktör hr Simon Broomé föremål för lifliga och hjärtliga hyllningar af sin stora vänkrets såväl inom som utom prässen. Och detta med rätta! Redaktör Broomé är icke blott tidningens skapare utan han har under de gångna 20 åren med skicklighet och intelligens fört Skånska Aftonbladet framåt till den ansedda plats, det intager inom prässen. (Hv8dag 19001118)

Den 25 november fyllde föreståndarinnan för Elementarläroverket för flickor i Sundsvall fröken Karin Brundell 50 år. Den dugliga uppfostrarinnan, som sedan år 1883 troget arbetat på denna ansvarsfulla post blef nämnda dag föremål för offentlig och privat hyllning från när och fjärran. På morgonen uppvaktades hon i skolans fästligt prydda högtidssal af läroverkets styrelse, lärare, lärarinnor och lärjungar. På e.m. gafs å Hotel Knaust subskriberad fästmiddag för jubilaren af ett 70-tal af samhällets framstående personligheter, hvilka det var synnerligen kärt att få uttrycka sin tack och sina välgångsönskningar till den värderade hedersgästen. (Hv8dag 19001209)

Ända till Gustaf I:s tid var myntnignen öfverlämand åt enskilda personer och korporationer, men anförtroddes då åt en särskildt förordnad myntmästare, som från början lydde under Räknekammaren och sedan dess sorterat under olika myndigheter. För närvarande står myntverket under ledning af en myntdirektör och lyder under finansdepartementet.

Under myntdirektör E.Brusewitz' sakkunniga ledning företaga vi då en rond genom "verkstäderna". [utdrag ur artikel om det svenska myntverket] (Hv8dag 19001230)

PER JOHAN BRÅKENHIELM

Landshöfdingen i Upsala län Per Johan Bråkenhielm fyllde den 8 sept. 60 år. Det nit han såsom landshöfding, såsom ordförande i Upsala läns hushållningssällskap och i styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna utvecklat, har icke dämpat den friska lifsglädje, som alltid utmärkt honom och ger hans höfdingeskap i Fyrisstaden ett stänk af studentikos ungdomlighet, hvilket gör honom synnerligen populär. (Hv8dag 19001001)

Henrik Bukowski, den inom vida kretsar kände konst- och antikvitetshandlaren, afled i Stockholm den 11 Mars. Bukowski var son till en polsk adlig godsägare och född 1839, kom efter det senaste polska upproret som utarmd flykting 1864 till Stockholm, där han blef biträde hos Chr. Hammer. I början af 1870-talet började han själfständig verksamhet som konst- och antikvitetshandlare.

Som sådan vann han efter hand allt större anseende. Af B. ha under de senaste decennierna de största konstauktioner i vårt land hållits, och han hade kunder i all världens konstvänner och muséer. Till följd af sin mångåriga erfarenhet har han länge betraktats såsom en auktoritet på sitt område och erhållet en mängd hedrande uppdrag. Bukowski var en ytterst hjälpsam man och därtill varmt intresserad för svensk kultur. Han efterlämnar här många vänner, som lärt sig att värdera och akta den intelligente och bildade utländingen. (Hv8dag 19000325)

Till framlidne statsrådet Restadius' efterträdare som representant i Andra kammaren för valkretsen Marstrand, Kungelf, Alingsås och Ulricehamn valdes den 31 juli häradshöfding Georg Mauritz Bäärnhielm i Kungelf.

Med häradshöfding B:s inval - han är född 1853 och sedan 1893 domhafvande i Inlands härad - har en god kraft, som säkerligen skall göra sig bemärkt inom kammaren, tillförts Riksdagen. Häradshöfding B. är till sina åsikter moderatkonservativ och af alla respekterad som en pålitlig, kunskapsrik och dugande medborgare. (Hv8dag 19000826)

JOHN BÖRJESON

John Börjeson har en gång liknat sig vid en gammal fiol, på hvilken det stundom roat vår Herre att spela. Vår herre måtte emellertid ha funnit honom vara ett godt instrument, eftersom han så ofta brukat honom för sina konstnärliga syften.  …

 Första gången John Börjeson på allvar fäste uppmärksamheten vid sig som mogen konstnär var 1874 genom sitt ypperliga utkast till Sturemonumentet. Det blef aldrig mer än ett utkast – skulden därtill var icke hans – men detta utkast står kanske fortfarande som det monumentalaste uttrycket för hans konst. Han låg då i Rom, dit han 1867 ändtligen fått tillfälle att komma. I Rom stannade han till 1876, då han flyttade till Paris, där han förblef tills han 1879 bosatte sig i Stockholm, där han 1886 efterträdde Frithiof Kjellberg som professor i figurteckning och modellering vid konstakademiens läroverk. [utdrag ur artikel] (Hv8dag 19000708)